Natten till igår:

Mitt i mellan natt och morgon, närmare bestämt klockan 04.30, tassar jag ner för trappan och in i vårt sovrum.

BebisKonrad vaknar till direkt och vet att nu blir det tutte-fest.

Dalle sover som en stock och verkar knappt märka av att jag lägger mig bredvid honom.

"Hur har det gått?" viskar jag.

Dalle, som vaknar till, svarar:

"Det har gått jätte bra! Nästan inget skrik alls."

"Vad skönt!"

Dalle somnar om på direkten och jag ligger vaken en stund till och ammar.

Efter ungefär en halvtimme, börjar bebisKonrad bröta omkring i sängen. Han juckar, trynar ansiktet i madrassen och söker efter bröstet på nytt.

Dalle som känner av rörelserna mummlar:

"Den där har inte sovit mycket i natt."

"VA?" utbrister jag. "Men du sa ju att det hade gått jätte bra."

Dalle tänker en lång stund innan han svarar:

"Öööh! Jag surrar bara" och så somnar han om och snarkar ljudligt med munnen på vid gavel.

Vaken ligger jag och tänker så det knakar.

Va fan menar han! Ljuger han vaken och talar sanning i sömnen?

Gick det bra eller inte?