Dalle och lillpojken sov tillsammans, djupt.
Jag låg i soffan och vred och vände mig.
Sömnstörning oh yes!!
Succé tänker ni nu.
Och visst!
Han bankade knappt huvudet alls...
Men även om han sover i vår säng en månad, två månader, ett halvår.
Vad är det som säger att han inte kommer ta vid där han slutade så fort han ligger i sin säng igen?
Vi har ju inte brutit beteendet. Vi har ju bara bytt ut det, så länge...
Så att vi alla får vila!!!
Fast poängen med samsovning är ju att man ska fortsätta tills barnet själv känner sig redo att sova själv. När han är redo kommer han därmed förhoppningsvis inte längre dunka huvudet, för då har han inget behov av det.
SvaraRaderaSå är det Ida. Håller med om att det är värt att pröva och då för ett lite längre tag. Som förälder vet man inte alltid vem eller vilkas råd man ska följa. Ibland tycker man att man gjort allt sim står i ens makt. Som morförälder ska man ju akta sig för att lägga sig i men nu måste jag säga att Lyd Idas råd för det är inte så dumt.
SvaraRadera