Hur bär man sig åt?

Man skulle vilja tro att det skulle gå bra för ettåringen på dagis nu.

Men det gör det ju inte!

Han spenderar fortfarande timmarna i en vagn.

Leker inte, äter inte och vill inte bli buren av fröknarna.

I vagnen är han lugn, annars är det gråt. När fröknarna försöker ta upp honom för att trösta, pekar han på vagnen och blir inte lugn(are) förrän han ligger där igen.

Innan jag åkte till jobbet imorse bestämde jag och Dalle att han skulle vara kvar med ettåringen (som lite bonusinskolning).

Strax efter åtta ringer han och undrar var "FAN!" jag har lagt bilnyckel?

Ja men den låg ju kvar i min väska, så klart!

Så det blev inget dagis idag.

Nu ligger vi alltså back en dagisdag.

Minsta avbrott är INTE bra för ettåringens invänjningsfas.

MEN!!! HUR BÄR MAN SIG ÅT NÄR ENS BARN INTE VILL GÅ PÅ DAGIS, MEN MÅSTE???