Bevittna

När bebisKonrad vaknar, ligger han i sin spjälsäng.

Han ställer sig upp och dunkar huvudet i spjälorna några gånger, i ren förbannelse, innan jag tar upp honom, lägger honom nära mig och erbjuder honom vällingflaskan.

Han tar nöjt emot dess innehåll och sveper 60 ml, i ett enda andetag.

Jag ligger tyst och tittar på, hur han ligger där och håller flaskan själv, medan han dricker stora klunkar.

Jag vågar knappt blinka och ännu mindre andas, av rädslan för att bryta förtrollningen.

Jag försöker få kontakt med Dalle, som ligger med ryggen till.

"Dallee! Dalleee!" viskar jag, nästan ljudlöst.

"Dalleee! Du måste bevittna."

Nu vänder sig Dalle om och stirrar med stoora ögon, på sin yngste son.

"Åh! Herregud! Är det välling?"

Jag nickar till svars och känner att jag vill gråta av lycka.