Båda barnen har legat klubbade i soffan sedan de kom hem från förskolan och nu, tjugo minuter före läggdags får de för sig att börja leka rally som två vildingar.
"SSSSCHYYYY!!!" Väser jag och försöker höra vad de säger på julkalendern...
"SSSSCHYYYY!!!" Väser jag och försöker hålla dem borta ifrån sovrummet, där Dalle ligger med migrän.
"SSSSCHYYYY!!!" Väser jag, ifrån soffan och tycker lite synd om mig själv som är så trött så trött och som har sådan värk i magen av den förbenade spiralen.
Att stora pojken led av svår huvudvärk för bara en liten timme sedan, det märks då inte precis just nu.
Jag känner inte riktigt att vi är på samma nivå, jag och barnen. Och Dalle ska vi inte ens prata på. Han är ju mer levande än död just nu.
