"Men när kvällsvarden var över, ville Lena tacka för sig och ge sig hem. Men då ställde sig bonden i vägen och sa:
- Nej pass, det blir ingenting av med det. Nu far jag och hämtar mor din och här ska du och hon bo, för det är du som blivit vän med mina pysslingar. Och om fjorton dar gifter vi oss, du Lena.
Flickan stod förläget och nöp i förklädsbandet, för detta liknade ju ett frieri. Men så slog hon till och sade "ja", för hon tyckte bra om bonden och bra om hans pysslingar."
Ur "Pysslingarn" av Anna Wahlenberg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar