lördag 31 oktober 2009

Kan detta verkligen vara på riktigt?

Vi trycker en tröja

"Så vad ska vi ge till Susanna och Tommy i bröllopspresent?"
?
?
?
"Jag vet inte!" säger Dalle! "Eller jo! Vi trycker en tröja!"
"Naturligtvis!"

Värmekriget

"Det vore hemskt snällt om du kunde elda, det först du gör på morgonen" säger jag, så snäll jag kan.
"Det är frost ute och då kan man inte ha samma temperatur inne, som när det inte är frost."
"Titta på Konrads naglar. De är alldeles blålila, eftersom de är så kalla."
Det kommer en avgrunds djup suck ifrån Dalle.
Han blundar, reser sig upp och klampar ner i källaren.
Nu ska det jävlar i mej eldas.

fredag 30 oktober 2009

I alla fall sluppit gnället.

Så jag slutar amma!
Lite granna för att få tillbaka mig själv och få ha mina tuttar ifred.
För att få lite space.
Och vad händer?
Jo bebisKonrad blir mer bunden till mig, än någonsin förr.
Iglar sig fast vid mina ben, drar i mina byxor och begränsar mig i mina rörelser.
Håller sig fast i mig, med armar och ben och vägrar lämna höften för att gå ner på golvet och leka.
Tittar nervöst efter mig när jag lämnar rummet och kommer snabbt krypandes efter med tårar i ögonen.
Nu vill han sova på mig, bredvid mig och inte en centimeter bort.
Hade jag fortfarande ammat, så hade jag i alla fall sluppit gnället.

Gnället, skriket, gråten och pipet

BebisKonrad tjuter som en siren, så fort man inte bär honom.
"Wiiiiuuuuuwiiiiuuuuuwiiiiiiiuuuuuuuu!"

Han gråter äkta tårar, han gråter fejk tårar.

Han gnäller:

"Eiööööööö öh hö höhööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööö!"

Han gråter så han tappar andan:

"Aaaaaiiiii_____________________________________iiiiiiiiiiiiiiiiiiaaaaaaaa!"


Han piper:

"Naiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii!"


Han är bara nöjd när han blir buren.


Gnället, skriket, gråten och pipet gnager sig in i min hjärna.

Börjar gröpa ur ett stort hål.

"Snälla Konrad!" ber jag.

"Snälla Konrad kan du inte sluta?"

"KONRAD!"

"KONRAD NU FÅR DU FAN SLUTA!"
Aldrig skrika på ditt barn my ass.

torsdag 29 oktober 2009

Nutrilett

På morgonkvisten får jag för mig att:
"Om jag skulle ta och dricka Nutrilett idag? Bara för att komma lite granna i form till stylistsysterns bröllop!"
Nutrilett, Nutrilett...
Vi har chokladNutrilett hemma...
Hmm!
ChokladNutrilett.
"Nja! Jag är nog mer sugen på jordgubbsNutriletten."
ChokladNutrilett!
Åh typiskt!
Ska jag dricka den där chokladNutriletten eller?
"Nej! Jag kokar mig några korvar istället."
Sagt och gjort!

onsdag 28 oktober 2009

Aktivitets hus från Fischer Price

Ett sådant här aktivitets hus från Fischer Price skulle jag vilja köpa till bebisKonrad i ett års present.

Kollar begagnat, men då säljs de sällan komplett och letar därför nytt.

Men var i hela friden säljs det då?

Någon som har den blekaste?

Stora snygga vargen

Barnen leker med sin farmor:
"Nu kommer stora stygga vargen" säger farmor och jagar barnen, som kiknar av skratt.
"Nu kommer stora stygga vargen"
"Wiiiiiiahahahahaha" och barnen flyr undan.
Snart treåringen vill prova själv en gång.
"Nu kommer stora snygga vargen..."
Var på vi, vuxna kiknar av skratt.

tisdag 27 oktober 2009

Inte bara...också!

Inte bara disken.
Soporna också!
"Soooopoooorna oooocksssssåååå trallalla trallalla!"
Vad lycklig jag är!

Så bubbligt och förbannat lycklig

Blir inte ni också så där lyckliga av att upptäcka att er underbara älskling har lämnat ett helt berg, med disk, åt dig att ta hand om, i ren jagälskardigsåmycketomtanke.
Jag blir det!
Så bubbligt och förbannat lycklig.
Jag blir så åhvadjagälskardigsåmycketmycketmycketmycketlycklig!!!
Tack sötaste du för att du, inte bara lämnade ett helt berg av disk åt mig, utan också lämnade den och en mer eller mindre tom diskmaskin.
Jag bli så bubblande glad över att du, trots att inte diskmaskinen behövdes tömmas, inte orkade fylla den igen.
Puss på dig älskling!
Det ska bli så roligt för dig att komma hem.

Tack!

Och jag har sugit åt mig, likt SvampBob, av allt ert beröm och peppande.




Jag hade i och för sig fått klara det med eller utan er. Men det gick bra mycket lättare och smärtfriare med er hjälp.




Så ett stort TACK till er!

Mitt mammahjärta

Efter sina 60 ml somnar bebisKonrad om igen.
Jag ligger och trycker näsan mot hans rödhåriga lilla hjässa.
Mitt mammahjärta växer och växer och jag bestämmer mig för att komma ihåg, just det här ögonblicket, när han om en timme igen, vaknar upp och skriker sig fördärvad och vägrar allt vad vällingflaskor heter.

Bevittna

När bebisKonrad vaknar, ligger han i sin spjälsäng.
Han ställer sig upp och dunkar huvudet i spjälorna några gånger, i ren förbannelse, innan jag tar upp honom, lägger honom nära mig och erbjuder honom vällingflaskan.
Han tar nöjt emot dess innehåll och sveper 60 ml, i ett enda andetag.
Jag ligger tyst och tittar på, hur han ligger där och håller flaskan själv, medan han dricker stora klunkar.
Jag vågar knappt blinka och ännu mindre andas, av rädslan för att bryta förtrollningen.
Jag försöker få kontakt med Dalle, som ligger med ryggen till.
"Dallee! Dalleee!" viskar jag, nästan ljudlöst.
"Dalleee! Du måste bevittna."
Nu vänder sig Dalle om och stirrar med stoora ögon, på sin yngste son.
"Åh! Herregud! Är det välling?"
Jag nickar till svars och känner att jag vill gråta av lycka.

måndag 26 oktober 2009

En hel vecka

En vecka, idag, utan amning.
Storslaget vill jag påstå!
Jätte jobbigt har det varit och helt över är det inte ännu.
Men vi har klarat oss genom det värsta, känns det som och det är ju alldeles fantastiskt.

Nu hör jag också någonting...

"PAAAPPAAA!" ropar snart treåringen när han vaknar.
"PAAAPPAAA!"
Och bebisKonrad som äntligen sover så gott.
Fan också!
Ja, det är bara att traska upp ur sängen och upp till övervåningen.
En procedur som alltid väcker bebisKonrad, så honom är det lika bra att ta med.
Upp, upp, upp!
"Godmorgon!"
"Pappa ledig!"
"Näe men pappa är inte ledig. Han är på jobbet."
"Pappa ställer röda bilen. Åker blå bil?"
Va? Tog han den blå bilen? Hur ska jag då kunna köra snart treåringen till dagis?
Jag går fram till fönstret och tittar ut.
"Nä men pappa har inte tagit den blå bilen Melker."
"Pappa ledig?"
"Nä men pappa är ju på jobbet idag."
Snart treåringen stannar upp sin rörelse och lyssnar neråt trappan.
"PAPPA HEMMA!!! Utbrister han lyckligt.
Jag suckar!
"Men pappa är på jobbet. Pappa är inte led..." Men va fan! Nu hör jag också någonting där nere.
"Ha-a-allå!" säger jag osäkert.
Det stökar och brötar där nere och tillslut hör jag:
"Aaa-ah! Jag var tvungen att komma hem och hämta pengar. Måste tanka, annars får jag bensinstopp."
"Åh! Herregud vad rädd jag blev."
Snart treåringen hade bättre koll på vad som hände utanför, än vad jag hade.

KONRAD!

"KONRAD!" utbrister jag, med hög och mullrande röst och bebisKonrad tystnar, lägger sig genast ner på min arm och somnar om.
?
Oj då! Hur gick det där till?
Skitsamma! Sova, sova, sova säng, säng, säng.
En timme senare börjar han vrida på sig igen, för att sedan sätta sig upp och gråta otröstligt.
Jag suckar djupt och försöker trösta honom.
Men det ger inget resultat.
Ger honom vatten, på nappflaskan och han lägger sig ner och somnar om.
Skööönt!
Efter ytterligare en timme, vaknar han än en gång.
Han gråter och jag försöker med vattnet, men han vill inte ha.
Jag försöker trösta och trösta, men icke!
"Kooooonraaaaad!" säger jag återigen med hög och mullrande stämma.
Och även denna gång tystnar han och lägger sig ner och somnar om.
Och så här fortgår hela natten.
Men på när morgonen kommer börjar jag fundera:
Hur i hela friden har han lärt sig detta beteende?
Dalle? Förklara för mig? Hur har du egentligen burit dig åt för att somna sonen vår, om nätterna?

söndag 25 oktober 2009

Det bästa med hängtuttar:

"Det är himla praktiskt med hängtuttar."
"Om du till exempel vill överraska din älskling, med frukost på sängen, naken och du har händerna fulla och plötsligt inser att FASEN, tidningen ska jag ju också ha med mig. Men hur ska du nu bära den?? Jo du lägger den under ena hängtutten och så är det bara att promenera in i sovrummet."
"Med andra ord! Underskatta inte dina hängtuttar."

Snart treåringens potträning:

Tänk vad enkelt det var, att potträna snart treåringen.
Hur länge har vi hållt på?
Några veckor?
Och nu har han bara blöjan på natten.
Han går till och med och sätter sig själv, när det tränger på.
Och han är så stolt över sig själv.
Han är så stor och självförtroendet växer och växer.
Och vi, vi är så stolta vi med.
Och tacksamma över hur redig han är, vår stora pojk!
Vilket bra tips det var, det här med klistermärkena som belöningssystem (tack Victoria).
Det går åt så många klistermärken att vi snart får avvara en hel vägg.

BebisKonrad äter smörgås:

Men åååh!



"Koooonraaad!!"

BebisKonrad och maten:

Äta maten, det tycker han inte om.

Men att leka med den, det är desto roligare.

Att smeta in hela sig själv, det är bäst!

Till grannarna:

"Det är lugnt, det är ingen fara!"

"Det är bara Dalle som har tänt en liten brasa nere på ängen."

Åh nej!

"Pappa! Paaaappaaaaa!!" ropar snart treåringen när han vaknar.
"Meeelkeer! Kom, det är mamma"
"Näej!"
"Jo men kom! Kom och gosas."
Jag ligger ju på min madrass, på golvet, i rummet intill snart treåringens och har ingen större lust att gå upp.
Tittar på klockan: 06.03.
Okej! Ganska hyfsad tid ändå.
"Paaaaappaaaa!"
"Nä mamma!" "Kom och gosas!"
"Aaa aa!"
Och så kommer han in och lägger sig bredvid mig, på madrassen och så diskuterar vi flygplan och rymdraketer.
Efter en liten stund är det dax att gå ner.
Snart treåringen vill se på tv.
Vi smyger ner, till bottenvåningen. Vill inte väcka bebisKonrad och pappa, som fortfarande sover.
Snart treåringen hoppar upp i soffan, vägrar ta av sig blöjan och kräver att se på Musses Klubbhus.
Jag slår på tv:n och byter till rätt kanal.
"PlayhouseDisney börjar igen klockan 06.00"
"Ååh nej!" utbrister jag, i en lång suck.
Klockan är inte tjugo i sju, som jag hade hoppats på (eftersom det hade inneburit sovmorgon för mig). Nä klockan är 05.40!
Vintertiden är här.

lördag 24 oktober 2009

Inte ska han väl...

Hur gick det här till nu då?
BebisKonrad är trött, sur och grinig hela eftermiddagen och vill inte bli lämnad en endaste sekund.
Men klockan åtta vänder det och han blir istället jätte pigg, go och glad.
Han gosar och leker, staplar omkring, ensam, på golvet och roar sig själv på egen hand.
Undersöker varenda oupptäckt vrå i hela huset.
Och så fortskrider det.
Klockan blir både nio, tio och elva på kvällen.
Mina och Dalles ögon går i kors, snart treåringen sover sedan länge.
Men bebisKonrad tar sig en smörgås och smular ner hela vardagsrummet.
Vi undrar: "Har han vänt på dygnet? Sover han för mycket på dagen?"
Gör han det? Han sover mellan 10-10.30 och 12-13.00, utomhus, varje dag.
Inte ska han väl vara vaken till klockan 23.00 heller?

Vägen till bebisKonrads hjärta:

Hur du finner vägen till bebisKonrads hjärta:
Du ger honom en näve jordnötsringar, direkt när han kommer innanför dörren.
Gör du detta, har du fått en vän för livet.

fredag 23 oktober 2009

Snart treåringen drar ett skämt

Snart treåringen drar, omedvetet, ett Josef Fritzl skämt:
Jag: "Pappa är nere i källaren och eldar."
Melker: "Näe! Pappa har släkt i källaren."

BebisKonrad efter amningen

Han är inte alldeles lätt att ha att göra med nu, bebisKonrad, efter amningen.
Han kräver närhet och trygghet som aldrig förr.
Han vill bli buren hela, hela tiden och allra helst av mamma.
Han vill inte längre leka själv på golvet och man får inte lämna rummet utan honom.
Han vill vara tätt inpå!
Igla sig fast!
Men det går ändå bra.
Han äter mer och mer småportioner, för varje dag som går.
En köttbulle, en halv smörgås, lite kall välling...
Oturligt nog har han fått feber, vilket gör tillvaron allt mer besvärlig för honom.
Livet är inte lätt, just nu, för en liten tiomånaders grabb.

torsdag 22 oktober 2009

Svar, till dig, anonyma läsare:

Som skrev följande kommentar, när jag lättade mitt hjärta:

"kanske sitter för mucket i huvudet på dig. Har du inte lite svårt att släppa taget?? Pojken klarar sig."
SVAR:
1: Är du av det manliga könet?
2: Jag är fullt medveten om att han kommer klara sig, pojken. Visst, han får näringsbrist och kommer få kompensera detta med hjälp av tabletter i framtiden, men what the fuck!
3: Ja självklart har jag svårt att släppa taget. Det är min son det handlar om, min lilla bebis som skriker dygnet runt på grund av att JAG inte vill amma honom längre.
4: Man är inte normal i huvudet som mamma, med amningshormoner och stinna bröst. Men detta förväntar jag mig enbart att en ammande kvinna känner till.
5: Skulle verkligen inte DU vilja göra allt för ett sådant underbart litet charmtroll som min son? Skulle inte du vilja kapa av dig både armar och ben för att göra honom lycklig? Inte det! Du var då en känslokall människa.
Se bara på honom!
6: Ja! Det sitter för mucke i huvudet på mig. Jag sköter ett helt hushålle, med barn och man och allt vad det innebär. Jag planerar födelsedagar, julaftnar, bröllopsbus för min stylist syster, sörjer min mammas flytt, brist på jobb, otillräcklighet bla, bla, bla, bla. Varför? Jo för sådana är vi kvinnor, vi är over the top när det gäller allt.


Fru Märkvärdig!

Bredvid min madrass

Det är inte bara, att sova på en madrass på övervåningen.

Ett stycke pump och något att hälla mjölken i när pumpen blivit överfull.

Två sorters nässpray, en till mamma och en till äldste sonen. I fall vi vaknar mitt i natten och inte kan andas genom näsan.

En flaska med vatten, ifall strupen blir alldeles torr av att andas genom munnen.

Mobilen, själklart!

Och naturligtvis Försvarets hudsalva.

Allt detta för att slippa gå ner, för knarrig trappa, mitt i natten.

Bada i höstlöv!

Att bada i höstlöv blir man aldrig för gammal för.

onsdag 21 oktober 2009

Att sluta amma

Jag och Dalle upplever den värsta baksmällan i våra liv.
Våra ögon bränner, huvudena susar, kroppen skriker efter sömn.
Vi har lämnat våra söner hos deras farmor.
Åt deras öde, åt hennes öde.
Det får bära eller brista.
Vi orkar inte mer.
48 timmar totalt, av gråt och skrik, bärande och vyssande.
48 timmar nonstop.
Nu kryper vi ner i soffan och drar täckena över våra huvuden, beställer pizza och ser på film, precis som innan barnen föddes.
Inombords gråter jag stora krokodiltårar.
Det värker i hjärtat!
Jag lider med Dalle, jag lider med bebisKonrad.
Det smärtar mig att se hur min familj reagerar på mitt beslut:
Att sluta amma!
Mina bröst skriker efter bebisKonrads mun.
Mina armar skriker efter bebisKonrads tyngd.
Hela mitt väsen saknar honom så evinnerligt.
Och så måste man stå emot.

tisdag 20 oktober 2009

Status:

Sluta ammastatus: Har inte ammat på ett och ett halvt dygn.

Bröststatus: Hade så sprängfyllda tuttar inatt, att jag inte kunde sova på mage.

BebisKonrads status: Gråter nonstop! Äter en och annan majskrok, lite kycklingbitar och en halv portion med välling. Vill endast bli buren och blir totalt vansinnig när han inte får som han vill. Försökte rycka av mig tröja och bh förut, för att komma intill bröstvårtan.

Snart treåringens status: Säger "Fölåt! Fölåt!" hela tiden, då han tror att han är orsaken till bebisKonrads ihärdande gråt.

Mamma och pappas status: Är redo att lägga oss ner och dö.

För risk för allvarlig skada eller död

Idag har jag börjat äta de där stannabröstmjölksproduktionspillrena.
Biverkningarna på dessa är:
"Försämrad reaktionsförmåga. Detta bör man tänka på vid tillfällen när skärpt uppmärksamhet krävs, som t ex vid bilkörning.
I sällsynta fall kan vissa patienter somna utan någon föregående trötthetskänsla. Du bör därför undvika aktiviteter där skärpt uppmärksamhet krävs, för att inte utsätta dig själv eller andra för risk för allvarlig skada eller död."
Dessa tabletter är ju livsfarliga.
Övriga, mer lindriga biverkningar är:
"Yrsel och illamående"
Ja men se där!
Jag tyckte väl att jag kände mig snurrig i huvudet.

Så tack Erik Hassle!

Kära Erik Hassle!
Vi har dig att tacka för mycket!
Hade det inte varit för dig och "Hurtful" så hade bebisKonrad aldrig börjat dansa den där dagen och sedan fortsatt rocka loss till varenda ton och oljud.
Hade det inte varit för dig och "Hurtful" så hade bebisKonrad aldrig druckit den där flaskan med välling idag, med stora klunkar.
Så vi tackar dig Erik Hassle!
Hade det inte varit för dig, så hade bebisKonrad inte varit mätt och nöjd nu.
Så tack!

Tööööööööm oss!

Tuttarna spänner och värker och skriker:
"Tööööömmmmmm oss! Tööööööööööööömmmmmmm oss!"
Men här skolas inte vecklas ut några hängbubblor inte.
Stanna där ni är och locka inte bebisKonrad till er.
(no amning på 24 timmar)

måndag 19 oktober 2009

Juck, juck, juckeligung

Jag sitter inne i sovrummet.
BebisKonrad juckgungar sig till sömns i spjälsängen.
Rummet är så becksvart, att jag kommer att bli tvungen att kisa när jag sedan kommer ut i det upplysta vardagsrummet.
Juck, juck, juckeligung!
Jag försöker stryka handen över bebisKonrads rygg, för att lugna honom.
Men det är omöjligt, då hans gungande är sju helsikes mycket snabbare än mitt strykande. Vi hamnar helt i otakt, så jag ger upp.
"Dääääjdäääääjdääääääääj!" mässar han om och om igen.
"Fan somna nu!" tänker jag. "Jag måste ut och pumpa mina stackars bröst"

Här kommer...

Här kommer ändå lite kul i allt det jobbiga:
Ja visst det är något som endast vi mammor kan uppskatta, men ändå!

Vi har överlevt tremånaderskoliken

Nu har jag inte ammat på över tolv timmar.
BebisKonrad har heller inte direkt ätit något under den tiden.
Två majskrokar, en halv kanelbulle, ett halvt marikex med smör och en halv deciliter med nyponsoppa är vad han har i sin lilla mage.
Han är hungrig och missnöjd och alldeles alldeles utom sig av trötthet.
Precis så här jobbigt visste jag att det skulle bli.
Precis så här påfrestande visste jag att det skulle kännas.
Med gråten i halsen vyssar och vyssar jag.
Brösten spänner och läcker.
Humöret svänger upp och ner.
Och Dalle som skulle vara till så stor hjälp har ryggskott och misstänkt matförgiftning.
Men visst!
Vi har överlevt tremånaderskoliken!
Vi kommer överleva även det här.

Krokodiltårar

BebisKonrad gråter.
Han klamrar sig fast i mig, drar i min tröja och försöker komma innanför.
Han trycker näsan mot mina bröst, tittar upp på mig med tårfyllda ögon.
Krokodiltårar!
Rödgråten!
Sista gången han ammade var klockan 08.00

söndag 18 oktober 2009

Ett vs. två barn

Kommentar:
"Fd. Gravida grannfrun tror nog att det bara blir ett barn för deras del..."
Svar:
Från och med nu ska vi aldrig klaga mer på familjelivet inför er.
Ni ska bli tvungna att dra det ur oss, i sånna fall.
Det finns faktiskt inget som går att jämföra med att vara förälder till två små barn.
Det finns inga ord i världen som kan räcka till för att beskriva den lycka.
Man skulle kunna säga att det är lika roligt som det är jobbigt, kanske?
Eller: Ett barn är jobbigt! Två barn är tre gånger så jobbigt.
Bara för att klaga litegranna.
Kanske kan man bäst beskriva det så här:
Ett barn: Obeskrivliga lyckostormar.
Två barn: Och man dubblar alla dessa känslor.
ALLA KÄNSLOR!!

Jordnötsringar

Jag tror inte mina ögon!

Med en målmedvetenhet, utan dess like, sträcker sig bebisKonrad över skålen, roffar åt sig en enorm näve med jordnötsringar och proppar sedan in dessa i munnen.

Han tuggar, suger och sväljer.

Han njuter!

Och så sträcker han sig på nytt efter en ny näve.

Det går inte att hindra honom.

Och det är så fantastiskt att se att han faktiskt äter.

Han äter lustfyllt och detta utan att avsluta med en kaskadspya.

Monster-ägget och Barbie girl.

Snart treåringen väntar med spänning på att "monster-ägget" ska "spräckas".

Han rusar fram och tillbaka, till och från köket, där ägget står.

I bakgrunden spelar han Barbie girl på hög volym.

Vem är den skyldige?

Vem är den skyldige?

Liten skrutt, på rangliga ben

Liten skrutt, på rangliga ben.

Släpper taget och går iväg.

Är det inte alldeles för tidigt så säg?

Jag och min ödlebebis

Jag och min ödlebebis!

Nu ska jag snart svälta dig...

Så att du med tacksamhet och lycka tar flaskan eller skeden.

Känns snarare som att det är jag som är den riktiga ödlan.

lördag 17 oktober 2009

Ja detta ÄR ett klagoinlägg

När vi fick vår första son, passade vi på att gå och lägga oss en stund så fort det fanns tillfälle. Det var välbehövligt och vi unnade oss det och alla runt omkring oss ansåg att vi var värda det.
Alla var förstående:
"Inte konstigt att ni är trötta, ni har ju ett litet barn"
Nu när vi har fått en son till, finns det inte en chans till att gå och lägga sig. Inte en chans att ta igen förlorad sömn. Även om vi vill och behöver så går det inte att unna sig det.
Inte heller omgivningen tycker synd om oss.
Inget: "Inte konstig att ni är trötta, ni har ju två små barn."
När man får barn nummer två, får man tydligen stå på egna ben.
Klara sig själv, bita ihop.
Ja nu har vi bitit ihop i tio månader.
Nu är det dax för att bryta ihop.
För sömnbrist måste vara jäkligt farligt för hälsan.
Inte nog med att du åldras tio år om dagen, ditt tålamod är i bott, ditt humör är lågt, din hjärnkapacitet stannar upp, motivationen dör ut, du vill bara äta onyttigheter, du minns inte om du tättat håret, du mår illa, du har ont i huvudet...
.
.
.
Ja detta ÄR ett klagoinlägg!
För det var längesedan det kom ett sådant.
Men annars har det varit en bra dag!

Vikingarna bodde i stenhus.

Hönan är död!
Och idag tittar Dalle ut genom köksfönstret, mot hönsgården.
"Fan är tuppen död nu också? Eller har han bara gått och gömt sig?"
"Han är säkert död!" säger jag. "Han var säkert ensam och olycklig." "Det kan inte vara för kallt i huset då?"
Dalle tittar på mig med idiotförklarande blick och utbrister:
"Men va fan! Tänk på vikingarna då. De bodde ju i stenhus."

fredag 16 oktober 2009

På nyheterna:

Jag ska alltid, alltid, ALLTID låsa barnvagnen från och med nu.

Snopp-klubb

De tre pojkarna, stor och små, badar i bubbelbadet nere i källaren.
Lugn och ro för en mamma!
Snart treåringen påstår att han har en liiiten, liiiten snopp, bebisKonrad halkar under ytan och skriker, snart treåringen börjar sjunga "Åboj vicket vackärrt väääjdar" och Dalle ropar stolt till mig:
"MAAAAMMAAAA! PAPPA, MELKER OCH KONRAD HAR STARTAT EN SNOPP-KLUBB!"
"Vad heter våran klubb?"
"Snopp-klubb!"
"Vad får mammas klubb heta?"
"Snipp-klubben!"
"JAAAAA!"

Natten till idag:

"Det har gått jätte bra inatt!" viskar Dalle när jag som vanligt kommer ner, från övervåningen, tar bebisKonrad och börjar amma.
"Han har sovit hela natten! Vaknade första gången nu när du kom in."
Är det säkert? Är det sant?
Om så är fallet: JIPPI HURRA!

Natten till igår:

Mitt i mellan natt och morgon, närmare bestämt klockan 04.30, tassar jag ner för trappan och in i vårt sovrum.
BebisKonrad vaknar till direkt och vet att nu blir det tutte-fest.
Dalle sover som en stock och verkar knappt märka av att jag lägger mig bredvid honom.
"Hur har det gått?" viskar jag.
Dalle, som vaknar till, svarar:
"Det har gått jätte bra! Nästan inget skrik alls."
"Vad skönt!"
Dalle somnar om på direkten och jag ligger vaken en stund till och ammar.
Efter ungefär en halvtimme, börjar bebisKonrad bröta omkring i sängen. Han juckar, trynar ansiktet i madrassen och söker efter bröstet på nytt.
Dalle som känner av rörelserna mummlar:
"Den där har inte sovit mycket i natt."
"VA?" utbrister jag. "Men du sa ju att det hade gått jätte bra."
Dalle tänker en lång stund innan han svarar:

"Öööh! Jag surrar bara" och så somnar han om och snarkar ljudligt med munnen på vid gavel.
Vaken ligger jag och tänker så det knakar.
Va fan menar han! Ljuger han vaken och talar sanning i sömnen?
Gick det bra eller inte?

Ett eventuellt värmekrig?

19.9 grader!

Inomhus!

Undrar just om det anses vara varmt eller kallt?

Undrar just om dessa 19.9 grader kan vara orsaken till ett eventuellt värmekrig?

torsdag 15 oktober 2009

Hora!

Snart treåringen har kissat på pottan.
"Hurra, hurra, hurraaa!" ubrister jag och dansar omkring.
En stund senare står snart treåringen och pusslar.
För sig själv säger han:
"Hora, hora, hora, horaaa!"

onsdag 14 oktober 2009

Amningen!

"Hur går det med amningen då?"
"Jo då! Det går bara fint, bara bra, fin fint! Jag ammar morgon, middag, kväll och tio gånger där i mellan."
"Men VA! Ammar du fortfarande?"
"Ja! Jag gör ju det."
"Men det är väl bara att bita ihop nu då och se till att sluta."
"Ja jag ska! Jag ska bara finna orken och motivationen."
"Men du är väl motiverad eller?"
"Mhm!"
"Men det är väl klart att du orkar det. Tänk bara så mycket bättre det blir sen."
"Mhm!"
"Kom igen nu!"
"Det är bara det att... Jag satt och ammade utan att veta om det. Jag vet inte om jag är riktigt hundra."
Ja det är väl bara att ta de där sluta-amma-tabletterna och svälta barnet tills han inte står ut längre, utan är så hungrig att han skulle äta skit om han så var tvungen.

tisdag 13 oktober 2009

Testa hörseln med Kjell

Hur gamla och slitna är era öron?

En kaffeblatte...

Apropå tjuvlyssnat: Har ni läst kommentaren från Sarah?

"Åh, jag har en sann och rolig historia själv. Min kära vännina var på Liseberg med alla barnen. De skulle gå och fika lite. U beställer, men så måste hon gå i väg med ena barnet så därför ber hon det andra barnet att ta det som var beställt. Efter en liten stund hör hon honom ropa HÖGT över hela restaurangen: "Mamma är det du som har beställt en kaffe blatte och en negerboll???" Ojojojoj, detta har hon fått höra många gånger. Hihihihihi"
Svar: Men oh så roligt!!! Och framförallt pinsamt ha ha ha

Inte bråka inför barnen

Idag, vid middagsbordet:
"Jo jag tittade lite på Rachel Ray idag och dr. Phil var där och diskuterade ekonomi" berättar jag för Dalle.
"Han menade på att man inte ska bråka om ekonomi inför barnen, eftersom de kan tolka det som att det är deras fel. Typ! Jag skulle inte tjatat om det där målarblocket, för nu måste vi sälja huset... Ja alltså de tror att de är anledningen till att mamma och pappa bråkar."
"Ja det är helt rätt! De ska veta att det är deras fel. Att de är orsaken till att mamma och pappa blir bankrutt och bara bråkar hahahaha"
"Hahahahaha!"

Men hallå! Var är Konrad?

Igår hade vi, som tidigare är nämnt, besök.
Efter middagsmaten bänkar vi oss i soffan.
Jag lägger bebisKonrad vid bröstet.
Det pratas, skrattas och de "stora" barnen härjar omkring på golvet framför oss.
Plötsligt inser jag att det är något som fattas.
Jag tittar mig omkring, ser snart treåringen och hans kompis. Kikar över Dalles ben, inte där. Var, var var?
"Men hallå! Var är Konrad?" utbrister jag och tittar mig oroligt omkring.
"Men han ligger ju där" säger Dalle lugnt och nickar ner mot mitt knä.
Men herregud! Hur borta kan man vara?
Vi skrattar glatt åt min fadäs.
Men jag blir ändå bekymmrad över min psykiska hälsa.
Jag sitter alltså och ammar, fortfarande, men glömmer ändå bort att bröstet är blottat och att bebisKonrad ligger och suger på det.
Kan detta tänkas vara normalt egentligen?

måndag 12 oktober 2009

Retuschering

"Men hörrö! Det här fotot är alltså orginalet?" säger fru S till mig och syftar på mitt och Dalles bröllopsfoto.
"Ja trodde nästan att det var retuscherat."
Nä du! Så mycket åldras man om man föder två barn på två år. Ingen retoutch här inte!
Men håret! Det är helt klart fejk.

Lika koko som vi

Vad skönt det är när man börjar umgås med nya bekanta och sakta men säkert, ju mer man umgås, börjar inse att:
"Wow! De är ju lika koko som vi."
Det är litegrann som en befrielse.
Tack så mycket familjen S för en mycket trevlig eftermiddag.

söndag 11 oktober 2009

Om hönan och ägget

Även detta är från tjuvlyssnat.se
Tre fjortistjejer går från tunnelbanan.
De diskuterar hur ett ägg blir en kyckling.
Fjortistjej 1: Hur går det till egentligen? Sätter sig tuppen på ägget och kissar eller?
Fjortistjej 2: Men, de knullar!
Fjortistjej 1: Nej men vad då?
Fjortistjej 2: Men det ligger ett ägg i hönans fitta och sen kommer det spermier dit.
Fjortistjej 1: Nej men ägget är ju hårt!
Åh herregud!

En kaffe...

Följande händelse ska tydligen ha ägt rum på ett cafe i Älvsjö:
En medelålders kvinna ska beställa fika åt sitt sällskap.
Kvinnan: Jag ska ha en kaffe, en kaffe, en kaffe, en kaffe, en kaffe och en latte.
Biträdet: Hur många kaffe sa du att du ville ha?
Kvinnan: En kaffe, en kaffe, en kaffe, en kaffe och en kaffe och en latte.
Biträdet: Alltså fem kaffe och en latte.
Kvinnan: Ja alltså, en kaffe, en kaffe, en kaffe, en kaffe, en kaffe och en latte.
Biträdet säger surt: Nu vet jag ju inte om du hängt upp dig eller ska ha fem stycken kaffe och en latte?!
Kvinnan ser besvärad ut och tillkallar sin man.
Mannen: Vad är det som försigår?
Biträdet: Jag vet inte vad din fru vill beställa.
Kvinnan: Jag vill beställa en kaffe, en kaffe, en kaffe, en kaffe, en kaffe och en latte.
Mannen (sympatiserar med biträdet och sänker huvudet): Vi ska ha fem stycken kaffe och en latte. Och en kanelbulle tack.
Oh så roligt och hittat på http://www.tjuvlyssnat.se/

Så himla användbar

Efter ett besök hos herr och fru S, förra veckan, insåg jag att vi var i stort behov av att röja här hemma i stugan.
Så sedan dess är det just vad jag har gjort.
Inte många överfulla ytor kvar snart till min stora njutelse.
Idag var det stora städardagen och jag satte direkt igång med mitt röjande.
Dalle var inte sen med att börja klaga:
"Men vi skulle ju stäääda!"
"Men jag städar ju!"
"Ja men jag trodde ju att det var meningen att vi skulle röja här" säger han och gör en svepande rörelse över kaoset som råder på golvet.
"Men jag kommer dit! Låt mig nu göra det här först."
Muttrande går han iväg och surar. Klampar och bankar och svär i sina tankar, så pass mycket att jag faktiskt kan höra dem.
Efter en timmes plockande på skrivbordet frågar jag Dalle vad han anser om resultatet.
"Allvarligt! Har du lagt en timme på den här skitet? Jag kan inte ens se någon skillnade."
Dax för lite Lilly Allen:
"Fuck you! Fuck you very, very mu-u-uch!"
Så himla användbar den där låten.

Tre klistermärken

Men se! Kiss & Bajs tavlan gav resultat.

Tre klistermärken har snart treåringen "tjänat" ihop idag.

Tre gånger har han suttit på pottan och en gång kissade han.

Succé så här långt!

lördag 10 oktober 2009

Skit!

På marknaden får snart treåringen en grävmaskinstraktor.
Han väljer själv ut den.
Och den köps i ren tvång från vår sida, eftersom ungen skriker högre och högre efter sin leksak.
"Nej men inte ska du köpa sån skit" säger Dalle.
"Ingen skiiit!" skriker snart treåringen.
"Kom och välj klistermärken med mig" lockar jag.
"Nej ingen skit. Det är skit" svarar snart treåringen och syftar på de långa raderna med klistermärken.
Fan också!
"Vi köper väl leksaken då."
Så får det bli! 49 kronor för en plasttraktor.
I bilen packar vi upp den. En bit av den lossnar direkt.
"Fan det var ren skit" säger jag.
"Vad var det jag sa!" Kommer det från framsätet.
"Håll du ögonen på vägen istället och undvik polisen."
*
*
*
Väl hemma är snart treåringen helnöjd med sin traktor.
"Min skit-traktor" säger han och brummar glatt fram över vardagsrumsgolvet.
"Min skit!"
"Skit, skit, skit! Min skit."
"Kolla mamma! Mammas bok. Skit-bok!"
*
*
*
Helvetes jävla skit!

Trettio kronor för en biljett

Efter mötet med polisen känns turen till marknaden lite avslagen.
Vi har liksom tappat suget på att lägga pengar på en massa krims krams.
Men snart treåringen vill åka karusell och med tanke på att hans födelsedagspengar kommer gå till annat (böter) så kan vi inte neka honom.
"Trettio kronor för en biljett!!! Det är ju rena rånet."
Endast två karusellåk blir det och vi lämnar marknaden under högljudda protester.

Jag som aldrig kör för fort.

"Dalle! POLISEN!"

Dalle bromsar in.

Är det 70 här tro?

"Fan nu åker du säkert fast för fortkörning?"

"Nej då!"

"Det gick nog lite för fort här."

"Oj då!"

"84 kilometer!"

"Oj då!"

"Det är 70-väg här."

"Oj då!"

"Det blir 2000 kronor i böter."

"Åh herregud!"

"Mmm!"

"Kan man få pruta?"

"Hahaha! Nej."

"Titta Melker! Ser du att det är polisen. De var tvugna att komma, för pappa körde för fort."

Snart treåringen tittar ut med stora ögon.

"Fan också! Jag som ALDRIG kör för fort."

"Nä och nu gör du aldrig om det."

"Johanna! Alltså min fru! Hon klagar alltid på att jag kör för sakta."

"Hahaha!"

"Fan! Jag som aldrig kör för fort."

Nä det är sant! Dalle kör faktiskt som en gammal kärring.

I vanliga fall då!

fredag 9 oktober 2009

Ha! Där fick du.

Snart treåringen vaknar 05.15.
Jag stapplar upp med honom och placerar honom framför en Dora-film.
Ja för kvart över fem, då är det inga barnprogram som har börjat.
Jag tar av honom blöjan och upptäcker att den är torr (?)
Så jag ser min chans att få honom att kissa på pottan.
Men NEJ!
Snart treåringen ska INTE kissa på någon potta.
Jag svär inombords och klampar in i sovrummet.
Klockan 05.15 har jag absolut ingen lust att potträna en halvt hysterisk unge.
Jag muttrar och svär och klagar till och med över att det är för varmt i sovrummet.
"Men fan vad sur du är! Fräser Dalle. Du har ju fått sova hela natten."
"HELA NATTEN! ÄR DU GALEN ELLER? FEM TIMMAR ÄR VÄL INTE HELA NATTEN. TROR DU VERKLIGEN ATT FEM TIMMAR SKULLE GÖRA NÅGON SKILLNAD NÄR MAN INTE SOVIT PÅ SNART TIO MÅNADER??? VAAA?"
Förbannad som jag blir sparkar jag ut Dalle ur sovrummet och lägger mig för att amma.
Om jag överreagerade? Ja det må hända!
Fem minuter senare hör jag Dalle utifrån vardagsrummet:

"NU RÄCKER DET! SÄTT DIG OCH KOLLA PÅ DORA!"
HA! Där fick du.

Scrapbooking!

På min dator finns i dagsläget dryga 30 GB, enbart fotografier.

Vet inte riktig om det anses vara mycket eller inte.

MEN!

Enligt mig behövs en stor del av dem lämna datorn för gott och sättas in i album.

Alltså nödvändigt med lite scrapbooking!

Om fröknarna själva får välja

Snart treåringen pratar med sin pappa i telefon.

På huvudet sätter han blöjan.

Ja hellre att den sitter där, än på rumpan, om fröknarna själva får välja.

Läs nu!

Det här är vad vi läser här hemma just nu.

"Läs nu!" säger snart treåringen.

På tur genom skogen

Tidigare idag gick tre generationer ute i skogen, för att njuta av höstvädret.
En mormor, två döttrar, en gosse på snart tre år, en bebis sovandes i vagnen, deras kusin och en vild valp.
Motionsrunda hette det!
Men mycket till motion fick vi inte eftersom de äldsta kusinerna skulle springa i kapp på skogsvägen.

Och så hittade stylistsystern en kantarell och karavanen med vagnar fick stanna upp.

Är det rumsrent?

Andreas Carlsson säger till sextonåriga IdolTove att hon är oförutsägbar och läcker.

Får en halvgubbe säga till en sextonårig flicka att hon är läcker?

Är det rumsrent?

torsdag 8 oktober 2009

Försvara er!

Det är dags för middag och snart treåringen ska få dricka röd mjölk till.

Jag öppnar kylskåpet och lyfter upp det röda mjölkpaketet.

"Men vad i helve..."

Paketet är nästan tomt! Det skulle på sin höjd räcka till en fjärdedels glas.

"Hur fan!" börjar jag febrilt tänka.

Ja men visst!

Dalle bjöd väl Fredric på en kopp kaffe igår.

Eller en kopp mjölk med kaffe kanske!

Försvara er!

Helvetet brakar lös

Jag och Dalle var som barn på julaftonsmorgon när vi promenerade, med bebisKonrad i vagnen, till Öppna Förskolan för att möta upp snart treåringen.
Underbara goa pojk som blev överöst med pussar och kramar.
Vi och han hade längtat!
Sen tog det en och en halv timme innan helvetet brakade lös och jag önskade att han skulle sova borta ytterligare en natt.
Allt på grund av den här förbannade trotsen.
"INTE NUUU!"¨
"JO! Nu."
"INTE NU!"
"Men JO! Nu."
"IIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIINNNNNNNNNNNNTEEEEEEEEEEEEEEEE NNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUU!"
"Nu räcker det! Nu ska vi gå hem, för nu stänger det. Vi får komma hit nästa vecka igen."
"Men inte nu!"
"Men jo! Ta på dig kläderna nu!"
"Nejää!"
"Joää!"
"NEEEEEJÄÄÄ!"
"MELKER NU RÄCKER DET! NU BLIR MAMMA ARG!"
Och vad gör då Dalle när helvetet brakar lös?
Jo han står två meter bort och samtalar med en gammal bekant.

onsdag 7 oktober 2009

Tips från Viktoria

Det här är väl en helt fantastisk lösning till vårt potträningsproblem:

"Fixa en kiss och bajs tavla! När han suttit på pottan, till att börja med, så får han ett fint klistermärke att sätta upp. Kissar han så får han 2 och bajsar han så får han 3!!"
Tack Viktoria K M! Nu ska det ordnas fram både tavla och klistermärken.
Imorgon kör vi gärnet!

Sover borta

Snart treåringen sover borta själv för allra första gången.
Hemma hos sin farmor.
Äntligen fick hon sin vilja igenom, svärmor.
*
*
Hon ringer och berättar att han har somnat och att det gick så bra så.
Men!
*
*
Men att det nog var på gränsen, för han ville allt till mamma. Men att han sedan somnade i rena utmattningen.
*
*
Ja ni må lägga in mig för en utredning av mitt psyke om så önskas. Men jag tycker att det är jobbigt.
Jag saknar honom så in i bomben!
Min lilla, trotsiga och ibland överjävliga, super goa älskling.
*
*
Nu går jag här i tystnaden.
BebisKonrad sover tillfälligt i sin säng, Dalle jobbar och jag låtsas att snart treåringen ligger och snusar på sin goa kudde, uppe i sin blåa säng med nappen och dohän.
*
*
Sov gott gubben! Så ses vi imorgon på öppna förskolan.

tisdag 6 oktober 2009

Hur bär man sig egentligen åt?

Lite slappa har vi nog varit när det kommer till snart treåringens potträning.
Anledning:
Tvåårstrots som nu övergått i treårstrots och framförallt bebisKonrad, konstant trötthet och amning.
Det är minsann inte så lätt att få till det i vardagen.
BVC säger: "Självklart ska du ta en sak i taget. Ammandet nu! Och potträningen sen."
Men dagisfröknarna är på mig:
"Jag har inte sett något liknande under de 40 åren som jag jobbat i branschen."
"Mmhm! Ja... Ja jag får väl försöka då..."
"Ja vi tycker att det är jätte jobbigt! Att barnen inte vill sitta på pottan. Om jag var dig så skulle jag börja potträna lillebror redan nu. Då är han ju redan färdig när trotsen slår in och kanske vill Melker sitta på pottan när han ser att lillebror gör det. Har du två pottor hemma?"
"Näe! Det har jag ju inte."
"Ja det är ju ingen stor kostnad och det är ju bra det."
"Ja visst är det det!"
Och så ska jag försöka då. Trots att det känns totalt omöjligt.
Tvingar av byxor och blöja på snart treåringen. Lockar med ett par fina kalsonger, lockar med belöning i form av en stor Duplo-lego-värld till födelsedagen. Om han är en riktigt duktig och stor pojk och går utan blöja och kissar på pottan.
Snart treåringen sitter på pottan i en halvtimme utan resultat.
Han går utan blöja i nästan tre timmar, innan det är dax för kvällen och läggdags och blöjan åker på igen.
Då kissar han!
Han fyller en hel blöja.
Och vi får byta till en ny.
"Pojkar kan ju vara lite senare när det kommer till potträning" säger de på BVC.
"Enligt min erfarenhet så är pojkarna nästan lättare än flickorna" säger de på dagis.
Vad FAN är rätt!
Jag kan ju inte tvinga mina söner att välja bort blöjan.
Eller?
Och hur, hur, hur ska jag kunna få min överaktiva 9,5 månaders bebis att sitta still på en potta? Han som inte ens ligger still när han ska ammas.
Hur bär man sig egentligen åt?

måndag 5 oktober 2009

BebisKonrad pekar

BebisKonrad har lärt sig att peka.

Först lärde han sig att peka på taket.

Därefter var det lampan.

I kväll var det på tv:n när Bolibompa drog igång.

Han tänker och klurar.

Han försöker forma orden tak och lampa i sin söta lilla mun.

Fantastiska utveckling!

Wonder Teatcher

Jag pratar med mamma och hon berättar om dagens dramatik på skolan där hon arbetar.
Mordbrand, misshandel...
Inga lugna och harmoniska elever där inte.
"Och så går jag genom korridoren och så hör jag... Donk! Och då är det en kille som skallar en annan kille. Och jag blir så förbannad så jag skriker: VAD HÅLLER DU PÅ MED!"
"Och sedan är det en elev som ger sig på bildläraren och då får jag rycka in där också."
"Jag råkade ju bara befinna mig där när det skedde."
Nu börjar min fantasi skena iväg.
Jag ser mamma hoppsa genom korridoren, så att flätan på hennes rygg studsar, som på en liten flicka. Och så ser jag hur hon stannar upp, hon hör ljudet av några som bråkar långt där borta.
Hon börjar snurra i en snabb piruett och plötsligt är hon Wonder Teatcher. Med utslaget hår, taight dräkt och en mantel som fladdrar i vinden. Det ryker omkring henne och hon står som i strålkastarljus. Wonder Teatcher till undsättning!
Och så höjer hon högerarmen över huvudet och lättar över golvet och flyger iväg i ren Stålmannenstil.
Eleverna står kvar på golvet och tittar imponerat på.
De andra lärarna applåderar och hurrar!
Nä! Tillbaka till verkligheten och till telefonsamtalet som pågår. Vad säger hon nu min mamma...

Föreställ er bebisKonrad

Underbara barn, got it going on...

Ingen grogg. Saft!

Dalle och snart treåringen står och plockar in disk i diskmaskinen.
När allt är inplockat stänger de luckan och Dalle vrider igång den.
Han noterar att reglaget är aningens trögare än vanligt och säger högt det han tänker:
"Fan vad trög den var! Är den full i grogg eller?"
Snart treåringen som hör sin pappas kommentar, svarar:
"Näe! Ingen grogg. Saft!"

söndag 4 oktober 2009

Jag tror inte att han fattar piken

Dalle gillar att bråka om pengar.
Nu när jag är mammaledig gillar han att bråka om bristen på pengar.
Han fäller någon "rolig" kommentar om hur han är familjeförsörjaren.
En kommentar som inte är roligt, eftersom den användts i så många bråk att det i dagsläget endast får mig att bli förbannad.
Jag kontrar med att sätta mig vi datorn, vrida upp ljudet på högsta volym och spela:
"FUCK YOU, FUCK YOU VERY VERY MU-U-UCH"
Dalle visslar glatt med i tonerna, så jag tror inte att han fattar piken.

lördag 3 oktober 2009

Men nej, nej, nej, nej

Fy satan så pinsam man kan vara:



Vill inte ni också ha Rickard Sjöbergs autograf?


Kommer att tänka på en gång, för många år sedan, när jag tillsammans med några gamla vänner var i Göteborg på resemässa.


Vi gick runt och drömde oss bort bland alla broshyrer och överdrivet leende och trevliga resebranschfolk.


Vi närmar oss ett bord där Rickard Sjöberg står och glänser.



Han var där som När och Fjärrans ansikte utåt.

Det är mycket männsiskor som står och svärmar runt honom och han stormtrivs.
En kvinna springer runt och ordnar med autografer till "fansen".
Vi står och tittar lite på spektaklet och bestämmer oss för att gå vidare. Någon autograf från Rickard är vi inte ute efter idag.
Precis när vi går förbi Rickard och hans grupp av fans, så kommer kvinnan (som måste vara hans assistent eller liknande) fram till oss, håller fram varsinn idolbild och undrar:
"Vill inte ni också vill ha Rickard Sjöbergs autograf?"
Vi tittar på varandra och håller på att brista ut i gapskratt.
"Öööh!" tvekar vi och tittar åt Rickards håll. Han ser rätt på oss och fyrar av ett bländande och inbjudande leende.
"Ja eh... Jo?"
Ja vad kan vi säga? Rickard Sjöberg sitter en meter från oss och törstar efter uppmärksamhet och inte kan vi ju skratta honom rätt upp i ansiktet, vända ryggen åt honom och gå därifrån.
Inte en chans! Det vore fruktansvärt pinsamt, för honom.
Så vi tar emot våra idolbilder, går snällt fram till Rickard.
"Hej tjejer!" säger han och skriver sin autograf på bilderna.
Vi går sedan därifrån och skrattar så vi håller på att dö.
Tänk att Rickard Sjöberg tvingade på oss sin autograf.

fredag 2 oktober 2009

När vi kommer till välordnade hem

Varför får jag ibland känslan av att mina barn inte kan befinna sig i möblerade rum?
Det går väl an att ha två högljudda och överenergiska småpojkar i ett hem som är anpassat efter dem. Där golvet redan är utslitet av Bobby Cars-rally, där det inte finns några intepillapå-saker i barnhöjd, där föräldrarna nu har lärt sig att hoppa hinderbana över alla leksakerna som ligger på golvet, utspridda över hela huset.
Men när vi kommer till välordnade hem. Där det faktiskt är ordning och reda så sticker våra gossar ut. De skriker högst, om så av lycka. De blir skitigast, de bankar högst, de kör rally genom varenda korridor.
Här hemma reagerar jag inte alltid på det. Men dessa pojkar, bröderna bus, är uppe och nere och överallt.
"Akta den! Aja baja! Nu räcker det! Varför kan du inte lyssna! Kör inte på den! Men hör du inte vad jag säger eller? Kör INTE på den!"

Men så när vi sätter oss i bilen för att åka hem och gossarna glänser av lycka!
Då blir man ändå stolt över dem.
Det är fantastiskt att få lyssna till snart treåringens pladder om hur månen åker efter oss utanför bilen. Han som just nu är så intresserad av solen, månen och stjärnorna och den lycka som det innebär, för honom, att få se dem så tydligt och så nära.
Och så bebisKonrad, som sitter snällt och jollrar i sin bilstol. Varm och rödmosig och med ett busigt leende på läpparna.
De kanske inte kan vistas i möblerade rum, men så fort vi kommer utomhus, då minsann...
Tack herr & fru S för en mycket trevlig eftermiddag/kväll.
Hoppas allting var helt när vi åkte.
Fru Märkvärdig med familj!

torsdag 1 oktober 2009

Det här med att hjälpas åt...

Det här med att hjälpas åt att städa fungerar inte riktigt i vår familj.

Och jag inser att HJÄLP!

Jag och pojkarna små är i köket för att laga mat.
Snart treåringen hjälper mig att skölja potatisen och till den blir det ungsbakad falukorv.
BebisKonrad undersöker allt som finns tillgängligt i bebishöjd.
Jag tar ungsformen, som jag har ställt på spisen, utan att inse att bebisKonrad varit där och vridit på plattan på högsta värmen.
Jag bränner mig så förbannat på den jäkla formen att jag kastar den ifrån mig i ren panik.
Jag ser som i slomotion hur den flyger iväg, i en perfekt båge genom köket och landar rätt på bebisKonrads ben.
Å HERREJÄVLAR!!!
Rusar fram till min son, som börjat gråta i rena förskäckelsen.
Är han oskadd?
Trösta, trösta, vagga, pussa!
Ja han är oskadd. Blev bara rädd.
Nu börjar mitt finger värka.
Jäklar ja! Jag brände mig.
Chockade och förvirrad ställer jag mig, med bebisKonrad på höften och börjar spola iskallt vatten över fingret.
"Stackar mamma!" Beklagar jag mig för snart treåringen, som är helt oberörd och totalt ovetande om vad som hänt en halvmeter ifrån honom.
Ont, ont! Ingen tröstar mamma.
Smetar in fingret med Xylocain salva och det lindrar.
Chocken börjar lägga sig.
Och jag inser att HJÄLP! Tänk om han hade fått formen i huvudet.