Pensionssparande

Jag och Dalle är på banken.

Lån och räntor, summor och underskrifter.

Banktjänstemannen pratar, visar och förklarar.

Det enda jag hör i mitt huvud är:

"Blablablablablaaa I love you!!!"

Precis när vi ska gå, vill han övertyga mig om att jag ska välja dem att ta ansvar för mitt pensionssparande.

Ååååh jisses! Jag kan knappt planera vad vi ska ha som dagens middagsmat. Hur ska jag kunna planera min pension.

Jag försöker hitta undanflykter och genvägar ur samtalsämnet.

Men banktjänstemannen är envis. Han vill "sälja" sin "produkt".

"Men hur vet jag att NI är bäst då?"

"Ja det vet man ju inte förrän man sitter där och är pensionär. Om man har valt rätt eller inte."

"Så om jag inte har några pengar när jag är pensionär, då ska jag sitta här och vara arg."

"Ja det kan du ju göra, men då är inte jag kvar. He he! Det är trots allt bortåt en trettio års ålderskillnad mellan oss."

"Hahahah! Ja det förstås!" "Men då får jag väl ta och välta din gravsten eller nått hahaha!"

"Hahaha! Ja det får du göra i så fall."

Och så får vi gå.

Banktjänstemannen nöjd och belåten över att ha lyckats få alla papper påskrivna.

Vi över att vi nu kommer ha absolut lägsta husräntan.

Fast jag bekymmrar mig lite över att jag sa att jag skulle välta hans gravsten. Kanske var det lite väl grovt.

Var jag tvungen att dra till med en sådan överdrift? Jag menar när jag är pensionär kommer jag ju knappast ha orken att springa runt och välta stenar.