Men så har du ju haft jämt

"Har du sett mitt hår??" Frågar jag Dalle och syftar på min begynnande spretlugg.

Han nickar...

"Men så har du ju haft jämt" säger han.

???

What?

"Men det har jag väl ändå inte? Inte så här mycket???"

"Mäh jo-o! Kanske beror det bara på ditt balsam?"

"Men det gör det ju INTE. Klart att du skulle tycka att det berodde på en sån enkel sak."

Själv tror jag ju att orsaken beror på något mycket större och värre. Ja i alla fall på amningen.

Han vill helt enkelt inte bidra till något frissörbesök.

Farligt för barn

Inte ens när man står och tittar på är världen tillräckligt säker för ens barn.

Två och ett halvtåringen rullade ner för altantrappan idag och det är inte den kortaste trappan ska ni veta, dryga tio trappsteg.

Och jag stod två steg ifrån och hann inte fram i tid.

"DAAAALLEEEE!!!!" Vrålade jag och rusade ner för trappan, efter pojken.

Allt gick bra! Inte en synlig skråma.

"Nu bygger du färdigt altanräcket" väste jag till Dalle.

Han protesterade inte utan åker och köper virke sen.

Längst ner på botten

Det känns som om jag ligger längst ner på botten och krälar.

Hostar så lungorna sprängs, snorar så hjärnan tar stryk.

Ryggen har dött och lika så orken och humöret.

Jag är sur, grinig och allmänt otrevlig.

Not the best or hottest wife just nu.

Äh! Dalle får stå ut... Han är inte så jädrans rolig han heller när han är sjuk.

Just nu är han mest nöjd över att få VAB:a