Eftersom jag inte hittat den på biblioteket så var min kusin Sarah så otroligt vänlig och lånade mig hennes.
Hon var så fin och tog med den hela vägen ifrån stora staden Göteborg, till begravningen igår för att låna ut den till mig.
Och jag började läsa den igår kväll och jag fick ångest efter första sidan.
"Jag klarar inte av att läsa sådana här böcker" viskade jag till Dalle, sju mil bort i sovrummet. "Jag får mardrömmar av allt som handlar om förföljelsen av judar. Jag har läst så många böcker och sett så många filmer och jag får ALLTID mardrömmar."
Och så berättar jag för Dalle vad jag hade läst so far:
"Polisen kommer mitt i natten hem till en familj för att hämta dem. Dotter gömmer sin fyra årige lillebror i en garderob och låser dörren om honom. Och så blir de bortförda. Dottern inser ju inte att de att de inte kommer att komma tillbaka. Eller ja det vet jag ju inte om de gör, för jag har ju inte läst boken. Men jag kan ju föreställa mig... Fan också!! Mardrömmar."
Men nu kan jag inte sitta här och skriva mer. Jag måste fortsätta läsa...
Hihihihi........ Vad gullig du är! Men det är en fantastisk bok om en fruktansvärd händelse. Så oavsett madrömmar eller inte, den går knappt att lägga ifrån sig.
SvaraRadera