Två och ett halvtåringen leker kanin, hemma hos sin mormor.
Kaninen sitter i en bur och äter gräs.
"Melker ät inte gräset!" tjatar jag.
Kaninen fortsätter att äta gräs.
"Snälla Melker!"
Kaninen verkar vara väldigt hungrig idag.
"Men ät inte gräs då!"
Tydligen är kaninen inte bara hungrig, den är döv också, eller i alla fall i total två års trots.
"Här lilla kaninen! Här får du ett kex istället" en mormor kan då alla knep.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar