Back to the bonneroots

Innerst inne, långt in i hjärtat känner jag hur jag kommer tillbaka till barndomen.

Åker back to the bonneroots.

När vi var små bodde vi på landet, lekte i lagårn´, hade hönor och egen häst.

Sen, blev man stor, slutade rida, flyttade in till centrum och gick på fest med äldre killar som köpte ut sprit till en.

Men back to the bonneroots.

Barndomen!

Vi åker på Naturbruksgymnasiets dagar.

För när man har en en tvåårig son som älskar motorer, traktorer och djur så är det finfint att åka på Naturbruksgymnasiets dagar.

Hur mycket det än kan ta emot i själen en liten stund.

För när man blev stor, slutade rida, flyttade in till centrum och gick på fest med äldre killar som köpte ut sprit till en. Så trodde man att man var så extremt cool så att man såg ner på detta folk som gick i skola för att lära sig att bli bönder.

Det stank ju koskit när skolbussen till gymnasiet stannade och öppnade dörrarna för att släppa av de där eleverna.

Men nu är man mamma och har en son som är brandbilstokig = så man besöker brandstationen och surfar brandbilar på youtube.com

Och som älskar truckar och traktorer = så man besöker Naturbruksgymnasiet.

För när tvååringen ser det tjugotal traktorer som står uppställda för allmän beskådning så dör han lite av lycka och kommer en stund till himmlen.

Sedan vaknar han till liv och får fart i benen igen när han inser att man får gå in och leka i dem.

Vilken lycka!

Och bästa mamman Jag och bästa pappan Dalle blir alldeles kära i alla söta små kaniner och fina hönor och vill starta upp en minilantgård här hemma bara för att...

Ja för barnens skull så klart. För egentligen är det ju pinsamt att vara här bland alla ocoola bönder.

Men sakta inser vi att Ja! Bannemej! Vi är riktiga bönder vi med.

Det är bara att erkänna.

Så har ni tid idag så ta med barnen och ert barnasinne och åk dit och titta.

Väl värt den fruktansvärda koskitslukten som blåser förbi.