DET RÅDER FRUSTRATION

I två veckor har nu magsjukebacillen huserat hos oss.

Inlåsta har vi suttit (tack och lov inte inomhus, vi har kunnat vara ute i trädgården, i solen).

Men nu börjar det här allt kännas väl långdraget alltså.

Jag börjar känna mig som en betjänt i mitt eget hem. Där det är jag som är "herre" i huset.

"Maaaammaaa! Kom och gör ditt"


"Maaaaaammaaaaa! Kooom och gör datt"

Men tusan give mi a bräjk!

Jag orkar inte springa som en toka fram och tillbaka. Jag kan inte springa omkring som en toka, för min rygg har gått av på hälften. Låt mig vara ifred, i alla fall en liten stund, alternativt från morgon till kväll. Jag fixar maten och så vidare och ropar på er när ni ska komma...

"Eeeeeeiiiiiääh!"


Men va fasen är det nu då?

"Vad är det älskling?"

"Eeeeäääääh!"

Men tror du att jag fattar vad du vill när du bara ger gnälljud ifrån dig.

"Men vad är det lilla gubben?"

"Aaaaaahäääääh!"


"Jag kommer, jag kommer!" Giv mig styrka och friska barn som kan åka till dagis imorgon.