onsdag 9 februari 2011

Ang. EAT PRAY LOVE

Nä jag grät inte en skvätt.

Fast jag kan erkänna att det stockade sig i halsen vid ett tillfälle.
När Felipe sa hej då till sin son (för er som sett filmen).

Men annars!

Inget halleluja moment!

Ingen känsla av att jag hade lärt mig livets mening.

Men absolut en mysig film.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar