Jag låter fantasin skena iväg

Hela familjen sitter och äter frukost.

Jag och Dalle surar.

Och så plötsligt börjar min fantasi skena iväg...

*

*

*

"Hon kände hatet välla upp inom henne.

Tänk om han hade förgiftat hennes mat?

Tänk om smörgåsen hon åt, juicen hon drack var förgiftad?

Tänk om hennes man hade förvandlats till en kallblodig hustrumördare?

Skulle hon kunna hämnas på värsta tänkbara sätt, innan hon dog?

Och i så fall HUR???

Det kunde ju vara frågan om några minuter.

GULP! sekunder???

Fan! Hon skulle aldrig hinna. Inte om det gick så fort som på filmerna hon såg ibland. Där får de snabbt svårt att andas. Man kan se paniken i deras ögon när de tar sig för strupen.

De vill säga något, men kan inte. De ramlar ihop på golvet med uppspärrade ögon. Mannen dricker iskallt upp sitt kaffe innan han plockar fram skyffeln."

*

*

*

Nä men FAN! Vad fånig man kan vara.

Här sitter jag och skrämmer upp mig själv.

Nä! I'm still alive.