SANDHJÄRNA!

Det går över mitt förstånd, det här med att mina söner ser ut som livs levande sandlådor när de kommer hem från dagis.

Rodi är rätt ok. Med honom räcker det att tvätta av händer och fötter, tömma skor och fickor.

Men äldsta sonen!  S E R I Ö S T!!! Han blev skickad rätt in i duschen när vi kom hem idag.

Men trots detta så händer ändå det här vid läggdags:

Äldsta sonen: "Mäh! Det är fullt med sand på kudden."

Jag känner efter och japp! Fullt med sand.

Han får luta sig över sängkanten och jag borstar ur hans hår med min hand.

Sanden som hamnar på golvet skyfflar jag under hans säng, så länge.

Och så skaka av kudden.

Äldsta sonen lägger sig på kudden igen.

Äldsta sonen: "Mäh!! Sand igen."

Jag: "Men det är ju otroligt!!"

Fullt med sand igen. Över sängkanten, borsta, borsta, borsta, borsta, borsta, skyffla in under sängen och skaka av kudden.

Jag: "Jag fattar inte hur du kan ha så mycket sand i håret. Måste du kräla omkring i sandlådan?"

Äldsta sonen: "Jag har en sandhjärna."

Jag (skrattar): "Jaaa det har du nog, GOING."