Vilken vecka det har varit...

Ettåringen har varit sjukare än han någonsin har varit.

Slem i mängder, hosta och rossel.

När barnet kräks upp slemslamsor. Ja då är det mycket slem lungorna.

Så hög feber att den vildaste lilla gosse bara har legat still på mammas eller pappas bröst.

Sådant rossel att vi frivilligt valt att ha honom sovandes mellan oss i sängen, bara för att kunna försäkra oss om att han faktiskt kan andas och lever.

Och så det värsta av allt.

Gnället!

Tårarna!

Och återigen... Gnället!

Den konstanta påminnelsen om att han inte mår bra.

Den k o n s t a n t a...