Ettåringen vaknar gång på gång och är otröstlig.
Stirrar vettskrämt omkring sig och klamrar sig fast på mig, medans jag försöker trösta.
"Tänk om jag hade en liten, liten apa. Umpa umpa fallerallera!" sjunger jag, för att lugna ner honom.
Vad är det som händer?
Är han sjuk?
Har han ont?
Är det tänderna?
Är han rädd?
Har han drömt?
Är det här en av alla de där faserna?
Sker det något speciellt i utvecklingen vid ett och ett halvt års ålder?
Ja just det! Ettåringen är ett och ett halvtåringen från och med idag.
HJÄLP! Snart fyller han två.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar