VARNING!! Familjen kaos har lämnat hemmet

Denna dagen, mitt liv!!!

Mål: Willys och storhandling.

En timmes bilresa.

Väderstatus: Snöflingor!

Vi åker, det här är ju lugnt.

Nästan framme = S N Ö K A O S!!!

Var tog bilen framför oss vägen? Var tog den mötande trafiken vägen? Var tog vägskyltarna vägen? Var tog vägen vägen?

"Det här är rent livsfarligt" säger Dalle och sätter sig med näsan framme vid vindrutan, som för att kunna se bättre ut. "Jag blir faktiskt lite rädd!"

Jag med!

"BAAAJJAAT, BAAAJJAAT!!!" börjar då yngsta pojken skrika ifrån baksätet.

"MEEEN TYYYYYYYYYYST!" vrålar jag. Vi håller på att överleva här. Vi kan fan inte stanna för att byta en eventuell bajsblöja.

1 kilometer från målet.

"Vi måste vända!"

"V Ä N D!!!"

Vi vänder och håller, så klart, på att sätta oss fast med bilen i snön.

Dalle gungar och gungar oss loss och börjar köra oss hemåt i 30 kilometer i timmen på nittiovägen.

"BAAAAJJJJAAAAAT!"

Men för helvete!

Tillbaka i hemkommunen = ICA.

Nu har ungen bajsat på riktigt. Inte längre inbillning.

Var är blöjorna?

Jo hemma, i hallen.

Gah!

Vi får öppna ett blöjpaket och ett tvättlappspaket inne på ICA och låna toaletten.

Vi får betala grejerna efteråt.

Fortsättning: Ja vad tror ni! Kaos så klart! Det kan grannfrun intyga (henne mötte vi i kassan när yngsta gossen gallskrek eftersom han inte fick äta upp allt lördagsgodis direkt och äldsta gossen gnällde eftersom han inte fick lägga leverpastäjen i en egen påse, eftersom Dalle redan packat ner den i en annan kasse och nu ville slita sitt hår och sparka ihjäl oss allihop inne i butiken.)

"Hej Johanna!" säger grannfrun.

"Jag kan inte koncentrera mig just nu" säger jag sammanbitet och tvingar fram ett krystat leende.

"Nä jag förstår det!" säger grannfrun och ler medan vi flyr varuhuset och ut till bilen.

MÅL: HEM, ANDAS, ÖVERLEVA, HÅLLA UNGARNA LEVANDE, SEDAN GODIS, PIZZA, FILM OCH IDOL. Och att inte någonsin lämna huset tillsammans igen.

Och slutligen till Grannfrun: Förlåt att vi var så otrevliga i kassan...