Nu till en händelse som faktiskt ägt rum:

En tjej går introduktion på sin nya arbetsplats.

Hennes handledare ska utföra en arbetsuppgift och tjejen ska endast se på.

Till handledarens hjälp kommer en kvinna utifrån.

Kvinnan utifrån och tjejen hejar glatt på varandra. De har träffats, flyktigt, ett flertal gånger.

Telefonen ringer och handledaren lämnar rummet.

Kvinnan utifrån går och ställer sig bakom tjejen, som står och iakttar den påbörjade arbetsuppgiften. Båda två väntar på handledaren och säger inget till varandra. En bra stund står kvinnan utifrån där, bakom tjejen och är alldeles tyst.

Så kommer handledaren tillbaka och tjejen hör klart och tydligt hur kvinnan utifrån frågar handledaren: "Ska hon gå bredvid eller??" Tjejen håller på att tappa hakan. Kunde inte kvinnan utifrån frågat henne själv? Och varför inte i så fall? Kvinnan utifrån stod ju bakom henne så länge, utan att säga ett enda ord. Vad är det för sätt? Vem tror hon att hon är? Kan man verkligen se ner på en annan människa på det sättet?

Handledaren och kvinnan utifrån fortsätter med arbetsuppgiften. Tjejen och kvinnan utifrån yttrar inte ett enda ord till varandra under hela den timmen som kvinnan utifrån är kvar i rummet.