Inget stort steg för mänskligheten direkt

"Bit ihop och åk bort några dagar, eller i alla fall över dagen" råder de mig på barnmottagningen.

"Sånt här kan ta några dagar, eller till och med några veckor."

VECKOR!!! Dalle börjar jobba igen om fyra dagar, då kommer jag stå här helt handfallen och hjälplös.

BebisKonrad gjorde ett framsteg.

Inget stort steg för mänskligheten direkt.

Vi är tillbaka till ruta ett.

Skrik, gråt, skrik, gråt, SKRIIIK OCH GRÅÅÅT.

"Jag tyyer icke längre!"

I natt sover jag i bebisKonrads framtida sovrum. På en madrass på golvet och överlåter lidandet åt Dalle.

"Good Luck! Ta emot sömnbristen med öppna armar Dalle."

"Och Hello! Sömnen till mig själv."

Eller??