I natt blev det cirka två timmars sömn. I genonsnitt, sammanlagt. Och vems fel är detta? Jo! MinibebisKonrad.
Hela natten, från klockan 22.30 i går kväll har han legat och fäktats med armar och ben likt en marscherande soldat. Inte lätt för en stackars mamma att sova då.
Jag har försökt att ge honom bröstet, men nej! Jag har försökt ha honom liggandes på mitt bröst, på hans sidan, på rygg, men Nej! Veva, fäkta, sparka, titta och prata.
Ont i magen, överpigg eller övertrött. Ja resultatet blev i alla fall en dödstrött mamma.
Tänk den som ändå kunde gå och lägga sig en stund nu, på dan... Men icke! Nu kör vi nonstop fram till 22.30 ikväll. Förhoppningsvis blir det mindre marscherande i natt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar