Jo minsann! Det finns anledning att vara stolt över sin yngste son.
Idag leker han som aldrig förr på dagis.
Han åker rutschkana som om det gällde livet.
Han äter smörgås med god aptit.
Han klättrar på bord och stolar och springer långt bort ifrån sin mamma.
Men sedan blir mamma tvungen att kissa och ser sin chans att smita iväg.
Och då brakar helvetet lös!
Ettåringen gråter, skriker och kan inte tröstas av fröken.
Men ingen skada skedd, för mamma återvänder inom några sekunder och lugnet lägger sig över avdelningen igen.
"Jo men han verkar vara redo att lämnas själv" säger fröken och inger (falskt) hopp för kommande vecka.
Det återstår att se, hur redo han är.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar