JA JEFLAR!!!

Jag kör så det ryker tänker jag. Någon gång måste han ju lära sig, vi kan ju inte sitta här när han är fyra, fem, sju, tio år och så säger till Rodi att "nu går mamma ner. Puss jag älskar dig och vi ses i morgon"

"Neeejäää!" protesterar Rodi. Som tusen gånger tidigare.

"JO men ge mig en gonatt puss nu. Du är ju mammas STORA pojk."

Och så puss, puss och god natt, god natt och så tassar jag ut.

Och sätter mig i trappan utanför pojkarnas sovrum.

Det här går a l d r i g tänker jag nu. Vi har provat det hundra gånger förut och varje gång har slutat med ett väldigt springande ut och in i sovrummet.

Jag hör Rodi sjunga inne ifrån sitt rum. Högre, högre, högre och HÖGRE.

"GOOOONATT!!!" gastar jag så fönsterrutorna skallrar.

Rodi blir tyst, jag hör honom gäspa.

Jag sitter kvar en lång stund i trappan och till slut inser jag att ungen ta mig tusan är fantastisk.

Han somnade!

Ja jeflar!!!

HURRA!!!