torsdag 5 november 2009

Bebislängt

Sitter och bläddrar i en föräldratidning och kommer till sidan med alla nyfödda bebisar.
Tittar på bilderna och blir varm i hjärtat när jag ser deras skrynkliga ansikten och tjocka bebiskinder.
Jag blir till och med rörd och lite sentimental.
Åh! Vad jag vill ha en liten bebis.
Eh!
Men vad är det jag tänker?
Jag har ju precis haft en.
En som just släppt taget om bröstet.
Inte kan jag väl redan känna bebislängt?
?
?
Jo men visst! Det gör jag...
En liten go, varm och mjuk bebis.
Som ligger och sussar i min famn.
En bebis som ligger still och njuter förnöjt av att bara finnas till.
Här gäller det att stålsätta sig, minsann.

2 kommentarer:

  1. Varför kan den känslan aldrig gå över?

    SvaraRadera
  2. Så sant så. Det är en känsla som ALDRIG går över tro mig.........

    SvaraRadera