Nu äntligen har femåringen tappat en av sina lösa tänder.
"Var är den då?"undrar jag så klart."Har den ramlat ner på golvet?"
"Nej den ligger här!" säger stora pojken och klappar sig på magen.
"Har du svalt den?"
"Japp!!"
I tryggt förvar.
Och som vi har väntat på det här. I flera veckor har väntat och tjatat om att "man måste faktiskt vicka på den"
Stönig som han är har han vägrat. Men nu, idag, när han åt mellanmål så slank den iväg utav bara farten.
Vi får väl se om den kommer ut bakvägen om någon dag...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar