Ingenting fungerar

Som jag önskade att jag var en riktig supermorsa.

Med starkaste psyket, tålamodet och uthålligheten.

Men jag är istället svag, vek och... Förbannat värdelös!

BebisKonrad vill inte sova i sin säng, han vill inte sova själv. Han vill ligga och tuttesnutta, i all oändlighet. Om han ens vill sova alls.

Som han får skrika, gråta och kippa efter luft. Han tittar på mig med sina stora, oförstående mörkblå ögon, och man riktigt ser hur hela hans lilla väsen skriker.

"VARFÖR GÖR NI SÅ HÄR MOT MIG???"

Som vi får bära, vyssa, buffa och vagga honom.

Ingenting fungerar!

Han skriker tills han kräks i kaskader.

Han snorar och drar sig i örat, river sig i pannan. Han är vansinnig.

Vi ger oss fan på att NÄ NU JÄVLAR SKA HAN SOVA I SIN SÄNG. Om så bara i en liten halvtimme, en kvart, fem minuter!!?

Men han vägrar.

Han vill inte ens somna vid bröstet längre.

Dalle får ta över skiten. Ja skiten! För det är rent ut sagt SKIT JOBBIGT!

Men när Dalle inte är hemma då, utan är på jobbet?

Jag ställer mig frågan: Ska jag amma i oändlighet? Kvällarna och nätterna igenom? Ska jag vandra likt en zombie genom huset, bärandes på en otröstlig bebis?

"Det blir bättre snart! Tänk snart är han stor och då har ni glömt bort den här tiden."

"MEN HÖR NI INTE HUR MITT BARN GRÅTER??? HÖR NI INTE HUR LEDSEN HAN ÄR? HÖR NI INTE ATT HAN VILL TILL SIN MAMMA?"