Ja må hon leva, den där Fru Märkvärdig!

Jag svänger in på vår parkering och stannar bilen.

Ser hur ljust släcks i köket, men att det ändå är någon kvar därinne.

Hmm! De har något fuffens för sig.

Går fram till dörren och kliver in.

Andas in luften där inne... Kyla i mina näsborrar, huh! Det gillar jag inte.

"HALLÅ!!" ropar jag. Men får tystnad till svar.

Lurifaxer! Vad gör de?

Hänger av mig ytterkläderna och hör Dalle ifrån köket:

"Ssssschyyyy!!!"

Hör yngsta sonen.

Och så Dalle igen:

"Ssssschyyyy!!!"

Med ett stort leende på läpparna går jag ut i köket.

Hör Dalle:

"NU!"

Och så brister min familj ut i skönsång (ja främst Dalle kanske):

"Ja må hon leva, ja må hon leva, ja må hon leva ut i hundrade år..."

Vilken lycka!

Yngsta sonen hoppar ner från Dalles knä och rusar fram och pekar på "keten" (paketen), äldsta sonen kommer fram under bordet.

Jag får pussar och kramar, men yngsta sonen vill ha tillbaka all fokus på presenterna.

Så det blir paketöppning.

Barnen har valt ut två paket på alldeles egen hand. Fjärilar och blommor till scrapbookingen.

Dalle har köpt en lampa också den till scrapbookingen, som kräver bra belysning.

Äldsta sonen vill sätta igång och "spackbooka" på direkten.

Jag skickar ut Dalle för att hämta in ved till vedspisen.

Jag vill ha värme!

*

Tack underbara familj för att ni är min.

Ni är älskade av hela mitt hjärta.