Jag känner ångesten snöra samman mina lungor. Paniken växer...
"Va!!! Är dohän på dagis?"
"Ja! Melker ville ta med den, så jag la den i dagisväskan."
"Men!!"
"Du tog inte med dig väskan he...em" Dalle avslutar meningen viskande.
"Nej!"
Hjärnan slutar fungera, hjärtat slutar slå. Tiden stannar och jag hör mina andetag eka mellan väggarna.
På dagis hänger barnens väskor kvar på sina krokar.
I treåringens väska ligger hans dohä, eftersom Dalle tyckte att det var ett smart initativ att lägga denna snuttenalle i just väskan och jag tyckte att det var förståndigt att låta väskorna hänga kvar, eftersom barnen ändå ska dit imorgon igen.
Nu ska treåringen lägga sig och sova en hel natt utan sin andre hälft.
This will be the end of the world!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar