Inte bara...också!

Inte bara disken.

Soporna också!

"Soooopoooorna oooocksssssåååå trallalla trallalla!"

Vad lycklig jag är!

Så bubbligt och förbannat lycklig

Blir inte ni också så där lyckliga av att upptäcka att er underbara älskling har lämnat ett helt berg, med disk, åt dig att ta hand om, i ren jagälskardigsåmycketomtanke.

Jag blir det!

Så bubbligt och förbannat lycklig.

Jag blir så åhvadjagälskardigsåmycketmycketmycketmycketlycklig!!!

Tack sötaste du för att du, inte bara lämnade ett helt berg av disk åt mig, utan också lämnade den och en mer eller mindre tom diskmaskin.

Jag bli så bubblande glad över att du, trots att inte diskmaskinen behövdes tömmas, inte orkade fylla den igen.

Puss på dig älskling!

Det ska bli så roligt för dig att komma hem.

Tack!

Och jag har sugit åt mig, likt SvampBob, av allt ert beröm och peppande.

Jag hade i och för sig fått klara det med eller utan er. Men det gick bra mycket lättare och smärtfriare med er hjälp.

Så ett stort TACK till er!

Mitt mammahjärta

Efter sina 60 ml somnar bebisKonrad om igen.

Jag ligger och trycker näsan mot hans rödhåriga lilla hjässa.

Mitt mammahjärta växer och växer och jag bestämmer mig för att komma ihåg, just det här ögonblicket, när han om en timme igen, vaknar upp och skriker sig fördärvad och vägrar allt vad vällingflaskor heter.

Bevittna

När bebisKonrad vaknar, ligger han i sin spjälsäng.

Han ställer sig upp och dunkar huvudet i spjälorna några gånger, i ren förbannelse, innan jag tar upp honom, lägger honom nära mig och erbjuder honom vällingflaskan.

Han tar nöjt emot dess innehåll och sveper 60 ml, i ett enda andetag.

Jag ligger tyst och tittar på, hur han ligger där och håller flaskan själv, medan han dricker stora klunkar.

Jag vågar knappt blinka och ännu mindre andas, av rädslan för att bryta förtrollningen.

Jag försöker få kontakt med Dalle, som ligger med ryggen till.

"Dallee! Dalleee!" viskar jag, nästan ljudlöst.

"Dalleee! Du måste bevittna."

Nu vänder sig Dalle om och stirrar med stoora ögon, på sin yngste son.

"Åh! Herregud! Är det välling?"

Jag nickar till svars och känner att jag vill gråta av lycka.