Gud hjälpe mig

Vi ser på Emil i Lönneberga och Emils pappa Anton fastnar i de flugfångare som hans son så snällt hängt upp.

Anton är inte direkt stormförtjust.

"Gud hjälpe mig så att ja inte lägger min hand på min son och dräper honom" väser han hysteriskt.

Jag undrar om en trotsig två och ett halvtåring, ibland är lika illa för mig, som en Emil i Lönneberga ibland är för sin pappa Anton?