måndag 17 december 2012

FÖDELSEDAGSKALAS

I lördags fyllde lillkillen fyra år.
Han hade beställt köttbullar och mos samt Ninjago-tårta.

I'M IN LOVE WITH THE JULEGRAN

SÅ VAR JAG HÄR IGEN

Det var en gång en liten fru. 
Det är jag som skriver i detta nu.


Jag vet inte vad som hände riktigt där.

Jag har inte velat. Jag har inte orkar. Jag har inte haft något att skriva om. Men framförallt så har jag inte haft tid.

Jag tänkte, i korta drag, berätta vad det är som har upptagit min tid.

Jag har gått en kurs.
Jag har haft hemuppgifter.
Jag har lärt mig en jäklans massa om bokföring.
Jag har startat ett företag.
Jag har förberett två kalas.
Jag har jobbat.
Jag har städat.
Jag har svurit åt grisen.
Jag har lagat kläder med nål och tråd, flera kvällar i veckan (är det bara mina barn som förstör sina kläder så?).
Jag har varit med på skol- och dagisfiranden.

Jag har tvättat säkert tusen maskiner med tvätt.
Jag har, med barnen, varit på flera läkarbesök.

Men främst har jag varit trött.
Så trött att inte ens den största sockerchock har kunnat få liv i mig.

"Det låter som depression" säger min kurator. "Utmattningsdepression".
Åh!! Det känns ju igen.
Så jag sätter mig ner i soffan och slappnar av.
Och med att slappna av menar jag att jag har legat i soffan och tittat på serie, efter serie.
Jag har blivit Netflixs flitigaste abonnent.
Jag följer amatörer till Everest. Proffs som överlever under extrema förhållanden. Högstadielärare som får cancer och börjar tillverka droger.
Åh I'm in love with the tv-serie-watching. It's my drug.

Det här SKA bli en lugn och fin jul. Det ska det. Jag ska inte vara ett hysteriskt monster med panikångest upp över öronen. Jag ska njuta! Jag ska inte justera julgranskulorna varje dag ända fram till julafton. Dukarna på julbordet får vara ostrukna. Jag ska bara städa lite i hörnen och sedan sätta mig ner i fotöljen, bredvid kaminen och läsa en spännande bok.

Det här låter ju enkelt.

Hur förbereder ni er inför julen?