Vad jag skulle berättat för Dalle var enbart att jag hade kommit till insikt (igen) att JAG KAN INTE FORTSÄTTA AMMA LÄNGRE.
"Vill du veta vad jag har varit med om i natt?"
"Ja kära älskling! Var så snäll och berätta... Jag älskar dig!"
"Jo när klockan var runt 02.00 så var jag uppe på toa och kissade. Efter det la jag mig och bebisKonrad tillrätta på vänster sida i sängen, bullade upp med kuddar under bäddmadrassen så att han inte ska kunna rulla ner på golvet (igen), och började amma. När klockan var strax efter fem hör jag hur två och ett halvtåringen vaknar så jag väcker dig."
"Ja du är så snäll och bra...Jag älskar dig!"
"Mmm! Jag vet! Och när du går upp till två och etthalvtåringen så så lägger jag mig på höger sida, bullar på nytt upp med täcken och kuddar på den här sidan också och så börjar jag amma."
"Stackars dig älskling! Det låter jätte jobbigt...Jag älskar dig!"
"Mmhmm mhmm! Ja det är det. Och nu har han precis slutat äta. Vilket betyder att jag har ammat non stop i fem och en halv timme. Den här natten också! Precis som varenda jävla natt de senaste sju månaderna. SJU MÅNADER!!!
"Men stackars dig som har fått några timmars mindre sömn den senaste veckan. Tror fan det att du tycker att det är jobbigt. Din kropp är väl i chock. Helt ovan inför den sömnbrist som följer med två småbarn."
Om ni ursäktar mig nu så ska jag gå och amma. Efter en timmes paus och vila, under konstant gnäll och gråt.
JA JAG MÅSTE SLUTA AMMA!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar