Det måste vara den ljuvligaste stunden på hela dygnet.
Då snart treåringen har somnat och jag har bänkat mig i soffan, framför ett bra program eller en bra film på tv:n, för att sträckamma bebisKonrad.
Och så det ljuvliga lugn som uppstår, just när han somnar i min famn, med bröstet i sin lilla mun och jag vet att nu kommer han inte leka mer idag.
Nu är det kvällen!
Och så sitter vi så, en liten stund och bara är.
Jag, fängslad av tv:n och bebisKonrad, snusandes med sin lilla hand om mitt finger.
Det är så harmoniskt.
Som meditation ungefär.
Men så bestämmer jag mig för att NU, nu ska jag gå in och lägga honom i spjälsängen.
Och sen är lugnet förbi igen.
För nu ska det plötsligt passas på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar