Men jag fryser ju

Jag är otroligt känslig när det gäller kyla.
Jag behöver varmt och skönt omkring mig.
Minsta sänkning i temperatur inomhus och jag känner det direkt, så det är ingen idé att försöka lura mig. Jag känner det på inandningsluften.
Jag är sådan att jag mår fysiskt dåligt av kyla, köld gör mig handikappad. Dalle är tvärtemot. När jag fryser, svettas han. Tycker jag att det är kallt, tycker han att det är lagom.

Igår tyckte jag att det hade blivit alldeles för kallt i huset eftersom Dalle hade sänkt temperaturen under dagens solsken och plusgrader. Men framåt kvällens minusgrader sa min kropp ifrån.

Dalle gick ner och höjde shunten, som stod på 3.

Idag säger han, innan han far till jobbet, att han behöver gå ner och fylla på pellets. Vilket han också gör.

1,5 timme senare fryser jag. Mina fötter är köldskadade, ja mer eller mindre. Jag tar Konrad under armen, placerar Melker framför Pippi Långstrump och de sju haven och går ner för att kolla in pannans status. Har den stannat eller vad??

Väl nere ser jag att pelletsförrådet är så gott som tomt och att shunten står på 3.

WHAT??!! Dalles höjning och påfyllning då??

Ljuger han för mig för att spara pellets, pengar eller för att slippa svettas?

Nä nu jävlar.

Jag ringer upp hans mobil direkt. Inget svar! Jag börjar bygga upp en riktig ilska. Vad fan håller han på med?

Efter en stund ringer min goa man tillbaka och undrar hur det går här hemma, med mig och våra två söner? Skit i det du tänker jag och börjar dagens gestapo-förhör.

"Fyllde inte du på pellets?"

"Jo en säck. Jag tyckte att det borde räcka."

"Höjde inte du värmen då?"

"Jo men jag sänkte den idag igen eftersom jag tyckte att det var så varmt."

Jaha!

Nu är Dalle måttligt irriterad.

"Jaha så du ringde bara för att förhöra mig?"

Öööh ja jag gjorde nog det.

"Men jag fryser ju och man kan ju faktiskt börja undra när pelletsförrådet är tomt."

"Nu har jag inte tid att prata mer. Hej då!"

Suck och stön!

Mitt hus är varmt, sista pelletsen brinner upp, mina fötter tinar, Dalle är arg och jag skäms.

Typiskt!