1. Chansen att trampa på en legobit är större än att bli bjuden på fest.
2 Dammsugaren aldrig behöver ställas undan i städskåpet.
3. Dammsugarpåsen blir full oftare än du.
4. Du njuter av lång sovmorgon till klockan 08.00.
5. Du lägger mer tid på att jaga vinterstövlar till barnen, i augusti, än att bättra på solbrännan.
6. Du kan hälla upp exakt 200 ml vatten i en flaska med förbunda ögon.
7. Du kan svara på frågor som "Vad är det, vad kommer den ifrån och varför det?"
8. Du inte längre kräver att det du har på dig ska vara rent. Inte så fläckigt duger bra.
9. Du aldrig kan gå in i en matvaruaffär utan att komma ut med en till brädden fylld varuvagn.
10. Du börjar använda ord som "springasnabbtskorna" "galonisar" och "öppna".
11. Din senaste litterära upplevelse är Max balja och din näst senaste är Max potta.
12. Middagens falukorvsring blir din bästa vän eftersom barnen tindrar med ögonen och äter glupskt.
13. Du börjar tycka att en stund ensam med dammsugaren känns som en form av behaglig mental terapi istället för ett nödvändigt ont.
14. En vanlig och nödvändig renlighetsdusch (ensam) känns som att gå på värsta lyx-spa.
15. Du har bara tid att raka det ena benet (om ens det).
16. Du gömmer dig på badrummet för att få vara ifred.
17. Barnet spyr, och du fångar upp det i händerna.
18. Någon annans barn spyr på ett kalas och du fortsätter äta.
19. Du behärskar konsten att servera två olika saker på samma tallrik utan att det är nära varandra.
20. Du skaffar en barnvakt då du och din man inte varit ute ensamma på evigheter och sedan tillbringar du halva kvällen med att prata om dem och ringer och kollar att det går bra.
21. Du hoppas att ketchup är en grönsak, då det är det enda ditt barn äter.
22. Du är emot krigsleksaker, medan ditt barn formar sin smörgås till en pistol.
23. Du skänker pengar till Cancerfonden i hopp om att ditt barn slipper få det.
24. Du tycker att Sempers aprikospuré är riktigt god.
25. Du använder ditt eget saliv till att tvätta ditt barn i ansiktet.
26. Du får ångest av att ditt barn klänger sig fast vid dig när du skolar in det på dagis och får sedan ännu mer ångest när det springer in på avdelningen utan att ens vända sig om.
27. Du har inte hjärta att ge bort bebiskläderna, det är så slutgiltigt att barnet blivit stort då.
28. Du gungar kundvagnen i kassakön, fast inga barn är med.
29. Det är omöjligt att hitta fjärrkontrollen.
30. Du ogenerat pratar om bajs vid middagsbordet. Ja annars också.
31. Du vaknar på morgonen och tror att du är en hoppborg.
32. Mat, som av olika anledningar hamnar på golvet, med självklarhet hamnar på tallriken igen.
33. Du har Bamsehits i bilstereon och du kan komma på dig själv att nynna på Här kommer Pippi Långsrump när du är på jobbet.
34. Du har problem med att öppna kylskåpsdörren, för där hänger cirka 28 teckningar.
35. Du säger minst en gång om dagen: "Varför skulle jag skaffa barn???" Men vet att det inte finns något i hela världen du skulle byta bort det mot.
måndag 31 maj 2010
söndag 30 maj 2010
Spyan på McDonalds.
Visst glömde jag att berätta att ettåringen spydde ner halva McDonalds igår.
Jo men visst det gjorde han!
Orsak? Kan det vara nått med magen, nått med halsen, nått med överfull magsäck?
Ialla fall började vi torka och torka och torka och torka, golv, bord och soffa. Dalle sprang efter städerskan.
När vi gjort slut på en halv toarulle, hade vi torkat undan det värsta och smetat ut det mesta. Städerskan syntes inte till och vi tittade oss omkring och upptäckte att det satt sig en tjej på soffan, soffan med den insmetad spya.
Fort avlägsnade vi oss från platsen.
Jo men visst det gjorde han!
Orsak? Kan det vara nått med magen, nått med halsen, nått med överfull magsäck?
Ialla fall började vi torka och torka och torka och torka, golv, bord och soffa. Dalle sprang efter städerskan.
När vi gjort slut på en halv toarulle, hade vi torkat undan det värsta och smetat ut det mesta. Städerskan syntes inte till och vi tittade oss omkring och upptäckte att det satt sig en tjej på soffan, soffan med den insmetad spya.
Fort avlägsnade vi oss från platsen.
Träskor!
Som den äkta bonnjänta jag är så har jag naturligtvis införskaffat mig ett par rejäla träskor.
Här ska mockas koskit och trampas i dynga.Jag trodde ett slag att jag skulle följa trenden och köpa mig ett par gladiatorsandaler. Eller rättare sagt, jag köpte mig ett par gladiatorsandaler. Tog med mig dem hem och skulle ta på mig dem idag. Då visade det sig att dragkedjan var trasig på en utav dem.
Näfyttirackarn!!!
Rejäla träbottnar ska det vara.
Säg hej!
Borta är mina långa fina naglar och de korta behövdes pimpas upp.
Så säg "HEJ!" till mitt nya nagellack!
Det sägs vara årets färg!
lördag 29 maj 2010
Morsdag present
Se vad jag hittade i ett reklamblad:
Ett morsdagtips!På en steglös relaxstol!?!
Tänk en sån fin tanke, att ge bort en relaxstol till mamma i morsdag present.
Det skulle dock bli den mest oanvända present någonsin. För hur många mammor hinner ligga still och ta det lugnt i en sådan?
Nä ge mammorna något som hon verkligen behöver.
Som jag!
Som redan idag fick en ny handväska.
Det är kärlek det!!!
En björn, en björn
På McDonalds idag!
Treåringen får chansen att bli ansiktsmålad...
De andra barnen blir tigrar och andra farliga djur.
Treåringen går sin egen väg och vill bli en björn.
Hemma igen är han dock ingen björn längre...
Man skulle snarare kunna tro att treåringen doppat ansiktet i björnbajs.
fredag 28 maj 2010
Om cyklar och sånt!
Detta är ett inlägg som jag vet att Dalle kommer sucka tungt över. Han kommer tycka att jag är en hypernervös mamma, som överdriver och överreagerar.
MEN!! Jag har läst följande:
Trehjuling - För en treåring passar en trehjuling bra. Eftersom cykling för barn är en lek snarare än transport och de lätt blir distraherade av omgivningarna (ett yngre barn klarar ofta inte av att gå eller springa åt ett håll och titta åt ett annat utan att ramla eller krocka med något). De har svårt att bedöma avstånd, hastighet, vilket håll ett ljud kommer ifrån och andra trafikanters intentioner. I en stressig situation kan de glömma hur man bromsar och t ex sätta ner fötterna i en nedförsbacke. Detta är vår treåring upp i dagen.
Tvåhjuling - När barnet klarar av att lära sig cykla på en dag (utan stödhjul), är det redo för en tvåhjuling. Detta sker först vid ca 5 års ålder (http://www.ntf.se/Halland/default.asp?RecID=24150). Alltså inte vid tre år. Alltså inte vid tre år, alltså, alltså, alltså!!!
Vår treåring fick en tvåhjuling med stödhjul får ett litet tag sedan. Första gången han cyklade så gick det som en dans. Han trampade på för det vilda, kunde inte direkt bromsa och inte heller fokusera på vägen framför honom. Nu vill han inte ens cykla på den. Han vill bara sittta på sin nya cykel. Han är rädd och sätter ner fötterna, bromsar, vinglar och ja är inte redo.
Dalle! Kan vi inte låta honom cykla på sin gula lastare (trehjulingen) ett år till? Han är inte redo! Jag överreagerar inte. Jag är förståndig.
MEN!! Jag har läst följande:
Trehjuling - För en treåring passar en trehjuling bra. Eftersom cykling för barn är en lek snarare än transport och de lätt blir distraherade av omgivningarna (ett yngre barn klarar ofta inte av att gå eller springa åt ett håll och titta åt ett annat utan att ramla eller krocka med något). De har svårt att bedöma avstånd, hastighet, vilket håll ett ljud kommer ifrån och andra trafikanters intentioner. I en stressig situation kan de glömma hur man bromsar och t ex sätta ner fötterna i en nedförsbacke. Detta är vår treåring upp i dagen.
Tvåhjuling - När barnet klarar av att lära sig cykla på en dag (utan stödhjul), är det redo för en tvåhjuling. Detta sker först vid ca 5 års ålder (http://www.ntf.se/Halland/default.asp?RecID=24150). Alltså inte vid tre år. Alltså inte vid tre år, alltså, alltså, alltså!!!
Vår treåring fick en tvåhjuling med stödhjul får ett litet tag sedan. Första gången han cyklade så gick det som en dans. Han trampade på för det vilda, kunde inte direkt bromsa och inte heller fokusera på vägen framför honom. Nu vill han inte ens cykla på den. Han vill bara sittta på sin nya cykel. Han är rädd och sätter ner fötterna, bromsar, vinglar och ja är inte redo.
Dalle! Kan vi inte låta honom cykla på sin gula lastare (trehjulingen) ett år till? Han är inte redo! Jag överreagerar inte. Jag är förståndig.
torsdag 27 maj 2010
Chokladkaka
"Vill oxså ha kladdkaka.... Finns i kylen.... Men jag får inte för Johanna... Kvinnor och makt... tja vad säger man. "
Svar: Man säger ingenting! Man går och smygnorpar... Som när "X" öppnade ena tejpbiten på paketet under julgranen och norpade en After eight efter den andra och sedan sopade igen alla spår efter sig; "Jag vet inte var den kan ha tagit vägen." Men det här gör man ju naturligtvis bara om man vill göra sig ovän med sin flickvän... Sedan får du fundera på varför du inte får äta den? Kan det vara så att du inte har smörat tillräckligt idag. I så fall! Skäms på dig!
Svar: Man säger ingenting! Man går och smygnorpar... Som när "X" öppnade ena tejpbiten på paketet under julgranen och norpade en After eight efter den andra och sedan sopade igen alla spår efter sig; "Jag vet inte var den kan ha tagit vägen." Men det här gör man ju naturligtvis bara om man vill göra sig ovän med sin flickvän... Sedan får du fundera på varför du inte får äta den? Kan det vara så att du inte har smörat tillräckligt idag. I så fall! Skäms på dig!
Min nya idol!
Jo det finns faktiskt en rolig händelse att skriva om:
M&M har fått sitt andra barn. En välskapt "liten" gosse på ynka 4720gram.
Jag vill inte bara gratulera, jag vill också hylla denna enastående kvinnan som klämt fram en bebis av denna storlek utan bedövning (för er som inte vet så är "normal"vikten på en bebis plus minus 3500gram).
Marianna! Du är min idol.
Martin! Hon förtjänar verkligen den där nya garderoben som du lovade henne under värkarna och som du trodde att hon inte skulle minnas efteråt, pågrund av all lustgas.
Kram på er!
M&M har fått sitt andra barn. En välskapt "liten" gosse på ynka 4720gram.
Jag vill inte bara gratulera, jag vill också hylla denna enastående kvinnan som klämt fram en bebis av denna storlek utan bedövning (för er som inte vet så är "normal"vikten på en bebis plus minus 3500gram).
Marianna! Du är min idol.
Martin! Hon förtjänar verkligen den där nya garderoben som du lovade henne under värkarna och som du trodde att hon inte skulle minnas efteråt, pågrund av all lustgas.
Kram på er!
Vissa...
Dagar har jag absolut ingenting att blogga om.
Hjärnan är blank och stillastående och jag kan inte minnas en enda rolig händelse.
Sådana dagar vill jag inte skriva alls, jag vill smita från mitt "ansvar", krypa ner i soffan och sträcktitta på alla avsnitten av LOST.
Jag vill äta mig proppmätt på Johanna nr.2:s fantastiska chokladkaka med vaniljglass och låtsas att det är lördag.
Men istället skriver jag detta menlösa inlägg och ber om ursäkt för att det är en sådan där dag idag.
Hjärnan är blank och stillastående och jag kan inte minnas en enda rolig händelse.
Sådana dagar vill jag inte skriva alls, jag vill smita från mitt "ansvar", krypa ner i soffan och sträcktitta på alla avsnitten av LOST.
Jag vill äta mig proppmätt på Johanna nr.2:s fantastiska chokladkaka med vaniljglass och låtsas att det är lördag.
Men istället skriver jag detta menlösa inlägg och ber om ursäkt för att det är en sådan där dag idag.
onsdag 26 maj 2010
Treåringen 2
Treåringen sitter i sandlådan och leker.
"Nu ska jag gå på picknick" säger han och håller upp en hink full med sand.
"Åh vad kul!" säger jag.
"NEJ! Det är inte kul!" säger han bestämt. "Det är snyggt" fortsätter han sedan och ler.
"Nu ska jag gå på picknick" säger han och håller upp en hink full med sand.
"Åh vad kul!" säger jag.
"NEJ! Det är inte kul!" säger han bestämt. "Det är snyggt" fortsätter han sedan och ler.
Treåringen 1
"Titta!" säger treåringen. "Titta kroppen!"
"Vad är det med din kropp?" undrar jag.
"Den gör ont."
"Har du ont? Var gör det ont då?"
"Här!" svarar han och pekar på något bak i nacken.
"Ja titta där! Du har nog ett myggbett tror jag."
"Nej det är det inte."
"Jaså?"
"Det går bra. Jag är inte sjuk." säger treåringen då.
"Vad är det med din kropp?" undrar jag.
"Den gör ont."
"Har du ont? Var gör det ont då?"
"Här!" svarar han och pekar på något bak i nacken.
"Ja titta där! Du har nog ett myggbett tror jag."
"Nej det är det inte."
"Jaså?"
"Det går bra. Jag är inte sjuk." säger treåringen då.
tisdag 25 maj 2010
Jävla, jävla...
Tänk att när Dalle ska spendera hela eftermiddagen och kvällen utomhus, byggandes och målandes, då förvandlas våra barn till monster.
Det skriks, gnälls, gråter och stönas...
Ettåringen blir så vansinnigt förbannad när han inte får som han vill att han sätter sig ner på huk och börjar dunka huvudet i golvet, samtidigt som han grinar hysteriskt.
Treåringen vill göra som han vill och när han inte får det börjar han gråta tårar stora som lastbilar.
Ingenting är bra och allting är fel, fel, fel.
Jag vill ställa mig upp och vråla.
Eller jag ställer mig upp och vrålar:
"NU RÄCKER DET!!"
Och vad händer då?
Jo barnen börjar skrika, gälla, gråta och stöna ännu mer.
"Tack och adjö" vill jag säga. "Här Dalle har du dina barn. Dina och endast dina."
Men jag svär litegranna och biter ihop.
"Jävla Dalle, jävla ungar och framför allt jävla hus som intekanvaratipptopputanmåstegrejasmedhelaförbannadetiden." och än en gång. "jävla, jävla Dalle, jävla, jävla Dallejävel..."
Och det behövs inga kommentarer i detta nu om att Dalle måste ju greja med huset och då får ju du ta hand om barnen bla bla bla bla.
måndag 24 maj 2010
Nu kan jag inte släppa det här...
Må hända att killen är 13 år då.
Vilket känns totalt oviktigt.
En liten dröm tänds i mitt mammasinne.
Treåringen är ju en hejare på att sjunga:
"Bä bä vita lamm har du någon ullerullerull!"
Vilket känns totalt oviktigt.
En liten dröm tänds i mitt mammasinne.
Treåringen är ju en hejare på att sjunga:
"Bä bä vita lamm har du någon ullerullerull!"
I sommar
Nu har vi bestämt att i sommar ska vi besöka:
Liseberg!
Havets hus!
Och Slottsskogen!Någon som vill följa med och hjälpa oss att jaga ettåringen??
Havets hus!
På Bolibomba visar de ett pogram inspelat på Havets hus.
"Titta Melker där har du varit" säger jag.
"Ja just det" instämmer Dalle.
Vi funderar en stund och plötsligt slår det mig:
"Det är alltså två år sedan vi var där..." "Hjälp! Då var Melker alltså lika gammal som Konrad är nu. Vilken skillnad det är på de där två ungarna."
"Men nää! Det måste varit förra året" hoppas Dalle.
"Nä! Jag var ju gravid." "Men fattar du! Melker måste varit så mycket lugnare. Jag kan riktigt se Konrad framför mig, påväg att kasta sig ner i vattnet bland sjöstjärnor och sjöborrar."
"Titta Melker där har du varit" säger jag.
"Ja just det" instämmer Dalle.
Vi funderar en stund och plötsligt slår det mig:
"Det är alltså två år sedan vi var där..." "Hjälp! Då var Melker alltså lika gammal som Konrad är nu. Vilken skillnad det är på de där två ungarna."
"Men nää! Det måste varit förra året" hoppas Dalle.
"Nä! Jag var ju gravid." "Men fattar du! Melker måste varit så mycket lugnare. Jag kan riktigt se Konrad framför mig, påväg att kasta sig ner i vattnet bland sjöstjärnor och sjöborrar."
söndag 23 maj 2010
ViFöräldrar - Omslagstävling - Vi Föräldrar
Jag har skickat in en bild på ettårigen till Vi Föräldrar (en tidning).
Vi tävlar om att han ska få vara med på deras omslag.
Tydligen kan man gå in och rösta.
Så gör det för tusan! GÖR DET NU, och gör det på följande länk:
ViFöräldrar - Omslagstävling - Vi Föräldrar
Vi tävlar om att han ska få vara med på deras omslag.
Tydligen kan man gå in och rösta.
Så gör det för tusan! GÖR DET NU, och gör det på följande länk:
ViFöräldrar - Omslagstävling - Vi Föräldrar
Nyckelpigor inomhus
Vid ett flertal tillfällen har vi hittat nyckelpigor inne i badrummet.
De är ju rätt så söta så vi har inte upplevt det som jobbigt.
Snarare irriterande.
"Men va fan! En nyckelpiga till."
(Vuxna nyckelpigor övervintrar gärna inomhus. Ibland ensamma, ibland tillsammans.Visste ni att det finns 65 nyckelpigearter i Sverige?
Och visste ni att antalet prickar inte alls har med deras ålder att göra?)
.
.
Jag funderar, inte för att jag är speciellt vidskeplig av mig, men jag vill ändå inbilla mig att det kanske skulle betyda något, att vårt hus invaderas av fler nyckelpigor än exempelvis spindlar.
Så en dag på jobbet kommer jag över den här informationen:
"Någon tänker på dig med kärlek. Mi gåva till dig är att känna dig älskad. På vingar kommer jag till dig för att överlämna ett bud om kärlek. Du är innerligt älskad för den du är." "Nyckelpigor agerar ofta som budbärare för någon annan
men kan också komma med en hälsning från dig till dig själv."
(Ur Solögas bok)
Ja det här vill jag mer än gärna tro på, såklart!
.
.
"De platser där Harlekinnyckelpigan idag förekommer vilt, betraktar man den allt mer som en skadeinsekt. En anledning är att den på hösten, i stora svärmar, söker sig in i bostadshus. Värst drabbade tycks de vara som bor i hus med en ljus fasad och med ett öppet fält framför."
(Wikipedia)
Skrämmande!
Vårt hus är ju ljust gult och vi bor framför en äng...
Undra om våra gäster kommer att försvinna nu när vi målar om huset i grått?
.
.
Ja har aldrig kännt mig så märkvärdig som jag gör nu.
Speciellt med tanke på att jag hittade en gul nyckelpiga på handfatet så sent som igår.
.
.
Jag ska be Dalle hålla utkik efter nyckelpigebon när han byter panelen på husväggen...
Bröderna Bus
När Dalle lägger treåringen så brukar han berätta påhittade sagor.
De senaste kvällarna har han berättat om två stycken pojkar, på ett och tre år vid namn Mella och Radon. De brukar åka runt på en fyrhjuling och kika på reningsverket, elverket och kasta stenar i bäcken.
Treåringen förstår ganska snabbt att:
"Det är ja som e Mella!?"
.
.
En dag märker jag att dammsugaren väsnas mer än vanligt. Dalle som hittat några underliga delar liggandes, förstår att de förmodligen hör hemma där inne någonstans.
Samma kväll när Dalle har dragit igenom hela Mella och Radon-lagret, för sin son, säger han till slut att han inte kommer ihåg mer saker som Mella och Radon har gjort.
"Jo men berätta om när Mella och Radon plockade ur smuts ur dammsugararen" säger treåringen då.
??
Aha!!! AVSLÖJADE!
De senaste kvällarna har han berättat om två stycken pojkar, på ett och tre år vid namn Mella och Radon. De brukar åka runt på en fyrhjuling och kika på reningsverket, elverket och kasta stenar i bäcken.
Treåringen förstår ganska snabbt att:
"Det är ja som e Mella!?"
.
.
En dag märker jag att dammsugaren väsnas mer än vanligt. Dalle som hittat några underliga delar liggandes, förstår att de förmodligen hör hemma där inne någonstans.
Samma kväll när Dalle har dragit igenom hela Mella och Radon-lagret, för sin son, säger han till slut att han inte kommer ihåg mer saker som Mella och Radon har gjort.
"Jo men berätta om när Mella och Radon plockade ur smuts ur dammsugararen" säger treåringen då.
??
Aha!!! AVSLÖJADE!
Gråa hårstrån
Jag ber om ursäkt för mitt bristande bloggande.
Men jag har befunnit mig i chock.
Jag hittade två grå hårstrån på Dalle igår.
"Men vad då, då!" sa han medans jag nästan började hyperventilera.
"Men, men, men, men, men... Om du börjar bli gammal, så börjar ju jag också bli det."
Men jag har befunnit mig i chock.
Jag hittade två grå hårstrån på Dalle igår.
"Men vad då, då!" sa han medans jag nästan började hyperventilera.
"Men, men, men, men, men... Om du börjar bli gammal, så börjar ju jag också bli det."
fredag 21 maj 2010
Denna datorn
Jag kan inte blogga på min dator. Jag blir svettig och förbannad.
"Jag vill ha en ny dator" klagar jag och bankar på tangenterna.
"Men vi kan ju uppdaterauppgraderaintegreranergarderaseparerastimulerainstallera och formatera den" säger Dalle.
Jag ger honom en blick som borde kunnat kastat giftpilar och förvandla honom till en blöt fläck på sekunden.
"Men jag vill inte göra det igen!" Väser jag. "Jag vill bara ha en dator som fungerar."
Denna dator kommer att eldas på bål.
Jag lovar! Det kommer det...
"Jag vill ha en ny dator" klagar jag och bankar på tangenterna.
"Men vi kan ju uppdaterauppgraderaintegreranergarderaseparerastimulerainstallera och formatera den" säger Dalle.
Jag ger honom en blick som borde kunnat kastat giftpilar och förvandla honom till en blöt fläck på sekunden.
"Men jag vill inte göra det igen!" Väser jag. "Jag vill bara ha en dator som fungerar."
Denna dator kommer att eldas på bål.
Jag lovar! Det kommer det...
torsdag 20 maj 2010
Dalle vs. Daniel Westling. På Karls begäran
"Vet du vem Dalle är lik?" frågar Karl.
"Ja! Daniel Westling" svarar jag.
"Ja! Du måste lägga ut en bild på Dalle, för att jämnföra. Som du brukar göra med mig"
säger Karl.
"Ja men det måste jag ju! Att jag inte har tänkt på det" säger jag.
Så här kommer den nu:
Visst är det backslicken och PRADA-brillorna som gör det!
Det enda som skiljer är väl egentligen kläderna.
onsdag 19 maj 2010
Fantastico
Som ni vet så hatar jag att frysa.
Därför är jag lyckligare än Anna Ankas nya assistent nu när det är sommar.
Och detta är anledningen till att jag bara måste berätta att det är 19,8 grader utomhus, i skuggan, i detta nu. Och då är klockan redan 20.43
Åh fantastico!
Därför är jag lyckligare än Anna Ankas nya assistent nu när det är sommar.
Och detta är anledningen till att jag bara måste berätta att det är 19,8 grader utomhus, i skuggan, i detta nu. Och då är klockan redan 20.43
Åh fantastico!
Fästingar
Ner med de sista vinterkläderna i källaren.
På återseende!
Men det värsta med värmen är de FÖRBANNADE fästingarna.
Jag har fobi för dessa äckelinsekter.
Det kryper på hela kroppen, i ren inbillning, efter att ha varit ute i gräset...
Har kollat barnen jätte noga och det är lätt nu, på deras bleka vinterhyar.
Men på mig kryper det på skinnet.
På återseende!
Men det värsta med värmen är de FÖRBANNADE fästingarna.
Jag har fobi för dessa äckelinsekter.
Det kryper på hela kroppen, i ren inbillning, efter att ha varit ute i gräset...
Har kollat barnen jätte noga och det är lätt nu, på deras bleka vinterhyar.
Men på mig kryper det på skinnet.
Någon som minns
Det här:
Nä jag tänkte väl det!
För idag sprang vi barfota utan strumpor och skor för första gången det här året.
Välkommen du underbara ljuvliga sommar.
Du är så efterlängtad.
tisdag 18 maj 2010
Nej tusan!!!
Inte trodde jag väl att de hade växt så mycket på ett år.
Ettåringens fot, nu och då.
Treåringens fot, nu och då.måndag 17 maj 2010
En sista sak om dohän
Ska poängtera att treåringens snuttenalle ALDRIG följer med till dagis (annars).
Eller hur D.A.L.L.E!!!
Eller hur D.A.L.L.E!!!
Smakar kiss
Treåringen sitter och kissar på toaletten.
Plötsligt kommer hans lillebror och smiter förbi, stoppar raskt ner handen i toalettstolen och doppar den i kissvattnet.
Sedan drar han raskt upp handen igen och stoppar fingrarna i munnen för att smaka.
Plötsligt kommer hans lillebror och smiter förbi, stoppar raskt ner handen i toalettstolen och doppar den i kissvattnet.
Sedan drar han raskt upp handen igen och stoppar fingrarna i munnen för att smaka.
Dohän
"Jag har tappat dohän!" snyftar treåringen.
"Men nej gubben! Du har inte tappat honom. Han ligger och väntar på dig, på dagis. Han kommer bli överlycklig när han kommer hem igen."
Stackars lilla gubbe! Han lider...
MEN HIPP HURRA!!!
NU ÄR DOHÄN HEMMA IGEN.
"Men nej gubben! Du har inte tappat honom. Han ligger och väntar på dig, på dagis. Han kommer bli överlycklig när han kommer hem igen."
Stackars lilla gubbe! Han lider...
MEN HIPP HURRA!!!
NU ÄR DOHÄN HEMMA IGEN.
RÄDDA DOHÄN, DÖD ELLER LEVANDE
"Men ja vill ha dohän!" snyftar treåringen och får stora krokodiltårar i ögonen.
Oh som jag får trixa och förklara.
Jag erbjuder honom bilar i sängen (som annars inte får vara där), men de är för stora.
Jag erbjuder honom en reservnalle, men han vill bara ha dohän.
Han snyftar och gnyr och förklarar att dohän inte alls kan ha sagt att han vill sova på dagis i natt, att han inte alls leker med de andra nallarna, för han är bara glad och kan inte prata och jag kan bara hålla med, för dohän skulle ju bara vilja kramas.
"Ja ringer till pappa så han kan hämta dohän på dagis" föreslår treåringen.
"Men dagis är ju stängt nu. Fröknarna har gått hem." Och denna insikt är ännu hemskare för treåringen att ta in. Hans lilla dohä är ensam kvar på dagis.
Till slut får treåringen ringa till sin pappa och pappas stora pappahjärta blöder. Han slänger sig i bilen och rivstartar från jobbet.
"RÄDDA DOHÄN, DÖD ELLER LEVANDE!!!"
Turligt nog finns det en godhjärtad fröken som bor alldeles i närheten av dagis. Dalle ringer henne och bönar och ber. Snart kommer dohän vara hemma igen.
Oh som jag får trixa och förklara.
Jag erbjuder honom bilar i sängen (som annars inte får vara där), men de är för stora.
Jag erbjuder honom en reservnalle, men han vill bara ha dohän.
Han snyftar och gnyr och förklarar att dohän inte alls kan ha sagt att han vill sova på dagis i natt, att han inte alls leker med de andra nallarna, för han är bara glad och kan inte prata och jag kan bara hålla med, för dohän skulle ju bara vilja kramas.
"Ja ringer till pappa så han kan hämta dohän på dagis" föreslår treåringen.
"Men dagis är ju stängt nu. Fröknarna har gått hem." Och denna insikt är ännu hemskare för treåringen att ta in. Hans lilla dohä är ensam kvar på dagis.
Till slut får treåringen ringa till sin pappa och pappas stora pappahjärta blöder. Han slänger sig i bilen och rivstartar från jobbet.
"RÄDDA DOHÄN, DÖD ELLER LEVANDE!!!"
Turligt nog finns det en godhjärtad fröken som bor alldeles i närheten av dagis. Dalle ringer henne och bönar och ber. Snart kommer dohän vara hemma igen.
This will be the end of the world!
Jag känner ångesten snöra samman mina lungor. Paniken växer...
"Va!!! Är dohän på dagis?"
"Ja! Melker ville ta med den, så jag la den i dagisväskan."
"Men!!"
"Du tog inte med dig väskan he...em" Dalle avslutar meningen viskande.
"Nej!"
Hjärnan slutar fungera, hjärtat slutar slå. Tiden stannar och jag hör mina andetag eka mellan väggarna.
På dagis hänger barnens väskor kvar på sina krokar.
I treåringens väska ligger hans dohä, eftersom Dalle tyckte att det var ett smart initativ att lägga denna snuttenalle i just väskan och jag tyckte att det var förståndigt att låta väskorna hänga kvar, eftersom barnen ändå ska dit imorgon igen.
Nu ska treåringen lägga sig och sova en hel natt utan sin andre hälft.
This will be the end of the world!
"Va!!! Är dohän på dagis?"
"Ja! Melker ville ta med den, så jag la den i dagisväskan."
"Men!!"
"Du tog inte med dig väskan he...em" Dalle avslutar meningen viskande.
"Nej!"
Hjärnan slutar fungera, hjärtat slutar slå. Tiden stannar och jag hör mina andetag eka mellan väggarna.
På dagis hänger barnens väskor kvar på sina krokar.
I treåringens väska ligger hans dohä, eftersom Dalle tyckte att det var ett smart initativ att lägga denna snuttenalle i just väskan och jag tyckte att det var förståndigt att låta väskorna hänga kvar, eftersom barnen ändå ska dit imorgon igen.
Nu ska treåringen lägga sig och sova en hel natt utan sin andre hälft.
This will be the end of the world!
söndag 16 maj 2010
Filmtips
Tycker ni om filmer baserade på verkliga händelser?
Så då till att se den här filmen:
Att Joel Kinnaman är med är endast en bonus.
Så då till att se den här filmen:
Att Joel Kinnaman är med är endast en bonus.
Bella & Tyra vs. KISSIE
Har du lite tid över och vill ha någon (egentligen helt oviktigt) att titta på och skaka ditt huvud åt så gå in HÄR och se Bella & Tyras show. I den intervjuvar de KISSIE.
I say no more!
I say no more!
Deutschen kopfen Hosen
Barnens mormor har köpt byxor från H&M, i Tyskland.
Strunt samma hur de sitter över rumpan. Sitter bra över skallen gör de i alla fall.
Åååh!
Så grannt det blir!
Bygget kring och under altanen fortskrider. Så även brädfodringen och ommålningen.Och det blir så bedrövligt snyggt alltså!
Det är inte...
Varje dag man sjunger den här melodin för att få ens ettåring att somna:
Tänk om jag hade en liten, liten apa
Umpa umpa fallerallera
Tänk vad folket skulle stå och gapa
Umpa umpa fallerallera
Inte åt mig men åt min lilla apa
Umpa umpa fallerallera
Der är inte heller varje dag som man sjunger den om och om och om och om igen.
Men man gör ju allt för att ens lille pojk ska komma till ro, lägga sig ner på kudden och sluta sina ögon och somna sött.
Tänk om jag hade en liten, liten apa
Umpa umpa fallerallera
Tänk vad folket skulle stå och gapa
Umpa umpa fallerallera
Inte åt mig men åt min lilla apa
Umpa umpa fallerallera
Der är inte heller varje dag som man sjunger den om och om och om och om igen.
Men man gör ju allt för att ens lille pojk ska komma till ro, lägga sig ner på kudden och sluta sina ögon och somna sött.
fredag 14 maj 2010
Ettåringen snackar
Jag vet inte vad och jag minns inte hur det var.
Men jag tycker ändå att det är smått fantastiskt att ettåringen kan säga tvåordsmeningar (ett år-ett ord, två år-två ord osv.).
"Titta pappa! Titta den! Den hä(r)!"
Alla de andra orden som kommer smattrande ur hans mun är lika häftiga de, även de påhittade.
Men jag tycker ändå att det är smått fantastiskt att ettåringen kan säga tvåordsmeningar (ett år-ett ord, två år-två ord osv.).
"Titta pappa! Titta den! Den hä(r)!"
Alla de andra orden som kommer smattrande ur hans mun är lika häftiga de, även de påhittade.
Massagen som aldrig blir av
Vi ska åka till badhuset, hela familjen.
Dalle har ett familjekort där, en "present" från jobbet och i det ingår det massage.
"Åh men åååh! Då kanske jag skulle kunna få massage idag. Det vore ju så sköönt" säger jag.
"Nä fan! Du får ju hjälpa mig att passa barnen."
"Jaha!"
Senare sitter jag och pratar med lillasyster Ida.
"Tänk om jag skulle säga så här till Dalle" funderar jag. " Tänk om jag skulle säga att om jag inte får den där massagen, så blir Dalle tvungen att massera mig istället."
Ida spärrar upp ögonen och tittar på mig som om jag hade förlorat förståndet.
"Eller NEJ!" Ångrar jag mig. "Det vore helt klart skönare med den riktiga massagen."
Efter badet sitter jag hemma i soffan och tänker att Dalles massage vore nog trots allt bättre än ingen massage alls. Men så vet jag också att den där massagen, den kommer jag inte få den här helgen. Nä för Dalle är ute och bygger på altanen...
Hej på dig Dalle! Vi ses på måndag... Eller tisdag... Onsdag?? Nä vi ses nästa helg.
Dalle har ett familjekort där, en "present" från jobbet och i det ingår det massage.
"Åh men åååh! Då kanske jag skulle kunna få massage idag. Det vore ju så sköönt" säger jag.
"Nä fan! Du får ju hjälpa mig att passa barnen."
"Jaha!"
Senare sitter jag och pratar med lillasyster Ida.
"Tänk om jag skulle säga så här till Dalle" funderar jag. " Tänk om jag skulle säga att om jag inte får den där massagen, så blir Dalle tvungen att massera mig istället."
Ida spärrar upp ögonen och tittar på mig som om jag hade förlorat förståndet.
"Eller NEJ!" Ångrar jag mig. "Det vore helt klart skönare med den riktiga massagen."
Efter badet sitter jag hemma i soffan och tänker att Dalles massage vore nog trots allt bättre än ingen massage alls. Men så vet jag också att den där massagen, den kommer jag inte få den här helgen. Nä för Dalle är ute och bygger på altanen...
Hej på dig Dalle! Vi ses på måndag... Eller tisdag... Onsdag?? Nä vi ses nästa helg.
torsdag 13 maj 2010
Hela veckan lång...
Är det lilla, lilla datorn, läsa bok, ställ med leksaksbil, playstation, skitsnack och skratt.Mamma, pappa och barn får alla leka med Sebastian och Johanna.
Två påhittiga gossar har vi.
Stoppa ner Bobby Car:en i leksakslådan (som har hjul) och låt storebrorsan skjuta på.onsdag 12 maj 2010
Mitt element
"Du måste elda!" klagar jag på Dalle.
"Jag ska bara... Bara bara!"
Men jag kan inte vänta på att han "ska bara" jag fryser nu.
Så jag sätter på det element, som blåser varmluft och som värmt mig många frusna dagar under den istidskalla vinter som varit.
Det blåser och durar ute i hallen och sakta men säkert sprids värmen runt i huset.
Plötsligt hör jag Dalle rusa fram genom huset, lik en hjord av elefanter.
"Vad är det som händer?" Frågar jag och sticker fram huvudet.
"Elementet brinner!" Vrålar Dalle.
"Men vad säger du?!?"
Och mycket riktig! Någon (?) har kastat, någonting, ner i elementet och nu ligger det där och glöder och ryker.
Mitt stackars element!
Nu kommer jag aldrig få sätta på det igen. Aldrig känna dess värmluft mot min frusna hud.
Dalle kommer förvisa det ner till källaren.
Farväl, min trogna vän, kompanjon och följeslagare.
"Jag ska bara... Bara bara!"
Men jag kan inte vänta på att han "ska bara" jag fryser nu.
Så jag sätter på det element, som blåser varmluft och som värmt mig många frusna dagar under den istidskalla vinter som varit.
Det blåser och durar ute i hallen och sakta men säkert sprids värmen runt i huset.
Plötsligt hör jag Dalle rusa fram genom huset, lik en hjord av elefanter.
"Vad är det som händer?" Frågar jag och sticker fram huvudet.
"Elementet brinner!" Vrålar Dalle.
"Men vad säger du?!?"
Och mycket riktig! Någon (?) har kastat, någonting, ner i elementet och nu ligger det där och glöder och ryker.
Mitt stackars element!
Nu kommer jag aldrig få sätta på det igen. Aldrig känna dess värmluft mot min frusna hud.
Dalle kommer förvisa det ner till källaren.
Farväl, min trogna vän, kompanjon och följeslagare.
tisdag 11 maj 2010
Sova, sova
Jag kan berätta att ettåringens sömnrutiner inte har förändrats det minsta, sedan jag och Dalle flyttade ner till mittenvåningen igen.
Han somnar som en stock, alldeles ensam, på två röda sekunder. Sover sedan vidare som en stock tills klockan slår 03.00. Då vaknar han igen och vill ha välling, ny blöja och framförallt mammas arm att somna om på.
Och så ligger han, så söt, så söt och snosar en milimeter ifrån mig.
Några timmar senare är min rygg så stel att jag knappt tar mig ur sängen. Det är inte alls bra att ligga alldeles stilla bredvid en liten barnakropp. Inbyggt och omedvetet ligger man ju och spänner sig, för att inte rulla över och mosa honom.
På andra halvan, av sängen, ligger Dalle och breder ut sig. Sover på rygg, mage och sidan. Han snarkar och snosar och grymtar bara till när jag boxar till honom, för att få honom att stänga av sin förbaskade väckarklocka. Sedan ringer klockan ändå i en halvtimme. Han snoozar om och om och om och om och om och om och om och om och om igen.
"Fan i helvete! Gå upp. Väser jag tillslut."
Och med mycket möda kliver han upp ur sängen. Alltid fem minuter innan jag själv ska gå upp.
Han somnar som en stock, alldeles ensam, på två röda sekunder. Sover sedan vidare som en stock tills klockan slår 03.00. Då vaknar han igen och vill ha välling, ny blöja och framförallt mammas arm att somna om på.
Och så ligger han, så söt, så söt och snosar en milimeter ifrån mig.
Några timmar senare är min rygg så stel att jag knappt tar mig ur sängen. Det är inte alls bra att ligga alldeles stilla bredvid en liten barnakropp. Inbyggt och omedvetet ligger man ju och spänner sig, för att inte rulla över och mosa honom.
På andra halvan, av sängen, ligger Dalle och breder ut sig. Sover på rygg, mage och sidan. Han snarkar och snosar och grymtar bara till när jag boxar till honom, för att få honom att stänga av sin förbaskade väckarklocka. Sedan ringer klockan ändå i en halvtimme. Han snoozar om och om och om och om och om och om och om och om och om igen.
"Fan i helvete! Gå upp. Väser jag tillslut."
Och med mycket möda kliver han upp ur sängen. Alltid fem minuter innan jag själv ska gå upp.
EDDAAA!!!
"EDAAA! EEEDAAA!" Ropar ettåringen och vill upp på köksbordet och kika ut genom fönstret.
"Ja, ja!" mumlar jag och förstår inte alls vad han gastar efter.
Men så plötsligt slår det mig:
Han ropar ju på Eva, vår fantastiska granne.
"Eva?" frågar jag honom.
"Ja!"
"Haha! Han säger Eva."
Så jag lyfter upp honom på bordet och han ställer sig genast och bankar på fönstret.
"Edaaaa, Edddaaaa!" ropar han överlycklig när han ser att Eva är ute, i sin trädgård, och städar fram våren.
"Ja, ja!" mumlar jag och förstår inte alls vad han gastar efter.
Men så plötsligt slår det mig:
Han ropar ju på Eva, vår fantastiska granne.
"Eva?" frågar jag honom.
"Ja!"
"Haha! Han säger Eva."
Så jag lyfter upp honom på bordet och han ställer sig genast och bankar på fönstret.
"Edaaaa, Edddaaaa!" ropar han överlycklig när han ser att Eva är ute, i sin trädgård, och städar fram våren.
söndag 9 maj 2010
Ommöblerat var det här
Vi har möblerat om och ettåringen har äntligen fått ett eget sovrum.
Lekrummet finns inte mer (och det som har varit så fatastiskt bra att ha).
I natt ska ettåringen sova ensam för första gången.
I natt får vi gå låångt för att hämta honom när han vaknar.
Lekrummet finns inte mer (och det som har varit så fatastiskt bra att ha).
I natt ska ettåringen sova ensam för första gången.
I natt får vi gå låångt för att hämta honom när han vaknar.
lördag 8 maj 2010
Lille Doden!
Jag måste hylla min yngste son!
Han har gjort en personlighetsförändring.
Gnälliga och otrygga gossen, som inte åt mat, inte ville vara med någon annan än mamma, rädd för kända och okända människor, livrädd på dagis, svår att somna, vaken större delen av nätterna...
Har blivit glade och sprallig, äter med lust och kastar resten i golvet, tar kontakt med kända och okända människor, låter dem till och med lyfta upp honom, leker, äter och sover gott på dagis, är inte ens ledsen vid lämningen, somnar själv i egen säng med sin "Tått-ta" (mjukisråtta) och sover större delen av natten där. Han är nöjd över tillvaron och tillfreds med livet.
Visst har han säkerligen någon av alla de där diagnoserna, som ett barn kan ha. För överaktivare unge får man allt leta efter.
MEN han är go och glad! Har glimten i ögat, busar och leker, bråkar och slåss, kramar och pussar och är de finaste rödhårigaste gosse på denna jord.
fredag 7 maj 2010
Jag föreställer mig
Att jag, i min nya frisyr, ser ute litegrann som Alice i Twiligt.
Men det inser jag ju att jag inte gör!
Ja! För att skona er från mina trötta ögon och mörka ringar, tog jag på mig solbrillorna inne som allra hastigast.
Ja och så här slätstruket var alltså håret innan:
torsdag 6 maj 2010
Chuckie vs. Mini farbror
Ettåringen och treåringen!Chuckie vs. Mini farbror.
Våra söner!
Den vildaste och den tokigaste, under samma tak!
Sebastian undrar
Om Dalle lärde sig något av sin tabbe där med glömda och fel kläder på dagis.
Jag vet inte om jag kan svara på detta riktigt!
Sist jag hämtade barnen på dagis så hade treåringen fodrade vinterstövlar på sig. Ute sken solen, tempreturen låg på minst 15 grader... Vinterstövlar kändes väl lite si sådär rätt kanske?
Ja ni får dra era egna slutsatser!
Själv tvivlar jag på någon förändring.
Jag får helt enkelt köpa varsinn resväska till barnen, för dem att ta med till dagis.
Jag vet inte om jag kan svara på detta riktigt!
Sist jag hämtade barnen på dagis så hade treåringen fodrade vinterstövlar på sig. Ute sken solen, tempreturen låg på minst 15 grader... Vinterstövlar kändes väl lite si sådär rätt kanske?
Ja ni får dra era egna slutsatser!
Själv tvivlar jag på någon förändring.
Jag får helt enkelt köpa varsinn resväska till barnen, för dem att ta med till dagis.
Vem har gjort det här?
" Vem har målat med orange tuschpenna på den nytapetserade väggen?""Eh! Det är bara orange" säger treåringen.
"Ja! Och får man måla på väggen?"
"Nej!"
Jag vet allt vem som har lekt konstnär på väggen. För samma person har lekt konstnär i sitt ansikte. Det är samma person som till och med varit med i tidningen med sitt konstverk
"Röd färg!"
Inget mer konstnärskap om det ska tas sådana här friheter.
Ligger på en filt
I gräser och njuter av solen och värmen som hör den till.
Bakom mig sitter treåringen och leker i sandlådan. Han geggar med vatten och sand och njuter lika mycket som jag av det sköna vädret.
"Ååh! Så underbart!" suckar han.
Ettåringen ligger och sover i sin vagn, uppe på altanen och det är lugnt och stilla.
Solen bränner och jag blir tvungen att dra upp ärmarna.
Och jag blir bländad av den blekaste armen norr om Afrika.
Äh det ändrar sig snart tänker jag och lägger mig tillrätta på filten.
Jag tittar upp på den blå himlen och noterar att: Det var fasligt vad mycket kottar det var på den där tallen.
Jag kommer ju bli tvungen att kratta undan dessa kottar var och varannan dag, hela sommaren.Äh nu tar jag och blundar litegranna!
onsdag 5 maj 2010
Ni karlar!
Försök bränna denna vetskap i brasan:
Oavsett vad du ger en kvinna så kommer hon att ge dig någonting bättre. Ger du henne en spermie, ger hon dig ett barn.
Ger du henne ett recept, ger hon dig ett mål mat.
Ger du henne ett hus, ger hon dig ett hem.
Ger du henne ett leende, ger hon dig sitt hjärta.
Hon multiplicerar och förstorar allt oavsett vad du ger.
Så om du ger henne skit så kan du förvänta dig ett helvete tillbaka!
Detta inlägg är till
Min kära, gravida, stylistsyster:
Och naturligtvis till alla andra, för att dregla litegranna.
(Åh jag vet allt att du är en av dem Sebastian)
Svar på kommentar:
Sebastian ögnar igenom grimasebilderna på oss och undrar: "Saknas det inte någon???"
Svar:
Om det är ettåringen du syftar på så kan jag tala om att den gossen inte är lätt att få med på bild. Han springer hit han springer dit. Klättrar upp och ner. Hoppar och studsar, ränner och far.
Treåringen däremot är en riktig linslus. Älskar att vara med på kort, att ta kort och att göra grimaser med mamma och pappa är skoj.
Svar:
Om det är ettåringen du syftar på så kan jag tala om att den gossen inte är lätt att få med på bild. Han springer hit han springer dit. Klättrar upp och ner. Hoppar och studsar, ränner och far.
Treåringen däremot är en riktig linslus. Älskar att vara med på kort, att ta kort och att göra grimaser med mamma och pappa är skoj.
Treåringens tokigheter 2
Treåringen sätter sopkvasten mellan benen och säger:
"Ja har en jättesnopp!"
"Ja har en jättesnopp!"
Treåringens tokigheter 1
Treåringen sätter en tom plastburk på huvudet, skrattar högt och utbrister:
"Jag är en halloween!!!"
"Jag är en halloween!!!"
Ettåringen i tidningen
Kanske inte lika mycket lokaltidningskändis som storebrorsan.
Men ettåringen är med på bild i tidningen:
måndag 3 maj 2010
Målade naglar
Jag målar tippen av mina naglar lila.
När jag är färdig går jag ut till treåringn och visar honom.
"Vad tycker du? Blev det fint?"
"Oooj! Lila!!"
"Ja precis! Lila..."
"Jag vill också ha lila naglar."
"Hmm! Ja okej. Vi kan måla ena tummen då."
Och jag målar treåringens ena tumme.
"Så! Vad tycker du?"
Treåringen tittar skeptiskt på sin lila tumnagel.
"Blev det inte bra tycker du?"
"Den liknar inte din!"
"Eh! Nä. Vill du hellre att jag målar längst ut, som på min nagel?"
"Ja!"
Så jag tar den andra tumnageln och målar en lila rand längst ut.
"Så! Blir det bra såhär?"
"Nej!"
"Nähe! Men ska jag måla hela nageln då?"
"Ja!"
Så jag målar hela nageln.
"Så! Nu är det klart. Blev det fint?"
"Jag vill inte ha så!" treåringen är riktigt missnöjd.
"Nähe! Men då får vi väl ta bort det då!" suckar jag och torkar bort lacket från hans ena tumme.
"Så nu är du färdig!"
Och nu är treåringen nöjd och vill att vi ska ta ett kort på det, för att visa pappa.
Som jag tidigare nämnt! Jag är inte ibehov av en dotter.Grimasetajm!
Här hemma hos oss!
Herr och Fru Glasögonorm!
Med tillhörande son...
Vad tycker ni nu om Dalles PRADA??
Två timmars sömn
Jag tror minsann att jag glömde bort att berätta om Dalles ljuvliga sovmorgon här i söndags.
Jo vi var ju ute och svirade på lördagskvällen.
Klockan tre ungefär gick vi och la oss.
Jag, bra snurrig, av diverse anledningar.
Dalle, inte alls snurrig men trött som en gnu.
Klockan 04.50 vaknar båda sönerna och känner sig redo för att möta morgonen, med lek och stök.
Dalle kan inte göra annat än att kliva upp. Han har lovat mig sovmorgon och vet bättre än att sympativäcka mig.
Så efter två timmar är det slut på skönhetssömnen.
"Aldrig mer att vi går på fest" tänker Dalle och förbannar sina barn.
Jo vi var ju ute och svirade på lördagskvällen.
Klockan tre ungefär gick vi och la oss.
Jag, bra snurrig, av diverse anledningar.
Dalle, inte alls snurrig men trött som en gnu.
Klockan 04.50 vaknar båda sönerna och känner sig redo för att möta morgonen, med lek och stök.
Dalle kan inte göra annat än att kliva upp. Han har lovat mig sovmorgon och vet bättre än att sympativäcka mig.
Så efter två timmar är det slut på skönhetssömnen.
"Aldrig mer att vi går på fest" tänker Dalle och förbannar sina barn.
söndag 2 maj 2010
Denna avundsjukan
"Jag menade ju förstås inte att du borde vara avundsjuk. Förstår att du är glad för din systers skull. Trodde aldrig annat. Att bli moster igen är ju jättekul.Var väl kanske klumpigt uttryckt av mig."
Svar:
Nej! Det var inte klumpigt uttryckt... Jag tog inte illa upp! Jag ville inte skriva ett argt inlägg. Framstod jag som arg? Då ber jag om ursäkt!
Svar:
Nej! Det var inte klumpigt uttryckt... Jag tog inte illa upp! Jag ville inte skriva ett argt inlägg. Framstod jag som arg? Då ber jag om ursäkt!
Kattflytt!
Katten Majsan har flyttat!
"Du tar väl hand om henne?" säger jag till lilla Elsa. "Så att hon inte blir ledsen."
"Aaah!" svarar hon och gungar högre och högre.
Majsan springer in och gömmer sig under stylistsysterns soffa. Där ligger hon och trycker och fräser till när någon försöker locka fram henne.
"Du tar väl hand om henne?" säger jag till lilla Elsa. "Så att hon inte blir ledsen."
"Aaah!" svarar hon och gungar högre och högre.
Majsan springer in och gömmer sig under stylistsysterns soffa. Där ligger hon och trycker och fräser till när någon försöker locka fram henne.
Jag en bookworm
Jag byter och krånglar med kläderna.
Vad ska jag ha på mig, vad ska jag ha på mig??
När jag väl bestämt mig, lämnar jag spegeln och går fram till Dalle:
"Ser det bra ut det här?"
"Du är jätte fin! Du ser ut som en riktig bookworm."
Jag spärrar upp ögonen och tittar förvånat på Dalle.
"En bookworm!? Vad är det för komplimang?"
"Ja men det är ju jätte inne med det!" tycker Dalle.
Jag vet inte hur modemedveten Dalle är och inom vilken genre han finner den här stilen "inne", jag känner mig då inte speciellt hipp efteråt. Och vi som ska på fest med vänner yngre än oss.
Vad ska jag ha på mig, vad ska jag ha på mig??
När jag väl bestämt mig, lämnar jag spegeln och går fram till Dalle:
"Ser det bra ut det här?"
"Du är jätte fin! Du ser ut som en riktig bookworm."
Jag spärrar upp ögonen och tittar förvånat på Dalle.
"En bookworm!? Vad är det för komplimang?"
"Ja men det är ju jätte inne med det!" tycker Dalle.
Jag vet inte hur modemedveten Dalle är och inom vilken genre han finner den här stilen "inne", jag känner mig då inte speciellt hipp efteråt. Och vi som ska på fest med vänner yngre än oss.
lördag 1 maj 2010
Om avundsjukan som inte finns
"Hmm... Vart planerar du att föda barn då? Nåt på G?? Är det kanske därför du inte är avundsjuk på din syster?"
Svar:
Nej det växer inget litet monster i min mage. Vi har två levande monster redan och det räcker mycket väl, just nu. Mycket mer än väl faktiskt, de flesta dagar. Men så är det sagt att någon dag längre fram ska vi ha ett barn till (om jag får bestämma), eller två barn till (om Dalle får bestämma (han ska alltid överdriva) ). Det finns inte på kartan att redan nu bestämma att: "NEJ nu ska vi inte ha fler barn." Jag ska ha en liten flicka, för att jämna ut det här hemma (jag är ju trots allt ensam tjej). Det kommer aldrig ske! Jag är mycket väl medveten om att det framtida barnet också kommer vara en pojke, ännu en vilde med skitna naglar, gräsfläckar på byxbenen, snorränder utsmetade på kinderna, bröt och tjöt, brandbilar, tuttut, brumbrum, wiii och aaah! Det blir fint det med. Jag är tillfreds med tanken om att min treåring är det femininaste som jag kommer klämma fram ur min snippevipp. Han vill ha rosa sparkcykel, Hello Kitty, bling bling, fluff fluff och säkerligen klänning om det så erbjöds. Samtidigt är han det pojkigaste i grabbväg. Teknikfreak, motorgalen, högljudd, rapar och fiser. Och så har vi ettåringen, som är en morsgris utan dess like, så övergiven kommer jag aldrig bli. Jag kommer ha någon som besöker mig på hemmet, trots att jag inte har en dotter.
Nej jag är inte avundsjuk på min syster, jag gläds med henne. För jag vet att det här barnet är lika efterlängtat som dess storasyster. Jag är inte avundsjuk eftersom det där barnet i framtiden (mitt) inger trygghet. Jag vet att det inte är gjort för min del. Jag vet att blir begäret för stort är det bara att flasha snippevippen och hoppas på det bästa. Dalle ställer upp i vått och torrt.
Och den där gången i framtiden, planerar jag att föda på samma sjukhus som tidigare och jag kommer inte vilja bli hemskickad efter sex timmar. Kommer inte ens att välja det själv. Jag vill stanna kvar, läka och återhämta mig, amma och läcka, blöda bort det värsta ifred, i en sjukhussäng istället för min egen. Där hemma finns fler baciller än på vilket sjukhus som helst. Fullt med dagisbaciller som ligger på lur.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)