Det är så trevligt att komma hem, mitt i hell hour och upptäcka att det enda som finns att tillaga i matväg är ett paket korv.
Nej, nej! Det är klart att jag blir lycklig över att det är just korv jag hittar och inte en stek. Föreställ er det! Att ställa sig och tillaga ett köttstycke med tre timmars stektid, medans ungarna grinar av trötthet och hunger.
Nej då! Korv och makaroner. Middagen klar på en kvart.
Det besvärliga är nog snarare: Vad ska vi äta imorgon, när hell hour infinner sig igen?
När ska vi hinna handla?
Hade inte planerat att göra det förrän på fredag.
(Varför ska känslan för planering och framförhållning vara det första som försvinner när psyket är ur balans?)
"Dalle! Kan du och skitryggen ta med båda barnen och åka och handla imorgon? Jag vet att du har så ont att du inte ens kan böja dig ner och dra upp kallingarna. Men skulle du kunna bortse från det?"
"Åh! Kan du det älskling!?! I will give you a special treat."
Var är den där vändningen som alla pratar om?
Snart vänder det my ass.
Ja
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar