Idag har jag varit på ett större tandläkarbesök. Det tog endast någon minut i tandläkarstolen, men tjugo minuter i väntrummet (??).
Dalle fick följa med, eftersom jag behövde någon som tog hand om Korad medans jag gjorde min undersökning (jag visste ju inte innan att besöket skulle bli så kort).
Under tiden som jag satt och väntade på att det skulle bli min tur, så bar jag omkring på min sötnos. Personalen kom och gick och kastade endast någon hastig blick på mig och mitt barn. Så blir det då min tur. Jag försvinner bort men kommer som sagt strax tillbaka. Då har Konrad hunnit charma hela väntrummet. Han har jollrat och skrattat på sitt underbara sätt. Sköterskorna som går förbi pratar med honom, känner till hans namn och jag blir alldeles...paff. HUR (??) är det egentligen möjligt? Ingen visade något intresse för min son när jag höll honom i min famn. Men så tar Dalle honom i några få minuter och ALLA intresserar sig plötsligt.
Ja! Det är väl klart som tusan att jag blir lite avundsjuk. Är det jag som har en avstötande uppsyn? Eller är det verkligen så att alla kvinnor blir imponerade när män (Dalle i det här fallet) tar hans om sina barn. För tusan, de satt ju endast i ett väntrum tillsammans. Utan lysande gloria ovanför huvudet. Jag har ju faktiskt klämt ut barnet eller hur. Dalle gjorde ju bara det som en annan gör J-Ä-M-T, jämt, jämt.
Ja där har vi det. Inte undra på att kvinnor får stora chocken när papporna "plötsligt" visar sig utanför hemmets fyra väggar tillsammans med sina barn. Det är ju vi, mammorna som alltid gör det annars. Nej, nej jag vet. Män gör det också. Män och kvinnor tar lika mycket ansvar bla bla bla.
Men det får mig ändå att fundera vidare på VARFÖR vi mammor måste ta på oss allting? Och få dåligt samvete om vi inte gör det. Varför måste vi, precis som om männen var förståndshandikappade, ta på oss allt ansvaret. Männen kräver det ju inte av oss. Men per automatik så gör vi det ta mej fan ändå...och så passar vi på att klaga lite också på att vi A-L-L-T-I-D får göra A-L-L-T-I-N-G! Ja vi då är ett lustigt folk, vi kvinnofolk.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar