Rättelse

Camilla: Självklart är Melker snart tre.

Inte lätt att få hjärnan att fungera som den ska alla gånger.

Byta från två och ett halvtåring till snart treåring, kan vara förvirrande för en stackars mamma.

Ber så hemskt mycket om ursäkt för gamla och framtida felskrivningar.

Och passar på att tacka alla er som läser, varje dag!

Jag kad idte addas

Hur kan det ens vara möjligt att JAG blir sjuk, för andra gången på en månad?

När båda mina barn är kärnfriska och har också varit så de senaste månaderna.

Jag finner ingen förklaring, mer än att det är förjävligt.

"Dalle åk och köp dässpray till mig. Jag kad idte addas."

Ytterkläderna

Idag har det varit ett fasligt flängande av och på med bebisKonrads ytterkläder.

För idag var det minsann kallt.

Och mycket skulle vi göra.

Lämna snart treåringen på dagis, på med kläderna.

Hemma igen från dagis, av med kläderna.

Sova i vagnen, på med kläderna.

Vaknar igen, av med kläderna.

Hämta från dagis, på med kläderna.

Hemma igen från dagis, av med kläderna.

Åka till BVC, på med kläderna.

Väga och mäta på BVC, av med kläderna.

Färdig vägd och mätt för denna gång, 8580 gram och 73 centimeter lång och på med kläderna igen.

Hemma från BVC och av med ytterkläderna för sista gången för den här dagen.

Stackars lille skrutt! Jag kan förstå om allt flängande har gjort dig lite bekymmrad och att du därför inte vill sova själv.

Det är inga tomma hot här inte

BebisKonrad vägrar att sova i sin säng.

I tre timmar har han legat och sovit i mitt knä.

Jag har ammat av och till och försökt att lägga honom i sin spjälsäng så många gånger att jag tappat räkningen.

Det kryper i hela kroppen, jag är kissenödig och hungrig.

Jag försöker än en gång lägga ner honom i sin säng, men han protesterar direkt. Jag biter mig själv i armen, så hårt att det blir märke, allt för att inte skrika rätt ut.

"Somna då för i helvetes jävla fan!"

Försöker buffa, knuffa, lämna rummet, men icke!

Vi börjar om från början.

Tillslut vaknar han inte när jag lägger ner honom i spjälsängen. Jag håller andan och tassar ut i köket för att ordna mig lite kvällsmat.

Dalle kommer klampandes upp ifrån källaren.

Han brötar och stökar och jag väser:

"Väcker du honom nu då jävlar..."'

Och det är inga tomma hot här inte.

Värmekriget

I natt var det lika kallt inne i sovrummet, som det var utomhus.

Det var frost ute och jag nästan dog, och tog nästan Dalle med mig på köpet.

"Faaan! Du skulle ju elda!" fräste jag i hans öra när jag kom ner strax efter halv fyra.

Det gjorde han sen, när klockan började närma sig sex.

Nu när klockan börjar närma sig nio, börjar det äntligen bli varmt i huset.

Jag hatar att frysa!

H-A-T-A-R!

Hoppbröst

Frukost time i köket och snart treåringen är med och donar.

Det vankas rostat bröd.

"Hoppbröst!"

"Va??"

"Hoppbröst!"

"Brödrost?"

"Aa-a!"

"Ja men precis! Brödrost!"

En vanlig kaosdag hemma hos Fru Märkvärdig

03.30 Jag smyger mig ner till sovrummet för att lägga mig tillrätta och amma bebisKonrad tills hans storebror vaknar.



05.30 Dalle åker till jobbet!



06.30 Snart treåringen vaknar och vill se på Playhouse Disney. Det är bara för mig att gå upp och ta bebisKonrad med mig.



07.30 Vi äter frukost! Snart treåringen vill ha smörgås med nallekorv och äpplejuice till det. Jag försöker lura i bebisKonrad något ätbart. Det kan vara smörgås, välling, gröt eller bara ett smörgåsrån. Oftast hamnar allt på golvet, så valet blir efter hur mycket jag känner för att städa efter frukosten.



07.45 Försöker trixa med snart treåringen. Det är påklädning och tandborstning som gäller, oftast sker detta under stora protester. Även jag och bebisKonrad ska ha kläder och rena tänder.



08.00 Dagis börjar! Fast vi kommer oftast för sent och är ibland inte där förrän kvart över. Väl hemma igen, efter lämning, sätter jag mig för att amma. Undertiden ser vi på VAKNA! Med the Voice på tv:n.



09.00 Är VAKNA! Slut och jag tar på bebisKonrad ytterkläderna igen. Dax för morgonpromenaden och för att få minsta pojken att somna.



10.00 Försöker passa på!



12.00 Leker med bebisKonrad och ammar någon gång ibland.



13.00 Är det dax för dagishämtning. Försöker vara där i god tid, tillsammans med bebisKonrad som återigen fått på sig ytterkläderna. Snart treåringen vill absolut INTE åka med hem. Även om jag är där först av alla föräldrar, så är jag alltid sist därifrån eftersom jag får tjata och tjata och tillslut släpa ett hysteriskt barn därifrån. Fröknarnas ögon bränner i ryggen på mig. Väl hemma bänkar sig snart treåringen framför tv:n igen och sitter och tar igen sig en timme eller två.



13.30 Jag brukar börja med maten. Lika bra att passa på när snart treåringen är lugn.



14.3o Dalle kommer hem från jobbet och vi äter middag tillsammans alla fyra. BebisKonrad kastar sin mat på golvet.



15.00 Ammar bebisKonrad och förbereder honom för en sovstund ute i vagnen.



15.30 Dalle går ut och går med bebisKonrad, för att få honom att somna in. Snart treåringen vill ibland följa med ut och leka. Ibland väljer han att stanna inne. Jag passar återigen på!



16.30 Ammar bebisKonrad!



17.30 Dax för kvällsmat! BebisKonrad kastar än en gång sin mat på golvet. Ingenting hamnar i den lilla magen.



18.00 Bolibompa börjar som en räddande ängel. Nu har två små gossar trötta föräldrar. En utav oss kryper omkring på köksgolvet och torkar upp matrester, den andra tar hand om barnen framför tv:n



18.30 Tandborstning och blöjbyte framför Bolibompa. Sker under stora protester. BebisKonrad ammas.



19.00 Läggdax för snart treåringen. Sagoläsning och mys!



20.00 Stora pojken sover och Dalle passar på. BebisKonrad härjar omkring och leker medans jag sitter, trött framför tv:n.



20.30 Börjar amma bebisKonrad för att få honom att somna.



21.00 Lägger bebisKonrad i sin spjälsäng. Dax för liite egentid!



22.00 BebisKonrad vaknar och vill tutta igen.



22.15 Lägger ner bebisKonrad i sin spjälsäng igen och svär tyst över Dalle som inte har tagit undan täcket. Egentid!



22.45 BebisKonrad vaknar igen och vill amma.



23.00 Dalle går och lägger sig, beredd för att ta emot bebisKonrad.



23.15 Jag smyger mig upp för trappan, till min tillfälliga säng (en madrass på golvet i bebisKonrads framtida sovrum). Ser fram emot några timmars ostörd sömn. Lägger mig läser och hör på avstånd ljudet av bebisKonrads skrik efter mammas tutte.



23.45 Och alldeles försent lägger jag ifrån mig boken och släcker ljuset. Dax för sömn. BebisKonrad har somnat om därnere.



03.30 Klockan ringer! Dax för amning! Jag smyger mig ner till sovrummet och lägger mig tillrätta i sängen för att amma bebisKonrad tills hans storebror vaknar.



En ny dag, med vanligt vardagskaos hemma hos Fru Märkvärdig, gryr.

Fuck you! Fuck you very very mu-u-uch 2

Jag ammar och lägger sedan bebisKonrad i sin spjälsäng.

Varje kväll!

När bebisKonrad sedan vaknar till, vill han ha tutte igen.

Det är bara att hämta honom.

Och för att underlätta, så brukar jag lyfta undan täcket, så att det är lätt att lägga ner honom igen, när han ammat färdigt.

Ibland hämtar Dalle honom.

Och han kommer ALDRIG ihåg att lyfta undan täcket.

Aldrig!

Det är förbannat störande, eftersom det försvårar läggningen avsevärt då jag blir tvungen att lägga ner bebisKonrad på täcket innan jag kan lyfta bort det och lägga det över honom.

Har jag otur vaknar han av processen.

Därför brukar jag påminna Dalle, varje gång, att "TA BORT TÄCKET!"

Varje gång!

Och varje gång glömmer han det.

"Fan Dalle! Täcket!" Väser jag när jag kommer ut ur sovrummet.

Varje gång!

Och Dalle suckar och säger "Förlåt!"

Och jag sjunger:

"Fuck you! Fuck you very very mu-u-uch!!"

Fuck you! Fuck you very very mu-u-uch

Igår inleddes operation: Övertyga Dalle om att vi SKA köpa ny sittvagn. Så att vi kan sätta på en ståbräda.

Han var minsann svårarbetad.

Men när jag brast ut i skönsång och trallade loss på Lilly Allens:

"Fuck YOU! Fuck YOU very very mu-u-uch..."

Så fick jag min vilja igenom.

En grå BabyTravel som dessutom var nedsatt i pris.

Fantastico!

Dalles håller på att bli gubbe

Det roligaste med en lång bilfärd, då man är dömd att sitta i baksätet, är att spana in, samt fotografera Dalles begynnande flint.

Och på detta sätt reta honom litegranna över att han håller på att bli gubbe.

Byggare Bob

Vilken surprise!

Vi åkte för att shoppa termobyxor åt snart treåringen och stötte på en livs levande Byggare Bob, med tillhörande livvakt/pojkvän. För vi såg allt hur de gick och höll varandra i handen senare i parkeringshusets mörker.

Det trodde ni inte va?

Mamma och son, samma hår!

Det trodde ni inte va?

Om att dra in magen

Medans jag var ute i nyaste stassen, befann sig Dalle med båda sönerna hos M och hans döttrar.

Även Herr S var där med sin dotter.

Det diskuterades livligt om den kommande Cinderellakryssning som de ska göra tillsammans med övriga medlemmar i den illegala streetraceingklubben MSR.

Herr S, som bokat resan, har sett till att de gifta männen skall hamna i samma hytt. Medans singlarna i sin tur får dela på sina hyttar.

"Man vill ju inte behöva bli störd på natten, när man ska sova. Av att de drar hem en massa fruntimmer och ska hålla på."

"Alltså jag skulle aldrig orka ragga efter ett nytt fruntimmer! Det får allt räcka med den jag har" sa Dalle.

"Nä! Tänk att behöva gå och dra in magen en hel dag... En HEL dag!" Var herr S kommentar.

De tre männen stannar upp i sin rörelse och föresäller sig den fasansfulla tanken:

Att behöva dra in magen en hel dag...

Sen återvänder de till nuet.

De drar en gemensam suck, skakar på huvudena och återgår till pizzan som står framför dem på bordet.

Tjejfest!

Tjejfest igår!

Pizza, skitsnack, fylla och cigg....

Skräckhistorier om hur man hittat mammors dildosamlingar i byrålådan. Pojkvänner som använt bh:ar som snuttenalle om ex, kex och mjuk och go keso.

Precis alla detaljer som en tjejfest behöver.

Klockan tolv låg jag hemma i sängen igen och ammade bebisKonrad.

Roligt är kort!

1-0 till Fru Märkvärdig

Jag vaknar upp efter en lång natt av amning och med snurrande bebis i sängen.

Dalle och snart treåringen vaknade tidigt i morse och Dalle gjorde en deal med djävulen att han inte skulle ställa någon klocka.

Jag kikar på väckarklockan och ser att den är 08.12

MEN NEJ!

Snart treåringen skulle ju varit på dagis för 12 minuter sedan.

FAN OCKSÅ!

Häver mig upp ur sängen och ut ur sovrummet.

Dalle ligger och sover i soffan.

"Fan Dalle! Klockan är kvart över åtta."

"Jag vet!"

"Vet du?"

"Ja, jag vet!"

"Men varför ligger du här när du vet?"

"För att jag är så förbannat trött."

"MEN SKÄRP DIG! Måste du ligga och sova i soffan när du vet att vi har en tid att passa?"

"Jag brukar faktiskt inte ligga och sova i soffan. Man kan INTE göra det, utan man måste vara vaken med ena ögat" säger han och demonstrerar hur han brukar ligga med ena ögat uppspärret.

"Lägg av! Det är såå många gånger som jag har sett hur du ligger och stensover i soffan. Snarkandes så att förnsterrutorna dallrar."

"Hmpf!"

1-0 till Fru Märkvärdig!

ICA-Jonas

Lillasyster Ida ringer hela vägen ifrån Kopparberg.

Hon är rastlös, har ingen tv, ingen är ute på msn och det är för många timmar kvar till helg.

Hon berättar om hur bra hon trivs med studentlivet och att hon fått massor av kompisar, som bjuder på mat var och varannan dag.

Och så berättar hon om ICA-Jonas. Som är så söt med sin sin halvt rockiga frilla och snygga fotbollsröv.

"Men jag blir inte klok på honom! Han är så söt och go... MEN han har sån elak humor."

Kommer han överleva granskningen från vår familj Ida, är min enda tanke?

Dalles tre hushållsuppgifter

Dalle har tre hushållsuppgifter som enbart han sköter, innanför hemmets väggar.

Det är att tvätta fönstrena, slänga soporna och att elda.

Fönstrena är fulla av handavtryck, efter små barnhänder som ska vinka sin pappa hej då när han åker till jobbet.

Soporna, slängde jag i soptunnan idag.

Pannan står still, elementen är kalla. Jag gömmer mig under en filt och huttrar när jag får dra fram bröstet för att amma bebisKonrad.

Om jag klagar?

Öööh! Ja absolut!

Tre steg bort och ut i vida världen

Jag sitter på golvet och bebisKonrad håller krampaktigt i min axel.

Mammigaste lillkillen i kommunen.

Men så släpper han taget och tar tre stapplande steg framåt, innan han dimper ner på alla fyra igen och fortsätter krypandes mot sitt mål.

Mammas minsta grabb!

Tar tre steg bort och ut i vida världen.

Storslaget!

Ni får hyra flyttfirma

Barnens mormor ska flytta för femte gången på tre år.

"Tur att man har svärsöner som kan hjälpa till att bära" är hennes motto.

Men den här gången kära mor, flyttar du och din make...

Vilket innebär:

Ni får hyra en flyttfirma.

Punkt!

Tips på flyttfirmor:

Flyttgubben och Karlssons möbelexpress

Fru Märkvärdigs svar

Tidigare skrev jag inlägget om barnet som enbart åt vindruvor när det inte erbjöds bröstmjölk.

Jag uttryckte hur hopplöst det kändes.

Jag fick en kommentar på det här inlägget.

Från min mamma:

"Å nej då, jag har aldrig mött en treåring t.ex som enbart livnär sig på bröstmjölk. Snart så..."

Fru Märkvärdigs svar:

Men mamma! Inte för allt i världen ska det väl vara meningen att jag ska amma tills bebisKonrad är tre år?

Inte är det heller snart. Han har inte ens fyllt ett år.

Det är lååångt kvar tills dess och mina bröst kommer vara som badbollar tömda på luft, hängades till knäna. Jag kommer få rulla ihop dem för att över huvudtaget få ner dem i bh:n.

Och framförallt! Jag kommer aldrig, aldrig stå ut.

Migrän

Som vanligt tar jag vagnen, med en sovandes bebisKonrad i, och går skogspromenaden strax efter klockan nio på morgonen.

Hemma igen och jag smiter in duschen.

Då börjar det blixtra framför ögonen.

Fan jag skulle sovit mer i natt, tänker jag.

Tror att det ska gå över, men det blir värre.

Plötsligt får jag tunnelseende, blir illamående, kräks och kan inte hålla huvudet uppe.

Jag går raka vägen in till sovrummet och försöker sova.

Spyr några gånger till och känner mig manglad. Det sticker i ansiktet och jag tänker att:

Hjälp! Tänk om jag får en hjärnblödning.

Dalle och barnen flyr huset.

Och jag somnar till slut.

Några timmar senare vaknar jag till liv igen.

"Ring till sjukvårdsrådgivningen" råder alla mig, så det är vad jag gör när rösten slutar sluddra.

Jag rabblar upp alla symtom.

Sjuksköterskan är trevlig!

"Mhm mhm mhmmmm!!!" säger hon och tycker inte alls att jag är överdriven som ringer nu, trots att jag redan känner mig bättre.

"Har du druckit något särskilt den senaste tiden?" frågar hon sedan.

"Öööööh???"

"Ja har du druckit mycket alkohol?"

"Alltså! Jag ammar för fullt så NEJ!"

Och så brister vi ut i skratt båda två och kommer överens om att det kanske kan vara sömnbristen som är boven i dramat.

Kanske!

"Du måste åka in om det kommer tillbaka" råder sköterskan. För hon kan ju inte garantera att det inte är något annat, farligt, som faktiskt pågår.

"Absolut!"

"Nu lägger du dig och vilar, så gott det går med två små barn, varav en ska ammas."

"Absolut!"

"För du kommer vara väldigt trött nu efteråt."

Oh yes! Trött är bara förnamnet.

Vilket rumpskrap

"Fan vilket rumpskrap!" utbrister Dalle när hans rumpa släpas i marken ett antal meter.

Hopplöshet

Det här med att sluta amma är ju en historia utan slut.

Det här med smakportioner är en historia utan början.

När min mamma berättar om en arbetskamrats barn, som enbart åt vindruvor när det inte erbjöds bröstmjölk, då känner jag inget annat än hopplöshet.

BebisKonrad kör bilen

BebisKonrad hittar sin storebrors bilar på golvet.

Han tar en i handen och börjar köra den framåt genom rummet.

"Brrrum brrrum brrrum"

"Kör han bilen?"

"Dalle! Hör du? Han kör bilen."

BebisKonrad kör bilen.

Sms:et

När föräldramötet pågått i nästan en och en halv timme, piper det till i min mobil.

Min mamma har skickat ett sms:

"Jag ger inte upp i första taget. Men Konrad är helt otröstlig."

Fan också!

Överlever du det här mamma. Då är du en riktig kämpe.

"Är det ingen frivillig då som vill vara med i föräldrarådet?"

Föräldrarådet

Alla föräldrarna sitter runt bordet inne på förskolans småbarnsavdelning.

"Är det någon som vill vara med i föräldrarådet?" frågar fröken.

Det är tyst!

En mamma vänder bort huvudet och tittar ut genom fönstret.

"Ingen?" försöker fröken.

Pinsam tystnad råder.

Jag tvingar mig själv att inte ställa mig upp och ropa:

"Okej då! Jag kan väl vara med då" bara för att få ett slut på eländet.

Men nej! NEJ! Det är fysiskt orimligt att jag av alla ska behöva vara med i föräldrarådet. Jag som inte kan lämna hemmet utan bebisKonrad.

"Det är frivilligt. Men det vore väldigt bra om någon kunde anmäla sig" försöker fröken igen.

Föräldrarna nästan slutar andas för att slippa synas.

"Ja men vi sätter upp en lapp då när föräldrarådet närmar sig. Så kan ni skriva upp er då" säger fröken och försöker rädda situationen.

Alla föräldrarna nickar och pustar ut när de inser att NU går vi vidare i programmet.

Hemskt vad pinsamma vi är!

Vi kan inte ens ställa upp för våra barns skull.

Varför egentligen?

Det förvånar mig

Det börjar dra ihop sig för mig och Dalle att åka iväg till föräldramötet på snart treåringens förskola.

"Det kanske är dax för dig att gå och göra dig i ordning" säger jag till Dalle.

"Ja eller så åker jag så här" svarar han och menar på allvar att han kan åka på föräldramötet oduschad och i arbetskläderna som han haft på sig under hela dagens snickeriarbete på husets utsida.

Jag fnyser åt honom:

"NEJ! Du kan INTE åka så där."

Det förvånar mig hur han tänker ibland.

Det är för lugnt!

Tänk! I den lugna stund som råder, då snart treåringen är på dagis, bebisKonrad ligger och sover i sin vagn, ute på altanen och Dalle har åkt iväg för att införskaffa brädor. Då blir man varse om att huset känns dött.

Trots att Spotify spelar Beyonce så kommer tystnaden smygande.

Det är för lugnt!

Sådan här lyx är inte vanlig.

Det är så ovanligt att jag faktiskt har tid att känna av att jag faktiskt håller på att få ont i huvudet.

Jag tittar mig åt höger och vänster.

Inte ett liv, inte en rörelse.

Tittar rakt fram och ser hinderbanan av leksaker, ut till köket.

Ja men då så!

Nu rör jag runt i grytan, virvlar upp dammet och sätter igång och plöjer upp en stig.

Jag är ändå hungrig!

Föräldramöte

Idag ska JAG på föräldramöte, som förälder, för allra första gången.

Det är stort!

Jag har höga förväntningar!

Jag håller tummarna för att barnens mormor klarar av att ta sig an bröderna bus, kvällstid.

Ljuvligaste stunden på hela dygnet

Det måste vara den ljuvligaste stunden på hela dygnet.

Då snart treåringen har somnat och jag har bänkat mig i soffan, framför ett bra program eller en bra film på tv:n, för att sträckamma bebisKonrad.

Och så det ljuvliga lugn som uppstår, just när han somnar i min famn, med bröstet i sin lilla mun och jag vet att nu kommer han inte leka mer idag.

Nu är det kvällen!

Och så sitter vi så, en liten stund och bara är.

Jag, fängslad av tv:n och bebisKonrad, snusandes med sin lilla hand om mitt finger.

Det är så harmoniskt.

Som meditation ungefär.

Men så bestämmer jag mig för att NU, nu ska jag gå in och lägga honom i spjälsängen.

Och sen är lugnet förbi igen.

För nu ska det plötsligt passas på.

Du slipper....

BebisKonrad har ett blåmärke på magen, ett på kinden och ett i pannan.

Han ramlar åt sidan, framåt och bakåt.

Det känns besynnerligt när han ler sitt stora leende med glada och busiga ögon.

Lille pojk! Du ser inte ut att komma ifrån ett hem med föräldrar som bryr sig.

Men det gör vi.

Som vi bryr oss!

Men du är för tidig, med ALLT!

Du kan INTE gå, klättra, studsa och ta dig upp och ner överallt.

Du är bara nio månader.

Dina ben är små taniga kycklingben, eftersom du vägrar äta annan mat än bröstmjölk.

"Sitt still och tjocka till dig!" vill jag säga.

VÄNTA!!

Du kan inte göra allt som storebror kan.

Inte än!

Lugna ner dig, så slipper du ramla och slå dig.

Du slipper snubbla på dina egna händer, ramla åt sidan när du vänder dig om, du slipper falla handlöst baklänges när du klättrar upp på vardagsrumsbordet.

Du slipper få ont!

Du slipper gråta!

Släpp inte taget där du står nu och balanserar med ena benet upp i luften och det andra halvägs uppe i lådan.

Kom och sätt dig i mammas knä och sitt där still.

För jag kan inte springa efter dig varevigaste sekund.

Du förstår! Jag måste jaga din storebror också.

Damp?

Är det bara vi som vaknar på morgonen och tänker:

"Fan! Våra barn har damp!"

Två och ett halvtåringen sitter gränsle över sänggaveln och flyger hellikopter.

BebisKonrad står bredvid och juckar frenetiskt mot samma sänggavel.

Och jag och Dalle, två trötta föräldrar, undrar hur i hela friden de ens kan orka? De har ju fått lika lite sömn som vi. Eller rättare sagt! De är anledningen till att vi inte har sovit så mycket.

"Nu kan du i alla fall inte tycka att det är så kallt här inne" säger Dalle. Som för att finna ett samtalsämne som inte rör det kaos som pågår omkring oss.

"Nej! Nu är det helt okej!"

Värmekriget is on!

Det är tidig morgon.

Jag kurar ihop mig under två täcket och försöker ignorera bebisKonrad som vill upp och krypa.

Dalle kommer in tillsammans med två och ett halvtåringen.

"Bara så att vi förstår varann" säger jag. "Om det ska vara så HÄR kallt här inne i fortsättningen, så kommer jag ALDRIG mer att sova här inne igen."

Värmekriget is on!

Jag är beredd för strid.

Men mitt budskap var tydligt nog, för Dalle är nere och eldar, i pannan, i detta nu.

1-0 till mig!

Slutet på en era!

Det är slutet på en era!

Skulle jag vilja uttrycka det.

Underbara, fina syskonvagn, jag tackar dig för nästan ett års trogen tjänst.

Som vi har kämpat ihop!

Backe upp och backe ner.

Nästan 30 kilo har du fått släpa på.

Vi har haft ett härligt sammarbete, du och jag.

Idag packades du ihop till det här:

För att skickas iväg till en annan familj, långt bort.

De kommer uppskatta dig lika mycket som vi har gjort.

Du kommer vara saknad!

MEN!

Utrymmet i hallen är oslagbart.

Sådan far, sådan son

Två och ett halvtåringen råkar ut för en allergisk reaktion och ena ögat svullnar igen.

För att distrahera en ledsen lite kille får han låna pappas ögonlappar.

Och vad kan jag säga:

"Sådan far!"

"Sådan son!"

Ytterligare en hyllning till MJ

Ni missade väl inte den här hyllningen till Michael Jackson på MTV Video Music Award.

Sista svetsblänket

Nu kommer sista svetsblänket:

Dalle ringer till jobbet för att meddela att han inte kan komma idag.

Han har fått svetsblänk!

"De där genomskinliga glasögonen, som skall skydda... De skyddar i-n-t-e!!" meddelar han sin chef.

No shit!

Strax efter samtalet till chefen får Dalle ett mms.

Det föreställer bilden på honom med ögonlapparna på (se nedan).

Bilden är utprintad från den här enastående bloggen och uppsatt på en väl synlig vägg, på Dalles arbetsplats, så att alla anställda kan se honom.

Tänk att det är DU Dalle som är skyddsombud på din arbetsplats.

Oroväckande!

Tur att du är så gullig med ögonlapparna på.

Bengt Dahlqvist

Minns ni Bengt Dahlqvist?

Han som spelade i tv-serien Skilda Världar en gång i tiden.

Ja ni vet vem det är!

Han har turnerat runt och ordnat med karaoke på olika nattklubbar sedan sin skådespelarkarriär tog slut.

Idag såg vi honom söka till Idol.

Och han höll inte måttet!

Det här tycker jag är fantstiskt roligt.

Att han trodde att han faktiskt skulle hålla måttet.

Mera svetsblänk

Tänk vad små brända hornhinnor kan ställa till det.

En väninna till mig berättade att hon verkligen kunde förstå hur ont Dalle måste ha just nu.

Hon hade själv råkat bränna sin hornhinna en gång, med hjälp av en plattång.

"Och naturligtvis brände jag det ögat som jag såg bra på. Nu ser jag dåligt på båda."

Det må vara fruktansvärt!

Men Dalle du ska ändå vara glad att du slipper dessa traditionella glasögon som användes förr vid svetsblänk, eller snöblindhet som det även kallas.

Men nej, nej, nej, nej, nej!

Två och ett halvtåringen pysslar i köket.

Jag befinner mig i rummet bredvid.

När jag tillslut börjar ana ugglor i mossen, att det är något fuffens på gång, att det pågår dumheter och djävulskap, går jag ut i köket och möts av den här synen:

"Men nej, nej, nej, nej, nej!"

Det är oreganon, vitpepparn, paprikakryddan och ett stoort lager med salt ovanpå.

Allt är på väg att mixas ihop av stavmixern.

Tack och lov har sonen min inte riktigt fått till sladden, kontakten, vägguttaget.

Tack och lov!

Svetsblänkhistorien i sammanfattning

Svetsblänkhistorian i sammanfattning:

Jag ligger uppe på min madrass och sover den ljuvaste skönhetssömn.

Plötsligt vaknar jag till och hör bebisKonrads hjärtskärande gråt.

"Men vad är det som händer?" mumlar jag för mig själv.

"Johanna!" hör jag då Dalle väsa nerifrån.

"Joooohaaaannna!"

"Ja?""Ja vad är det?"

"Jag har fått svetsblänk. Du måste komma ner!" Dalle snorar och låter, går in i saker och svär.

Jag samlar ihop kudde och täcke och går ner.

"Vad är det som har hänt?"

"Jag har fått svetsblänk!"

"Vad fan är det?"

"Något som svetsare kan få om de stirrar in i svetslågan för länge."

"Men...!"

"Ja men igår så gick jag runt och kollade alla maskinerna och tittade väl för länge in i uvlamporna ."

Jag lämnar Dalle för att ta upp bebisKonrad och trösta honom. Dalle irrar omkring i vardagsrummet som en yr höna.

"Jag kan inte öppna ögonen. Det gör så förbannat ont!"

"Åh men herregud!"

Efter övertalning ringer Dalle sjukvårdsupplysningen och får genom dem en taxi till närmsta akutsjukhus.

Nu är det minst fyra dagar med lapp för båda ögonen.

"Pappa är sjörövar Fabbe!" säger vi till två och ett halvtåringen.

Svetsblänk

Det här är mitt sällskap till frukost:

En blind Dalle!

Svetsblänk!

"Men använder du inte sånna där glasögon då, när du stirrar in i maskinerna?"

"Jo! Men ibland så slarvar man ju."

"Aldrig mer!"

"Aldrig mer."

Alla ljud får dem att börja gunga med kroppen

Tänk att små söta barn har en inbyggd gen, eller kanske cell, i kroppen som får dem att börja dansa så fort de hör minsta ton.

Alla ljud får dem att börja gunga med kroppen.

Mobiltelefonen börjar ringa, bebisen börjar dansa.

En reklamjingel spelas på tv:n och din bebis börjar dansa.

Du sjunger en melodi, bebisen börjar dansa.

Eller som bebisKonrad, som börjar hoppdansa, till och med till ljudet av gräsklipparen.

Han har en musikalisk ådra om han anser att den ger ett skönt gung och en dansvänlig rytm.

FAN, FAN, FAN, FAN!

Jag går och lägger mig, långt bort från snarkande män och tuttesnuttande bebisar.

Aaah! Tystnad!

Jag breder ut mig på madrassen på golvet och drar upp täcket till öronen.

"Om Melker inte vaknar i natt så ska jag skatta mig som en lycklig kvinna... Mamma!" tänker jag.

Och så försöker jag slappna av för att möta upp John Blund på halva vägen.

Det går två minuter, så hör jag hur två och ett halvtåringen börjar vrida sig inne i sin säng.

Jag fryser till is.

NEJ! Vakna inte, vakna inte, vakna inte, vakna inte, vakna inte, vakna inte, vakna INTE!!!

"Pappa!" hör jag honom ropa utanför min dörr.

HELVETE!

Jag samlar ihop mitt täcke och tar min kudde och klampar ut ur bebisKonrads framtida sovrum.

"FAN, FAN, FAN, FAN!" muttrar jag. "Men heeej! Älskling! Sitter du här och är vaken. Kom och lägg dig på kudden igen..."

"FAN!"

Visa legitimation på ICA

Är inne på ICA och ska köpa snus till Dalle.

När jag ska betala vill kassörskan se min legitimation.

What?

Här kommer jag, trött och sliten, stressad och svettig, med två ungar på släp.

Inte en chans att jag ser ut att vara en minut yngre än arton år.

Snarare arton år över trettio.

Jag kan inte ens ta det som en komplimang.

Jag ÄR ju snart trettio.

Vad tusan tänkte hon på?

Totalt sinnesförvirrad!

Ingen sympati från min sida

När Dalle kommer hem från jobbet är han trött efter en vakennatt tillsammans med två och ett halvtåringen.

Han beklagar sig:

"Aaah! Jag är så trött. Melker ville inte somna om bla bla bla. Du fick ändå ligga här nere och sova. Ja du ammade, men ändå."

"Den dagen då du har ammat så gott som 24 timmar om dygnet i nio månaders tid. Då kan du komma och klaga över att du är trött."

Ingen sympati från min sida.

Fru Märkvärdig ger dig morgonens snackis

Morgonens snackis:

Hur Kanye West avbryter Taylor Swifts tacktal under MTV VMA-awards inatt.

Idioti!

Och det är inte första gången har gör något sånt här.

Söker man på youtube.com hittar man videoklipp om hur Kanye West "flippin out, chrashing stage at EMA's after losing to Justice, Kanye West Has Another MTV Award Show Meltdown, Kanye disses, Kanye attacks, pissed off for not opening up the show, for not winning..."

Bortskämda människa som tror sig vara jordens medelpunkt.

Buhuhu!!!

Weep!

Pee&Poo, Kiss&Bajs

Barnens mormor köpte en present till två och ett halvtåringen för att locka honom till att vilja börja potträna.

Pee&Poo

Kiss&Bajs

Nu har två och ett halvtåringen övergivit snopp och snipp-stadiet för kiss och bajs.

In your face lillasyster Ida

Vi sitter i var sin ände av soffan, när Dalle plötsligt flyger upp med två och ett halvtåringens fotobok i högsta hugg.

Han kastar sig ner på golvet och trycker till.

Alldeles svettig och chockad håller han upp fotoboken för att visa upp sin fångst.

En enorm spindel rätt in your face lillasyster Ida.

Inte några framsteg

Idag kan jag meddela att det inte skedde några framsteg inom flaskmatningen.

BebisKonrad ratade flaskan och gick nästan hela dagen utan mat.

Tills jag tröttnade på hans gnäll och gav honom bröstet.

Han somnade direkt.

Mätt och lycklig!

Svärmors present

Igår fyllde min svärmor år.

Och idag var vi bjudna på middag hemma hos henne och fransmannen.

I så gott som alla år, som jag och Dalle har levt ihop, så är det jag som planerat för svärmors present.

För alla presenter.

I år.

NEJ!

Jag överlämnade det ansvaret åt hennes son.

I år köptes det inte någon present åt min svärmor.

Ingen blomma, inget kort.

Inte ens en trisslott.

Hon lagade en stor middag, alldeles ensam, hon bakade paj och kokade kaffe.

Hon ansvarade för disken.

Och nästa år är det jag som fixar presenten igen och jag vet redan vad hon ska få.

Turn the lights on!

Jag vill ta på mig högklackat och dansa loss som Beyonce gör i den HÄR videon.

Ja! Men NU gör jag det.

"Turn the lights on!"

Fredagsmys

Fredagsmys hos oss:

Två och ett halvtåringen, som om två månader fyller tre år, ligger och sover.

BebisKonrad, som faktiskt inte är så mycket bebis längre (utan som inom tre månader fyller ett år), ligger och sover.

Dalle sitter i soffan, framför tv:n och surfar på sin laptop.

Jag sitter i soffan, framför tv:n och surfar på min laptop.

I bakgrunden ljuder tv:n och både jag och Dalle tittar då och då upp för att se vem av alla Idolsökande det är som sjunger falskt respektive bättre än bra.

På bordet, där jag har lagt upp mina fötter, står en en skål med godis.

I bokhyllan står en skål med popcorn. Det är resterna av två och ett halvtåringens fredagsmys.

Det råder lugn och ro.

Det är ljuvligt!

Det är fredagsmys.

Då ringer mobilen.

Det är min bror som vill ha en avlagd rapport om senaste skvallret inom familjen.

Detta medans han har fredagsmys tillsammans med sin familj.

Den här helgen blir det flaska.

Det ska ärligt erkännas att jag och Dalle blivit otroligt less på hela den här sluta amma proceduren.

Jag har sett allt i mörkaste svart och målat upp en framtid, där jag till och med ammat bebisKonrad om fyra, fem år.

Jag har inte haft orken att kämpa.

Och gudarna ska veta att vi har kämpat så att tårarna slutat rinna och klumpen i strupen växt sig olidligt stor.

Nu bestämde vi att OKEJ! Den här helgen blir det flaskan.

Och bebisKonrad överraskar oss med att dricka en fjärdedels flaska på första försöket.

Utan minsta protest!

Han slukade den till och med glupskt.

"Titta! Han dricker" sa Dalle hänfört.

Och jag började gråta.

Iskall!

Elsa och jag leker i sandlådan.

Vi hittar en gråsugga, som Elsa fascinerat plockar upp.

Hon håller den mellan tummen och pekfingret.

Hon pussar och klappar den lilla gråsuggan.

Hon smeker den mot sin kind.

Och så krossar hon den mellan sina små fingrar, utan att röra en min.

Iskall!

Fatta inte!

"Ja fatta inte!"

"Ja fatta inte!"

"Ja fatta inte!"

Det är något som två och ett halvtåringen inte fattar.

Vad hände?

Det här förstår jag inte.

Om din blivande, gravida fru misstänker missfall. Säger du då åt henne att åka in till sjukhuset ensam, eftersom du måste jobba?

När det sen visar sig att fostret i din blivande frus mage inte längre är vid liv. Känner du inte då att nu om någonsin åker jag hem?

Inte en chans i världen att du väljer att vara kvar på jobbet hela arbetsdagen ut?

Vad hände med att finnas vid din älskades sida, trösta henne när hon behövs tröstas, stötta när det behövs stöttas och älska obegränsat hela tiden?

Vad hände med?

Lady Gagas kön

Är Lady Gaga en man?

Är hon tvåkönad?

Efter att den HÄR videon kom ut så är det väldiga diskussioner kring det här ämnet.

Hon förnekar, hon talar ut...

Hon är mysko!

Oavsett vad!

Någonting har hon då i trosan.

Inte: Ja älskade Dalle JA!

Ibland funderar jag på hur negativ jag kan vara egentligen.

"Nej Melker stå inte där!"

"Men Melker kan du inte köra bilen lite tystare."

"Nej Konrad klättra inte där."

"Melker kom och tvätta dina händer."

"Sparka inte din lillebror."

"Men FAN Melker att du inte kan lyssna!"

"Nej! Du får inte måla här inne. Det kan komma färg på bordet."

"Men Melker! Titta här nu. Nu kom det ju färg på bordet i alla fall och det går ju inte bort."

"Men Konrad om du inte ska äta varför ska du då ligga här."

Nej, nej, nej, nej, MEN NEJ!

Imorgon ska jag bara säga: "Ja älskade barn JA!"

Dalle du såg att jag skrev älskade barn.

Alltså inte: "Ja älskade Dalle JA!"

Smyger på tå genom hallen

Smyger på tå genom hallen.

Smyger, smyger, smyger.

Och trampar på den förbannade legobrandbilen.

Den skramlar iväg över golvet.

Jag fryser till is.

Lyssnar!

BebisKonrad rör sig inne i sin säng.

Det går bra, det går fint, det går bra, det går fint.

Han vaknar inte.

Puh!

Jag kan börja andas igen.

Fattar inte!

"Melker!! Sluta måla nu och kom och titta på Bolibompa."

"Kom nu då! Det är dagens visa."

"Melker! Kom det är tigrar på tv:n."

"Ja fattar inte!"

"Va!??"

"Ja fattar inte!"

Längt efter lillasyster Ida

Fick ett sådant fruktansvärt längt efter lillasyster Ida.

Vill ringa och säga åt henne att "KOM HIT FÖR TUSAN!!!" "Din storasyster behöver dig!"

Att vara hemma med två busbröder är inte lika roligt utan henne.

Sommaren hade varit en pest och pina utan hennes hjälp.

Så om det skiter sig med utbildningen i Kopparberg. Kommer du då hit och är min nanny?

Tydligen lågt nog

I natt sov bebisKonrad fyra och en halv timme i sträck.

Hipp Hipp Hurra!!!

Det här har vi kämpat oavbrutet för i tre veckor.

Tänk! Hur lågt har man sjunkit om man vill ställa till med fest för ynka fyra timmars sammanhängande sömn.

Tydligen lågt nog.

Ingen idé att försöka sig på någonting

Dalle och jag smyger i köket.

Men det är ingen idé att försöka sig på någonting när barnen är vakna.

Två och ett halvtåringen kommer in.

Han tittar på oss när vi släpper taget om varandra. Så vänder han på klacken och promenarar ut i vardagsrummet.

"Inte pussas mera!"

Är hans slutgiltliga besked innan han bänkar sig framför tv:n.

Liten kille, stort paraply

"Men titta DÄR är ju Melker!"

En liten kille, med stort paraply.

Plötsligt så händer det

Plötsligt så händer det!

Det som man har väntat på i snart ett års tid.

Innan bebisKonrad föddes köpte vi nya tapeter till vardagsrummet (samma som i den nybyggda hallen). När bebisKonrad var alldeles nyfödd så tapetserade Dalle en vägg, EN!

Sen rusade tiden iväg!

Men igår skedde det mest fantastiska.

"Jag funderar på om jag skulle ta och tapetsera lite!"

"Mmm!"

En halvtimme senare såg det ut så här.

Nu är det bara två väggar kvar.

Bara TVÅ!

Finn tre fel

En skohylla!

Ett skoskåp!

Finn tre fel!

Rätt svar belönas...

Vi är närmre femtio än vad vi är till noll

Fru S säger följande till mig:

"Du vet! Vi är närmre femtio än vad vi är till noll..."

VI ÄR NÄRMRE FEMTIO ÄN VAD VI ÄR TILL NOLL!!!

HERREGUD!!

Nu är det ingen tvivel om saken.

Trettioårskrisen har mig i sina klor.

Och den sliter mig i stycken.

Att bli lesbisk ur den ekonomiska synvinkeln

Det är inte bara olagligt med streetrace, det är dyrt också.

För det ska naturligtvis köras i två timmar, till hemligt ställe, med superstajlade bilar, som drar onaturligt mycket i bensin.

Två timmars bilresa och de fick stanna och tanka tre gånger.

"Ja men det var en himla kul upplevelse."

"Jag är glad att du tycker så, för det var förmodligen sista gången du kunde åka."

"Hade ni tagit vår tråkiga Opel, hade ni kunnat tanka för 100 kronor per person och ändå haft möjligheten att äta på McDonalds fyra gånger."

A som var med Dalle igår, lämnade sin fru och barn hemma igår. Hon var redo att bli lesbisk, enbart ur den ekonomiska synvinkeln.

Småkriminella saker

Dalle var på olagligt streetrace i natt.

Han kom hem runt halv tre, påstår han.

Klockan halv sju vaknar två och ett halvtåringen.

"Daaalleee! Meeeelkeeer!" viskar jag och boxar på honom.

Själv ligger jag kvar och ammar, ammar, ammar (som jag gjort HELA natten).

Klockan hinner bli åtta innan bebisKonrad är redo för att vakna.

Vi går upp och hittar Dalle liggandes i soffan, sovandes som en stock.

Okej Dalle! Du fick inte sova mycket i natt. MEN kom ihåg att det är så det går när man håller på med småkriminella saker.

Martin Lidberg på ridskolan

Ytterligare ett besök på ridskolan och Dalle börjar tycka att det HÄR måste vara en kanonbra träningsform.

Han funderar starkt på att själv börja rida för att få ordning på fläsket.

När det börjar dra ihop sig för hemfärd frågar han Martin Lidberg, vad som fick honom att börja rida?

"Det var det enda sättet vet du. Jag blev fan inte mätt när jag åt. Jag behövde helt enkelt göra någonting."

Dalle nickar instämmande. Det här kan han känna igen sig i.

Vi börjar leta efter två och ett halvtåringen. Var är han någonstans?

Vi tittar ut över gården.

Där är han!

Han sitter och leker borta vid gödselstacken.

"Nu åker vi hem!" ropar jag, medan jag går honom till mötes.

Dalle möter upp oss med vårt stora gula flygplan.

Fast med plats för fyra.

Han spänner fast barnen på sina platser.

Men jag kan inte komma upp. Flygplanet är så stort och alldeles för högt.

Dalle börjar köra runt ett extra varv, så att jag ska kunna hitta ett ställe att kliva upp ifrån.

Och så ser jag honom börja flyga runt i en loop.

Men planet kommer inte upp i tillräckligt hög fart och orkar sig inte hela vägen runt.

Så när de, upp och ner, är i mitten av loopen börjar de plötsligt falla handlöst mot marken.

Skräcken lyser i mina barns ögon.

Jag står alldeles lamslagen.

Och så slår flygplanet emot marken.

Två och ett halvtåringen är okej. Han kryper ur vrakdelarna, lite vinglig, men okej.

Jag rusar fram till planet och börjar rycka loss bebisKonrad ur hans säkerhetsbälte.

De är okej! Allihop, alla tre.

Dalle skrattar nervöst.

"Det var visst ingen smart idé det där."

YOU THINK!!!

Här vaknar jag. Det är dax för nattamning.

Jag är så förbannad på Dalle, att han kunde riskera livet på våra barn på det viset.

Jag är så arg att jag börjar skälla på honom.

"DET ÄR DÅ FAN ATT JAG SKA BEHÖVA GÖRA ALLTING SJÄLV!!!" väser jag medan jag stoppar in bröstvårtan i bebisKonrads mun.

Fru Märkvärdig uppmanar

Det skrivs mycket om giftet i vissa nappflaskor.

Men att det var så mycket skit i ett par nyinköpta jeans det hade jag ingen aning om.

Jag brukar ha som vana att skölja ur bebisKonrads nya kläder.

Och det är jag, från och med idag, väldigt glad över.

För som ni ser på bilden så blev vattnet brunt.

Fru Märkvärdig uppmanar ALLA bebisföräldrar att tvätta/skölja ur kläderna innan de används första gången.

En snippa!

Paula fyllde år och bjöd oss på kalas.

Två och ett halvtåringen målade en teckning till henne och en till hennes sambo, Fredric.

"En snippa!"

"En snippa?"

"Ja! Han har målat en snippa till dig Fredric."

"Hahaha! På riktigt?"

"Ja han satt och målade och jag frågade: Vad målar du Melker?"

"En snippa!"

Vår son har total koll på det manliga och det kvinnliga könsorganen.

Nästan lite för bra koll.

Hur blev mina barn så HÄR stora???

Hur blev mina barn så HÄR stora???

Så förbannat söt

Ibland är ens yngsta son så förbannat söt att man vill ställa sig på bromsen, häva sig ur bilen, rycka honom ur sätet och överösa honom med pussar.

Herr och Fru Backback

Välkomna! Herr och Fru Backback.

Banverket kommer och överraskar

Här har vi däremot en riktigt fantastisk överraskning.

Den kan jämföras med den största händelsen som skett här hemma, bortsett från barnens födelse.

Banverket har varit här sedan tidig morgon och grävt igen de enorma hålorna som orsakar whiplashskador samt översvämmningar.

Inte nog med det!

De fyllde på med nytt grus också.

Åh! Det här är en större händelse än att Obama blev president.

Överraskningar

Det är roligt med överraskningar.

En romantisk gest av någon man älskar.

Som får en att älska lite extra tillbaka.

Som att stiga upp på morgonen och se att ens stora kärlek har lämnat ett berg av disk kvar åt dig att ta hand om.

Detta av omtanke!

Eftersom du är älskad!

Eftersom du för tillfället är sjuk och inte orkar lyfta ett finger.

Eftersom du ändå är hemma och tar hand om era två barn.

Eller WHAT??

Två och ett halvtåringen kör grävmaskin

Två och ett halvtåringen fick en ny idol igår.

"Robin, med grävschin!"

Sådan lycka att få vara med att köra.

Och "panga" gamla skrotbilar.

Storslaget!

Jag är sjuk, snorig och hostig.

Två och ett halvtåringen ser på film och bebisKonrad ligger och sover...

Jag har läst alla roliga bloggar, kollat min facebook 50 gånger...

Vad ska jag hitta på nu?

Jo! Jag Googlar mig själv/Fru Märkvärdig.

Och det HÄR är vad jag hittar:

Socialdemokraten och Europaparlamentariken Åsa Westlund har länkat min blogg:

" Jag tycker att EU ska förbjuda detta ämne i nappflaskor. Man ska inte behöva vara kemist för att kunna handla en säker nappflaska till sina barn. Och barnen ska inte behöva kemister till föräldrar för att slippa få i sig det här ämnet.

Läs varningarna från forskare på Karolinska Institutet.
Lista på tillverkare som använder resp inte använder Bisfenol i sina nappflaskor.

Aftonbladet Allt om barn Allt om barn Vi föräldrar, Svd har tidigare skrivit om ämnet

Andra bloggar om detta: Fru märkvärdig "

Ja men det är ju storslaget.

Storslaget!