Nu hör jag också någonting...

"PAAAPPAAA!" ropar snart treåringen när han vaknar.

"PAAAPPAAA!"

Och bebisKonrad som äntligen sover så gott.

Fan också!

Ja, det är bara att traska upp ur sängen och upp till övervåningen.

En procedur som alltid väcker bebisKonrad, så honom är det lika bra att ta med.

Upp, upp, upp!

"Godmorgon!"

"Pappa ledig!"

"Näe men pappa är inte ledig. Han är på jobbet."

"Pappa ställer röda bilen. Åker blå bil?"

Va? Tog han den blå bilen? Hur ska jag då kunna köra snart treåringen till dagis?

Jag går fram till fönstret och tittar ut.

"Nä men pappa har inte tagit den blå bilen Melker."

"Pappa ledig?"

"Nä men pappa är ju på jobbet idag."

Snart treåringen stannar upp sin rörelse och lyssnar neråt trappan.

"PAPPA HEMMA!!! Utbrister han lyckligt.

Jag suckar!

"Men pappa är på jobbet. Pappa är inte led..." Men va fan! Nu hör jag också någonting där nere.

"Ha-a-allå!" säger jag osäkert.

Det stökar och brötar där nere och tillslut hör jag:

"Aaa-ah! Jag var tvungen att komma hem och hämta pengar. Måste tanka, annars får jag bensinstopp."

"Åh! Herregud vad rädd jag blev."

Snart treåringen hade bättre koll på vad som hände utanför, än vad jag hade.