Vi har överlevt tremånaderskoliken

Nu har jag inte ammat på över tolv timmar.

BebisKonrad har heller inte direkt ätit något under den tiden.

Två majskrokar, en halv kanelbulle, ett halvt marikex med smör och en halv deciliter med nyponsoppa är vad han har i sin lilla mage.

Han är hungrig och missnöjd och alldeles alldeles utom sig av trötthet.

Precis så här jobbigt visste jag att det skulle bli.

Precis så här påfrestande visste jag att det skulle kännas.

Med gråten i halsen vyssar och vyssar jag.

Brösten spänner och läcker.

Humöret svänger upp och ner.

Och Dalle som skulle vara till så stor hjälp har ryggskott och misstänkt matförgiftning.

Men visst!

Vi har överlevt tremånaderskoliken!

Vi kommer överleva även det här.