Jag springer mellan avdelningarna på dagis.
Treåringens jacka på stora avdelningen, ettåringens väska på lilla.
Stövlar, skor, vagnen (varför i hela friden hade du med dig vagnen till dagis Dalle? För att jag skulle få lite extra att släpa på?).
Plötsligt!
"Men nej Melker! Bort från dörren, det ösregnar ute och du måste ta på dig alla kläder först."
Och då hör jag! Ettåringen är där ute, på dagisgården.
"Men va..." Jag rusar ut och finner ettåringen sittandes på huk i en stor vattenpöl, i bara jeans och tröja och små nakna barnfötter. Regnet står som spön i backen, men han är överlycklig. Han har hittat en pinne och slår med den i vattnet.
Jag brister ut i gapskratt och kastar mig ut för att rädda honom undan lunginflammationen.
Dagisfröken kommer ut i tamburen och kiknar av skratt hon också.
Vilken syn, vilken fröjd för ögat.
