FAST HÄR

Okej!! Jag låg lite halvdant här och pratade med mamma i telefon. Under tiden kom Polly och la sig tillrätta på mina ben och somnade.

Min lilla gosegris!

Men alltså!! Den här vinkeln tar knäcken på mitt vänstra knä. Här kan jag ju inte ligga mer.

Men hon är ju så go och söt när hon ligger där, alldeles varm och mjuk.

Nä tusan! Var brutal. Flytta på henne och res dig upp.

Fast nu börjar benet domna bort... Det är ju positivt. För då känner jag ju inte längre att det gör ont...

Oj någon kommer i trappan. Polly vaknade.

Jag är befriad.