Jag är inne i ett sånt skrivarflow.
Jag sitter vid datorn och knappar frenetiskt. Och varje rad, varje mening blir så jäkla rätt.
Jag har inte tid och lust att slita mig från datorn. Jag vill inte bryta flowet. Så Dalle är snäll och säger att han ska lägga barnen.
Det är lite skrämmande det här med att skriva texter när man är så självkritisk som jag är.
Att fila på varje stycke och aldrig riktigt bli nöjd och sedan känna skräcken av att någon annan ska läsa den.
Och det är ju egentligen rätt löjligt.
För det är ju en text till en bok som jag skriver. Målet och önskan är ju att den ska publiceras och läsas av allmänheten.
Oh scary!!
Jag väntar med spänning.
SvaraRadera