Efter att ha varit och kollat in stylistsysterns extremt höggravida mage inser jag att jag, som ni vet, saknar att vara gravid.
Men stopp där!
Jag minns också allt det andra och känner att jag är glad att slippa gå som på nålar inför minsta tecken på att NU drar det igång. Nu är det dags att åka in till förlossningen. Jag saknar inte att ha ont och att behöva kämpa tills blodet sprutar (ja för det gör det ju efter förlossningen, i flera veckor faktiskt). Kan hända att jag saknar att få upp det kladdiga, nyfödda lilla barnet på bröstet och få uppleva känslan av att nu är det färdigt, jag klarade det, jag är bäst, nu börjar det...
Men å andra sidan!
Det är skönt att kunna sitta i soffan, en fredagskväll, sörpla på ett glas vin och känna att vi har den där omtumlande "första" tiden bakom oss. Vi har det stabilt nu.
Det är skönt att enbart kunna glädja sig åt att ens syster ska få göra det där "stora" jobbet och få den där belöningen. Och det ska bli hur fint som helst att få sno en del av den lyckan och få ta del av den när den är som bäst och sedan lämna tillbaka den när den börjar protestera.
Sedan är det hur roligt som helst att redan ha två barn och att se hur de blir till de små individer som de är.
Sen är det väl kanske inte lika roligt att sitta i en bil, under en timmes bilresa och lyssna på Manboy på repet. Bara för att barnen kräver det...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar