Är det viktigt menar du?

Hela familjen hjälps åt att städa.

BebisKonrad genom att sova och två och ett halvtåringen genom att leka i diskhon.

Jag står med disktrasan dränkt i kemikalier och torkar av utsidan av kylskåpsdörren och tänker att fasen det är ganska kul att städa ändå, när Dalle kommer fram bakom mig, med golvmoppen i högsta hugg.

"Är det det här du kallar att storstäda?" "Stå och torka av kylskåpet!"

"Ursäkta! Va??"

"Är vi färdiga med städningen tycker du eller?"

"Men jag håller ju för fan på med att torka av kylskåpet."

"Är det viktigt menar du?"

"Men har du sett hur skitet det är eller?"

"Det känns ju inte direkt som om det är viktigt."

"Men är du dum i huvudet eller?"

"Eftersom du blir så sur så vet du väl med dig att du bara går här och inte gör nått vettigt."

"Men vad i helvete menar du?" "Att torka av kylskåpsdörrarna är väl storstädning om nått."

Dalle försvinner iväg, för att skrapa bort torkade färgrester på vardagsrumsgolvet.

Jag klampar efter.

"Vad då! Menar du att det DÄR är viktigt då? Att skrapa bort det där färgresterna?"

"Det var vad jag höll på med."

"Ja och jag höll på att torka av kylskåpet."

"Jag trodde bara att vi skulle ta det värsta."

"Det är en jävla skillnad på att ta det värsta och på att storstäda. Förresten har vi inte bestämt något utav det. Vi hade bara bestämt att vi skulle STÄDA!!! Och vill jag städa kylskåpsdörrarna så gör jag det. Har du någonsin torkat av dem?"

"HAR DU NÅGONSIN TVÄTTAT FÖNSTRENA?"

"MEN HAR JAG NÅGONSIN BLIVIT ARG PÅ DIG FÖR ATT DU HAR TVÄTTAT FÖNSTRENA ELLER?"

Nu har bebisKonrad vaknat och blir ledsen över att mamma och pappa står och skriker på varann.

"Du är fan inte riktigt klok"

"Du är fan dum i huvudet!"

Väser vi åt varann.

"Jag tänker fan inte be om ursäkt för att jag städar." Säger jag och går där ifrån.