fredag 15 mars 2013

DET STAVAS T.R.O.T.S

Båda barnen (6 och 4 år) går igenom en väldig "Jaglyssnarintepådig"-fas.

Den ena är värre än den andra.

Som exempelvis:

Jag är på nedervåningen och hör hur yngsta sonen praktiskt taget river ut ALLA leksaker på golvet.
Jag ropar: "Vad gör du?" varpå han svarar:

"Jag kommer inte ihåg."

Alltså vad är det för ett svar?


Eller som nästa exempel:

Igår när jag lämnade av äldsta sonen på skolans parkering så glömmer han att ta med sig sin ryggsäck ifrån bilen. Jag ropar efter honom:

"Vänta lite, du glömde något."

Men ungen vänder sig inte ens om för att se vad det är han har glömt, utan traskar vidare.

"Hallå!! DU glömde något."

"MEN DU HAR GLÖMT NÅGOT."

"MEN HALLLÅÅÅÅ!"

"MEN KAN DU STANNA ELLER?!?!?!"

"MEN DU HAR GLÖMT DIN RYGGSÄCK."

"HÖR DU ELLLLEEEER????? DU  H A R  GLÖMT DIN VÄSKA."

Han skiter fullkomligt att hans mamma står på parkeringen och ropar efter honom att stanna.

Till slut får jag springa efter honom och placera den förbannade ryggsäcken på hans rygg.

Om jag skäller ut honom?!

Nej faktiskt inte.

Jag förklarar lugnt och stilla för honom att han faktiskt hade glömt sin ryggsäck.

Fast inom mig tar jag tag i honom och lyfter upp honom likt Anton lyfter upp Emil, i öronen, och ruskar om honom så att hela han sprattlar.

Men DET hade ju inte varit någon idé att ens försöka sig på i verkligheten. Jag skulle ju inte ens kunna lyfta honom om jag så ens grabbade tag runt midjan på honom.

Förbannade ungar som blir stora.

CELSIUS DRYCK


Jag slutar dricka Coca Cola och börjar dricka Celsius, Cola och blir pigg på köpet.

Hur klockrent är inte det.

Inte nog med att man blir pigg, man förbränner kalorier samtidigt. 

Sensationellt!


WELL HELLO AGAIN

Jag gillar att ni, trots mitt eviga bloggpausande, fortfarande gör ett besök här.

Kanske gör ni det i hopp om att jag ska återvända...

Och det gör jag ju, ibland, oannonserat.

Verkligheten är minsann ett tidspussel. Och i mitt tidspussel finns inget tillfälle för bloggande.

Just nu är jag dock hemma på min tredje vabb-dag. Och det börjar bli trögt. För det sjuka barnet är inte så vidare värst sjukt längre... Men dess smittsamma baciller... Måste isoleras.

Så medan iPaden fungerar som barnvakt, slår jag mig ner i köket och gör min allmänna plikt.

Jag slår mig ner i köket, för er skull. Och då ska ni veta att köket är det näst kallaste rummet i huset.

Är jag inte enastående så säg.

THE DAY AFTER TOMORROW

Veden är slut, pelletsen är snart slut och det har plötsligt blivit vargavinter ute (igen).
Med 20 minusgrader utanför husknuten är det lite smått kyligt inomhus.
Med torgvantarna på, One Piecen uppdragen till näsan och ett tjockt termotäcke runt kroppen letar jag efter allt som brinner i en kamin.

Jag känner mig som den där hemlösa som bor under en bro med en heroinkanyl i bakfickan... typ!

Faktum är att så fort jag känner av kyla inomhus så slås jag av känslan av att leva i misär.
Att The End of The World is near. The Day After Tomorrow har slagit till och istiden breder sitt bistra täcke över landet.

Brrr!

Egentligen är problemet ganska lätt att lösa. Man KAN köpa mer pellets och för all del mer ved.
Men det tar liksom emot. Det är mars månad. Våren var här och värmde upp huset enbart med solens hjälp.
Det känns på något vis så överflödigt och onödigt lyxigt att beställa hem ett lass till.


Måtte det bli varmare snart...