tisdag 4 oktober 2011

RHYTMIC MOVEMENT DISORDER:

Någon gång när vår yngsta son var tre, fyra månader började han "gunga" i sängen, när han skulle sova.

Han gungade i vagnen när han skulle sova middag. Ibland så kraftigt att vagnen faktiskt välte.

På dagis tyckte de att "Det är JÄTTE praktiskt!!! För då slipper vi gunga vagnen själva."

När Rodidood blev äldre började han gunga och dunka huvudet i sänggaveln.

Ju större han blev, desto kraftfullare blev hans dunkningar.

Tillslut flyttade han spjälsängen tvärs igenom sovrummet.

Sommaren 2010 sökte vi hjälp för det här.

En rad undersökningar (som bland annat EEG), läkarbesök, psykologbesök startade.

Vi började ge honom lugnande medicin (Theralen), samt allergimedicin (Tavegyl) mot alla de allergier som upptäcktes.

Han fick en juniorsäng, för det kunde kanske hjälpa. Det slutade med att vi fick sätta upp "sidoskydd" på båda sidorna av sängen eftersom hans gungningar flyttade sängen ifrån väggen och han ramlade ner på golvet. "Sidoskydden" fick viras in i spjälskydd, för att han inte skulle kunna skada sig på dem.

Ingenting har hjälpt. Ingen har några råd att ge. Ingen expert finns att rådfråga...

Om två månader fyller vår yngsta son tre år.

Har han haft en mycket "aktiv" natt är hela hans dag förstörd. Då måste han gunga/dunka även på dagen. Ibland går han undan och lägger sig i vår säng, ibland gör han det uppe i storebrors säng, ibland lägger han sig bredvid oss i soffan...

Det här beteendet ger honom blåmärken i pannan, på axlarna...

Och idag kom jag över det här videoklippet:



Det kunde lika gärna ha varit vår son. Bortsett från att den här killen går ner ifrån sängen och lägger sig på golvet.

Och jag får ont i magen när jag ser det.

Jag lider.

Jag vill gråta.

För även om jag kanske inte behöver vara orolig så vet jag att DET HÄR beteendet är inte normalt...

1 kommentar:

  1. Usch det var läskigt att se.
    Jag gör något liknande i sömnen, jag dunkar huvudet i kudden upp och ner, alltså så lyfter jag huvudet och slår den i kudden.
    Jag började med det när jag var 1 år och det har fortsatt hela mitt liv, är 22 år nu.
    Kan jag inte sova så brukar jag börja dunka huvudet för det är utmattande och ångestdämpande på något vis.
    Men jag dunkar inte huvudet lika ofta som när jag var barn, kanske är det något som växer bort med tiden?

    SvaraRadera