Man kan inte...

Det är ju nu det verkliga livet egentligen skall börja.

Alltså, livet då man lär sig kombinera föräldraskapet med dagis, jobb...

Det är nu man ska kasta sig in i karriären igen.

Kanske inte nu, nu.

Men ändå, snart!

Lille Doden är snart ett år. Till våren är det tänkt att han ska skolas in på dagis.

Men hur? Han är ju som en bebis.

Och jag menar inte: "Åh! Tiden har bara flugit iväg (det har den förvisso), han föddes ju igår och nu ska han REDAN börja på dagis. Åh! Tiden har gått alldeles för fort."

Utan jag menar: "HUR i hela friden ska han kunna lämnas på dagis? Han är ju som en bebis. Han väger som en bebis, äter som en bebis, sover som en bebis. N-ååå-g-ooo-n-t-iii-n-g är f-eee-l! Man kan inte skola in sitt barn på dagis när någonting är feeel."

Eller är det det man kan??

Ska???