Inne på Ica ser jag en pappa stå och hålla sitt lilla nyfödda barns huvud tät tryckt mot sin näsa.
Som en smäll mot bröstet kommer jag ihåg känslan, lukten, värmen och lenheten av det mjuka babyhåret.
Det krampar kring hjärtat och mitt babylängt blir så stort att jag vill slänga kundvagnen åt sidan, springa ut till bilen, köra fort till Dalles jobba, slita ut honom därifrån och sedan uträtta babymaking på industriparkeringen.
Jag sansar mig!
Åker och hämtar barnen på dagis och fritids och finner att äldsta sonen har migrän.
Jag kanske ska vara nöjd med mina två gossar trots allt.
De kräver ju sin beskärda del, båda två, med sina sjukdomar och fix idéer.
Om kroppen bara kunde hålla med...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar